ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Olof Lundh: Låt publiken göra jobbet

Svenska Hockeyligan, SHL, har kommit en tredjedel in i säsongen som består av 52 omgångar. Rubrikerna har delvis handlat om en pågående publikkris och man har pekat på en del tomma läktare i samband med matcherna och få utsålda arenor – trots att det brukar finnas ett sug i starten.

Trenden pekar dessutom nedåt. I våras redovisade SHL ett publiksnitt på 5.707, det sämsta på 14 år, och 11 av 14 SHL-lag redovisade minussiffror för säsongen. Årets säsong har ännu så länge ett ännu lägre snitt, cirka 5.500 per match.

Är det kris? Ja, det beror givetvis på vem man frågar. I en tid när det förvisso är ganska dyrt att följa alla matcher i SHL är det ändå fantastiskt bekvämt för den hockeyintresserade att kunna se rubbet på valfri skärm hemifrån.

Samtidigt har klubbarna höjt standarden på arenorna och dagens lite mer kräsna kan få sina krav tillgodosedda.

Ser man det i perspektivet att SHL genom åren har ökat på serien med fler matcher, gjort slutspelet både längre och med fler lag och dessutom gjort det svårare att falla ur högsta serien alternativt ta sig upp så är det trots allt imponerande publiksiffror.

Man konkurrerar om folks tid med all ny teknik som ger ett rikt utbud av tjänster som slukar många timmar.

Hockeyn gör det inte direkt lätt för sig genom att SHL-matcher varvas med både relativt nystartade Champions Hockey League och dessutom träningsmatcher för Tre Kronor, som alla tv-sänds.

Hur ska man som hockeyintresserad välja? Det är en röra som inte den stora konkurrenten fotboll har, även om det finns kannibalism även på den sidan.

Allsvenskan har genom åren experimenterat med både slutspel och mästerskapsserier, men det var misslyckanden som inte har gett något drag – snarare tvärtom. Vad som satte fart på allsvenskans publikutveckling är svårt att slå fast men viktiga faktorer är en en rak serie, en växande ultraskultur och en publik som har gett sig själv kraft genom att matcherna har fått en mäktig inramning.

SHL-bossen Jörgen Lindgren var tidigare i höst inne på att klubbarna måste bli bättre på att dra folk till matcherna och att man på NHL-vis ska försöka att fylla upplevelsen med mer än hockey.

Efter att ha sett ett rejält antal matcher med New York Rangers under mina år som korrespondent i New York tycker jag inte att NHL är något att sukta efter. Folk där kommer mitt i första perioden, käkar under andra och kan gå trots dramatik i tredje.

Så fler Kiss Cams, evenemang och annat som inte har med hockey att göra löser inte problemet.

En stor faktor är priset för att gå på hockey, och man måste givetvis jobba med det för att få fler intresserade.

Svenska Fotbollförbundet fick lära sig den hårda vägen, och drog för ett år sedan bara 21.000 till ett VM-kval.

I höst sålde de ut mötet med Luxemburg och även om snittintäkten är betydligt lägre är en match med fullsatta läktare bättre reklam.

SHL har precis som alla andra ligor och förbund gjort allt för att maximera sina tv-intäkter. Följden blir att tv-bolagen som köper gör allt för att maximera sin affär för att kunna räkna hem den. Det slår direkt mot publiktillströmningen när allt går att se.

SHL får kanske inse att en del av tv-pengarna måste gå till att subventionera för publiken och fansen. Att de är viktiga för SHL-klubben och i förlängningen även för affären.

I spanska La Liga bötfäller man klubbar som har för dåligt med publik på läktarna, men det vore bättre att jobba med morot mot publiken och sänka priserna.

Riktigt levande läktare på hockeyarenor runt om i Sverige säljer SHL mycket bättre än ytterligare en Kiss Cam eller något krystat evenemang. Då kanske till och med de som följer matcherna via en skärm blir sugna på att ta sig till läktarna där det är fullt drag.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies