Annons

Nu måste tågen börja gå i tid – snabba beslut krävs

Fyra av tio svenskar väljer bort tåget för att de är rädda för förseningar. Nu är det dags för politikerna att agera, skriver mobilitetsexperten Christer Ljungberg som vill se snabba beslut om utbyggnad från Sveriges nya regering.

Foto:Johan Nilsson/TT
Foto:Joey Abrait
Di Mobilitets gästkrönikör Christer Ljungberg vill se snabba beslut om utbyggnad av järnvägen från Ulf Kristersson och regeringen.
Di Mobilitets gästkrönikör Christer Ljungberg vill se snabba beslut om utbyggnad av järnvägen från Ulf Kristersson och regeringen.

Tågresandet har ännu inte helt återhämtat sig efter pandemin, och har det senaste halvåret legat på ungefär 80 procent av resandet 2019.

En viss minskning av pendeltrafik kommer nog att finnas kvar, nu när en stor del av kontorsarbetarna arbetar hemifrån ett par dagar i veckan. 

Men vi är sakta på väg mot en ökning av resandet igen. Och en stor del handlar om fritidsresande. Strax före pandemin hade ordet flygskam börjat synas. Då lanserades bland annat koncept för tågsemestrar, och dessa drar nu i gång igen. Och de närmaste tre åren byggs nattågstrafiken i Europa ut rejält. Det blir snart enkelt att ta sig med tåg till städer som Paris, Rom och Barcelona.

När man under pandemin diskuterade hur man efter den skulle få tillbaka resandet pekade man på många olika åtgärder. Och en av dem var hög punktlighet.

Men tyvärr har utvecklingen gått åt motsatt håll. Den senaste statistiken från myndigheten Trafikanalys visar att hittills under 2022 har bara 86,7 procent av tågen ankommit i tid. Ser man tillbaka till 2013 så kom 90,0 procent av tågen i tid. 

De tåg som i år var mer än 5 minuter sena, var i snitt 28 minuter sena. Vilket ju är helt oacceptabelt. 

Christer Ljungberg, grundare av och senior advisor på konsultbolaget Trivector.
Christer Ljungberg, grundare av och senior advisor på konsultbolaget Trivector.

Tågtrafiken har ökat betydligt sedan början av 1990-talet. Fram till 2019 har tågresandet på Sveriges järnvägar ökat 2,4 gånger. Och utan dagens problem hade det förmodligen varit ännu större. 

Problemen med förseningar beror främst på två orsaker: brist på underhåll, och brist på kapacitet. 

Du känner säkert igen alla problem med signalfel, spårfel, växelfel och nedfallna luftledningar. Som gjort att ditt tåg blivit rejält försenat. Och allt detta beror på brister i underhållet. Och även planeringen av banunderhållet görs inte på ett effektivt sätt utan medverkar också till förseningarna.

En del problem resulterar också i inställda tåg. Enligt Trafikverkets statistik är antalet sent inställda avgångar fler än på tio år. Under första halvåret i år har antalet persontåg som ställts in mindre än 24 timmar innan avgång varit lika många som under samma period 2020 och 2021 tillsammans. Totalt ställdes 17.416 tåg in mellan januari och juni i år. 

En ny undersökning på uppdrag av fackföreningen Seko visar att fyra av tio svenskar har valt bort att resa med tåget det senaste året, på grund av oro över förseningar eller andra problem.

Trots den kraftiga trafikökningen är det färre än någonsin som arbetar med att ta hand om anläggningen. 1998 arbetade 7.257 järnvägstekniker med underhåll. 2020 hade det minskat till cirka 3 800. Någonting har alltså allvarligt gått fel i upplägget. Trafikverket bör allvarligt fundera igenom hur detta löses bäst.

Vi borde lära oss av Schweiz. Där går tågen ofta, och banutnyttjandet är dubbelt så högt som i Sverige. I Schweiz finns en blocköverskridande uppfattning att fungerande tågtrafik är mycket viktigt för nationen som helhet. Tågtidtabeller bestäms långt i förväg och går att lita på.

Jag minns en studieresa där vi besökte SBB, det schweiziska statliga tågbolaget. En person räckte upp handen och frågade: 

”Hur gör ni när luftledningarna faller ned?”

Tjänstemannen tittade lite frågande på honom och svarade sen:

”Luftledningarna? De faller aldrig ner… ”

Och anledningen till svaret är att man lägger mer tid och pengar på underhåll av järnvägssystemet. Vilket lönar sig genom att resenärernas ökande förtroende ger fler resenär och därmed ökade intäkter. 

Den andra viktiga frågan för att få tågen att gå i tid är kapaciteten. Det finns helt enkelt för lite kapacitet i systemet. 

När detta skrivs har just den nya regeringen sagt nej till höghastighetståg. Själv kan jag minnas när jag var i Almedalen 2014 och alliansen med Reinfeldt i spetsen tågade genom Visby för att lansera sin svängning mot att man nu ville bygga höghastighetståg. 

Det övervägande argumentet mot ny järnväg tycks vara att vi inte har råd att bygga nytt. Men investeringar i infrastruktur för transporter är en långsiktig strategisk fråga för samhället och därmed i grunden politisk. Den kan inte avgöras av så kallade samhällsekonomiska kalkyler, som man ofta hänvisar till.

Att bygga järnväg är dyrt men samtidigt får man komma ihåg att historiska erfarenheter pekar på att intäkter och nytta uppstår minst 150 år framåt i tiden. Därför är det rimligt att också framtida generationer som också har nytta av järnvägen är med och betalar; med andra ord bör man låna till en stor del av kostnaderna.

Vi behöver nu snabba beslut om utbyggnad av svensk järnväg. Ledtiderna för att bygga ny infrastruktur är långa, så vi kan inte bara vänta och se. Politikerna måste sätta sig in i frågan med utgångspunkt i fakta och erfarenhet. 

Redan 2013 startade järnvägsbranschen initiativet TTT, Tillsammans för tåg i tid. Under denna tid har punktligheten inte ökat utan minskat med nästan 4 procent... 

Så nu är det dags för en ny samling för tåg i tid! 

Christer Ljungberg är grundare och senior advisor för konsultbolaget Trivector. Han har arbetat med strategiska transportfrågor i över 30 år. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna.

 

 

Innehåll från FuturionAnnons

Oron på arbetsmarknaden dubbelt så hög som före pandemin

Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion. Foto: Carola Andreasson.
Källa: Futurions Framtidssäkringsindex (FIX) som genomfördes av Novus 20 oktober – 13 november 2022
Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion. Foto: Carola Andreasson. Källa: Futurions Framtidssäkringsindex (FIX) som genomfördes av Novus 20 oktober – 13 november 2022

Nästan dubbelt så många som före pandemin upplever sin ställning på arbetsmarknaden som hotad. Bland dem uttrycker många ett behov av att vidareutbilda sig för att kunna behålla jobbet. Samtidigt erbjuds de inte kompetensutveckling i samma utsträckning som de som upplever sig som attraktiva på arbetsmarknaden. Det är några av resultaten från FIX, tankesmedjan Futurions årliga framtidssäkringsindex. 

Hushåll och företag pressas av räntor, höga elpriser och en stundande lågkonjunktur. Arbetsförmedlingen meddelade i december att vi befinner oss i den värsta varselvågen sedan pandemiåret 2020. Det är tydligt att den ekonomiska situationen driver på arbetsmarknadsoron.

Mer än var fjärde yrkesverksam (26 procent) upplever att de har en svag ställning på arbetsmarknaden. Det motsvarar 1,2 miljoner svenskar. Före pandemin (2019) bedömde 14 procent av den yrkesverksamma befolkningen att de skulle ha svårt att hitta ett nytt jobb om de plötsligt blev av med sitt nuvarande och att de inte är attraktiva på arbetsmarknaden. Sedan dess har siffran alltså nästan dubblerats. 

Andelen som bedömer att de har en stark ställning på arbetsmarknaden har däremot återhämtat sig efter att ha störtdykt under pandemin. Före pandemin upplevde en fjärdedel av den yrkesverksamma befolkningen att de skulle ha lätt att hitta ett nytt jobb och att de är attraktiva på arbetsmarknaden, och nu är siffrorna tillbaka på samma nivå. 

– Det är en oroväckande utveckling. På många sätt håller världen på att återhämta sig efter att pandemin vände allting upp och ner 2020. Men nu väntar en lågkonjunktur och det osäkra omvärldsläget sprider oro och otrygghet på arbetsmarknaden, säger Ann-Therése Enarsson, vd på Futurion.  

För att kunna följa och påverka utvecklingen på arbetsmarknaden, studerar Futurion hur arbetstagarna uppfattar sin position på arbetsmarknaden. I Framtidssäkringsindex, FIX, mäter Futurion sedan 2019 bland annat hur många som tror att de skulle kunna hitta ett nytt jobb om de plötsligt blev av med sitt nuvarande, och om de anser sig vara attraktiva på arbetsmarknaden. 

Erbjuds inte kompetensutveckling 

Många av dem som upplever sin position som hotad på arbetsmarknaden (18 procent) tror att de skulle behöva vidareutbilda sig för att behålla sina jobb. Samtidigt uppger hälften av dem att de inte erbjuds kompetensutveckling av sin arbetsgivare. Bland de som ser sig som attraktiva på arbetsmarknaden däremot, uppger bara 23 procent att de inte erbjuds kompetensutveckling, medan hela 60 procent blir erbjudna det. 

– Det är anmärkningsvärt att de grupper som har störst behov av kompetensutveckling i många fall blir utan. Vi ser en polarisering på arbetsmarknaden där allt fler känner sig hotade och samtidigt inte får det stöd de behöver, fortsätter Ann-Therése Enarsson. 

Om Futurion

Futurion är den breda tjänstemannarörelsens tankesmedja som fokuserar på morgondagens arbetsliv. Tankesmedjan följer och analyserar utvecklingen på arbetsmarknaden och skapar arenor där olika tankar möts och bryts mot varandra. Futurion arbetar forskningsnära och i dialog med andra aktörer.

Läs mer på futurion.se 

 

Mer från Futurion

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Futurion och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera