1515
Annons

Palmemordet blir ljudpromenad: ”Ämnet är perfekt för det här formatet”

Mordet på Olof Palme gäckar och engagerar fortfarande. På 36-årsdagen av skotten på Sveavägen blir det nationella traumat en ljudpromenad med absorberande tonläge – och en ny affärsmodell.

”Nu har det blivit möjligt att faktiskt ta med lyssnaren in i själva labyrinten”, säger kriminologen och ljud-guiden Christoffer Carlsson. 

Anton Berg, Johan Anstérus och Christoffer Carlsson. Till höger Olof Palme.
Anton Berg, Johan Anstérus och Christoffer Carlsson. Till höger Olof Palme.Foto:TT, Anna Bredberg

Allra starkast är upplevelsen om aftonen, gärna i den gråkalla Stockholmskylan. En kriminolog i ditt öra berättar om paret Palmes biobesök, medan lyssnaren själv följer i statsministerns fotspår.

”Det är något med pulsen i Stockholm, någonting händer på kvällen”, berättar journalisten Anton Berg som tillsammans med kriminologen och deckarförfattaren Christoffer Carlsson är guide och berättare i en ljudpromenad som lanseras på årsdagen av Palmemordet. 

”Om vi får som vi vill så ska man börja sin promenad sent en fredagskväll. Men det går förstås bra när som helst”, säger Christoffer Carlsson som inleder vägledningen vid biografen Grand på Sveavägen. 

Där mötte makarna Palme sonen Mårten Palme med flickvän, för att efter att ha sett filmen ”Bröderna Mozart” skiljas åt vid ABF-huset i slutet av samma kvarter. En lagom suggestiv bakgrundsmusik tillsammans med två engagerade berättare skapar en känsla av förflyttning – och upptagenhet i den traumatiska händelsen. 

”Att själv vara på plats bidrar enormt till förståelsen för ett skeende. När vi började vårt arbete slog det mig flera gånger hur nära olika platser ligger och hur tätt inpå varandra flera centrala personer befinner sig denna kväll”, säger Anton Berg. 

Viktiga byggnader pekas ut, liksom var vittnen stått och vilka bilar som väntade vid rödljuset när skotten föll. Promenaden bär sedan vidare uppför trapporna på Tunnelgatan, innan den förgrenas ut i olika spår och teorier. 

”Det känns som att man kommer väldigt nära Anton och Christoffer när man går”, säger Johan Anstérus som är producent på Promenad, den app som säljer tjänsten för 59 kronor.  

”Tillsammans berättar de om de tyngsta teorierna kring mordet och lyckas med konststycket att koka ner spekulationer och sidospår utan att tumma på spänningsnivån.”

Produktionsbolaget DVA, som bland annat utvecklar AR och VR-applikationer ligger bakom appen.

Di berättade 2020 om teaterpjäsen Doktor Glas, med skådespelaren Krister Henriksson, som utgör en av de promenader som går att köpa i appen. Tanken är att berättelsen om Palmemordet ska följas av fler dramatiserade promenader inom kort.

”Det är först nu som tekniken fungerar. Ämnet är perfekt för det här formatet.” 

Att frågan engagerar är tydligt. 

”Att utredningen lades ned blev början till ett nytt förhållningssätt till mordet”, säger Christoffer Carlsson med hänvisning till chefsåklagare Krister Petersson historiska besked sommaren 2020 där den så kallade Skandiamannen Stig Engström pekades ut som potentiell gärningsman. 

Mordet fick då nytt liv och har följts av nya teorier, en uppmärksammad tv-serie med Robert Gustafsson i huvudrollen.  

”När vi spelade in märkte vi att mordplatsen engagerar än i dag. Människor stannar till och pratar med varandra när de går förbi”, berättar Anton Berg som tillägger att promenaden avslutas ett kort stycke bort, vid Palmes gravplats. 

Anton Berg vill inte beskriva sig själv som privatspanare, men säger att han hoppas ge lyssnaren en kunskapsgrund för att möta såväl olika teorier som framtida nyheter om mordet.    

”Jag är närmast motvilligt intresserad, det är en labyrint som man inte kommer ut ur med sans och balans i behåll. Samtidigt är det är ett spännande ämne att berätta om, både för en journalist och för en kriminolog.” 

Spänningen förstärks av att promenadupplevelsen aktiverar lyssnarens fantasi för att återskapa februarikvällen 1986. 

”Vi pratar om mordet på Olof Palme som en labyrint”, säger Christoffer Carlsson.

”Nu har det blivit möjligt att faktiskt ta med lyssnaren in i själva labyrinten. Det är en omvälvande upplevelse.” 


Så tar Kinas statliga fond över teknikbolagen

Med statliga investeringar håller Kinas kommunist­parti entreprenörerna i schack med mer än 130.000 privata företag som samfinansieras av staten. Och investerare i väst har ovetande hängt med i utvecklingen. Detta hotar dock Kinas tillväxt.

Shanghai. Arkivbild.
Shanghai. Arkivbild.Foto:Junge, Heiko

Från Världen Om 2022, publicerad i The Economist, översatt av InPress. ©2022 The Economist Newspaper Limited. Alla rättigheter förbehållna.

Man skulle lätt kunna missta det för ett av världens mest tekniktillvända investmentbolag. China Internet Investment Fund, CIIF, har en aktieportfölj som världens riskkapitalister bara kan avundas. Fonden är delägare i ett dotter­bolag till Pekingbaserade ByteDance, moderbolag till sociala mediefenomenet TikTok och Twitter-kopian Weibo. Fonden äger också aktier i koncernen SenseTime, en av Kinas mest framstående aktörer inom artificiell intelligens, AI, och den populära videotjänsten Kuaishou. Listan på investeringar är som ett branschens ”Vem är vem?”. 

Men det verkligt förbluffande är investeringsvillkoren. CIFF:s 1-procentiga andel i ett dotter­bolag till ByteDance ger fonden befogenhet att utse en av tre styrelseledamöter i den grupp som förfogar över nyckellicenserna till den kinesiska marknaden för videoklipp. Ett liknande avtal har slutits med det New York-noterade Weibo. För endast 10,7 miljoner yuan (1,5 miljoner dollar) har CIIF fått en ägarandel på 1 procent. De här företagen behöver knappast mer kapital. CIIF, som planerar för en fond på 100 miljarder yuan – tillräckligt för att kunna konkurrera med stora riskkapitalföretag i Silicon Valley – verkar inte särskilt intresserad av den enorma avkastning som investeringarna säkerligen kommer att ge.

Anledningen är att CIIF, som grundades för bara fem år sedan, inte är någon typisk investerare. Fonden ägs till största delen av Kinas mäktiga tillsynsmyndighet för internet, Cyberspace Administration of China, CAC. Det är ungefär som att USA:s federala kommunikationskommission skulle få rabatterade andelar i teknikkoncerner som Facebook och Twitter – och möjlighet att utse styrelseledamöter för att sedan kunna styra dem i önskad riktning.

CIIF:s investeringar är symptomatiska för den nya statskapitalism som nu växer fram i Kina. Med president Xi Jinpings goda minne har tillsynsmyndigheterna de senaste åren satt igång en intensiv attack mot tekniksektorn. Den anses ha fått för stort inflytande och rört sig för långt bort från kommunistpartiets kärnvärden. Teknikmagnater som Jack Ma, medgrundare av e-handelsjätten Alibaba, har tyglats. Hela affärsmodeller har ritats om på order av högre ort. Man kan säga att inriktningen för den kinesiska ekonomin är förändrad.

Att en fri marknad tvingas böja sig för staten är precis vad man kan förvänta sig av en kommunistisk regim. Statliga investeringar i privata företag är inte heller något nytt: ”garantifonder”, massiva statliga investeringsinstrument som styr pengar till halvledare och andra priorierade områden, har blivit en del av investeringslandskapet. Men inblandningen har intensifierats kraftigt de senaste 20 åren.

Privata företag med statligt anknutna investerare ökade sin andel av allt registrerat kapital i Kina från 14,1 procent 2000 till 33,5 procent 2019. Det visar en forskningsrapport av Chong-En Bai vid Tsinghua-universitetet i Peking, Chang-Tai Hsieh från Booth School of Business i Chicago och två andra akademiker. Även om antalet statligt kontrollerade investerare inte har ökat, så har de gjort betydligt fler affärer med privata företag. Därför kan dagens kinesiska företagslandskap bäst beskrivas som ett statligt-privat handelskomplex. 2019 hade mer än 130 000 privata företag bildat samriskbolag med statsägda aktörer, en ökning från 45.000 vid millennieskiftet.

Explosionen av statligt finansierade privata företag har sedan dess stått för nästan hela ökningen av nyregistrerat aktiekapital i Kina. De offentliga investeringarna i privata företag steg kraftigt från 9,4 miljarder dollar 2016 till 125 miljarder dollar 2020, men ser ut att sjunka i år, enligt uppgifter från forskningsföretaget Dealogic (se diagram 2).

Företagens tillväxt i Kina är med andra ord omöjlig att separera från staten. Det är framför allt teknikbranschen som har hamnat i fokus. Sektorn har länge hållits tillbaka av regleringar, och ibland har en och annan frontfigur inom tech tryckts ned några pinnhål. Nu verkar man tycka att det krävs än hårdare tag för att hålla entreprenörerna i schack.

Att öka regeringens inflytande över privata företag genom finansiella intressen har blivit ett verktyg för att kontrollera dem. Det har länge ryktats om statliga ”gyllene aktier”: små investeringar som ger hög grad av kontroll, men det är först på senare tid som inblandningen har offentliggjorts i bolag som Weibo och ByteDance. Det är troligt att den här sortens statliga investeringar kommer att öka, säger Nana Li från intresseorganisationen Asian Corporate Governance Association.

Globala investerare som en gång spenderat stora summor för att ta sig in på den blomstrande kinesiska marknaden har ovetande hängt med. Amerikaner och andra känner sig troligen inte särskilt bekväma med det nya upplägget. Och fler kan komma att påverkas: CAC, den yttersta kraften bakom de statliga investeringarna i startup-företag, fick nyligen befogenhet att granska de stora kinesiska teknikkoncernernas utländska aktielistor.

Vad innebär den nya ordningen för de företag som berörs? CIIF:s ordförande Wu Hai har förklarat att fonden ingår i ”Kinas landslag”, en sammanfattande benämning på de viktigaste statsägda företagen. Kommunistpartiet har öst finansiellt och politiskt stöd över CIIF-företag, säger Sun Xin vid King’s College i London. Men han tillägger att samma investeringar har lett till att bolagens regelefterlevnad granskas hårdare och till att partiet har stärkt sitt direkta grepp om företagsledningarna.

CIIF:s mål skulle inte fungera som införsäljning av ett riskkapitalbolag. Fonden har åtagit sig att inte sträva efter ”överdriven lönsamhet” i sina investeringar. Det känns som ett eko av de statliga topptjänstemännens senaste skrivelser om den ”ohämmade tillväxt” och ”oordnade kapital­expansion” som de anser präglar kinesiska teknik­koncerner. Fondens fokusområden – AI-chip, robotteknik, kvantdatorer och blockkedjor – sammanfaller med just de sektorer som regeringen har pekat ut som prioriterade i sin 14:e femårsplan, ett av statens viktigaste styrdokument. Företagen har utan tvekan noterat detta.

ByteDance har hävdat att CIIF-investeringen inte har gett fonden särskilt mycket inflytande över verksamheten. Om detta är sant har företaget ändå av egen vilja valt att slaviskt följa den nya statliga politiska inriktningen. TikToks ägare har officiellt begränsat arbetstiderna till 10–19 på vardagar. Förändringen kom efter att staten hade skällt ut Jack Ma och Alibaba för att uttryckligen stödja ”996”-kulturen, det vill säga att arbeta 9–21 sex dagar i veckan. Alibaba är ett av de företag vars grundare har valt att avgå till följd av repressalierna.

I takt med att Xis statliga kontroll av techjättarna visar sig allt tydligare, blir även de potentiella nackdelarna uppenbara. Det gäller till exempel den inbyggda fyrkantigheten i partiets alltmer dogmatiska metoder. Under de senaste 20 åren har kontakten mellan företag och lokala myndigheter varit ytterst viktig för den kinesiska ekonomiska modellen. Historiskt sett har förbindelserna handlat om affärer, inte om partiideologi.

Men på senare tid verkar lokalregeringarna ha blivit alltmer upptagna av ideologiska övningar, säger Chang-Tai Hsieh från Booth School of Business. Det handlar bland annat om frekventa ”studiemöten”, där partifunktionärer samlas för att läsa och diskutera fördelarna med Xi Jinpings tänkande. Det har blivit svårare att knyta kontakter mellan statliga och privata företag. Nu krävs informella kontakter med högre ledare, säger han.

Ett annat problem är den låga riskbenägenheten bland de nya statsanknutna aktieägarna. Kinas modell beskrevs nyligen som en ”riskkapitaliststat” av ekonomen Arthur Kroeber. Modellen efterliknar en stor investerare som tar små andelar i nystartade företag. CIIF bemannas av chefer som har erfarenhet av investeringar i teknik och nystartade företag. Ändå har staten en riskvilja som en ängslig byråkrat. Chefer i den privata sektorn som arbetar med statligt anknutna företag beskriver tjänstemännens växande rädsla för att göra misstag. Att förlora statens pengar på investeringar verkar inte vara den främsta farhågan, säger Nis Grünberg vid tankesmedjan Mercator Institute for China Studies i Berlin. Det är istället att förlora kontrollen över företag som agerar i strid mot partiets ideologi.

Alltså har vi ett rätt obehagligt framtidsperspektiv med en ny era av Xis partikontroll över ekonomin: statskapitalisterna är rädda för inte kunna leva upp till ideologiska diktat, vilket riskerar att sänka avkastningen och kväva företagens dynamik. CIIF:s styrelseledamot i ByteDance har ingen tydlig affärserfarenhet i sitt CV, enligt Li, men däremot en gedigen bakgrund inom kommunistisk propaganda. För att lyckas med affärer i Kina nuförtiden kan kunskaper om hur man undviker att hamna i konflikt med partiet visa sig ovärderliga. ■

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?