1515
Annons

NRA flyr utredning – ansöker om konkursskydd

USA:s mäktiga vapenlobbyorganisation National Rifle Association (NRA) vill flytta från New York till Texas.

I vad som tycks vara ett försök att fly från en pågående korruptionsutredning i New York har NRA ansökt om konkursskydd.

Wayne LaPierre
Wayne LaPierreFoto:Jose Luis Magana

Den mäktiga vapenlobbyorganisationen, samt ett av dess dotterbolag, har lämnat in en ansökan om skydd mot fordringsägare, vilket i den svenska lagen motsvarar ungefär företagsrekonstruktion, till en federal domstol i Dallas.

NRA säger att organisationen planerar att registrera sig i Texas för att fly ”den korrupta och kontrollerande miljön i New York”, där organisationen bildades 1871.

Delstaten New York stämde NRA i augusti för bedrägeri och vanskötsel, med förhoppningen att lyckas upplösa organisationen.

”Vi försöker skydda oss från New Yorks tjänstemän som olagligt har missbrukat och utnyttjat sina befogenheter mot NRA och dess medlemmar,” skriver organisationens vd Wayne LaPierre i ett brev till medlemmarna.

Men NRA kommer inte komma undan, meddelar Letitia James, chef för New Yorks justitiedepartement.

”Medan vi granskar den här ansökan kommer vi inte att tillåta att NRA använder detta eller någon annan taktik för att undgå ansvar”, säger hon i ett uttalande.

Enligt Letitia James har flera toppchefer inom organisationen spenderat miljoner dollar på sig själva och sina vänner i strid med de lagar som gäller för icke-statliga organisationer.

Legendar med solkigt eftermäle

Pontus Hultén var en av 1900-talets viktigaste kulturpersonligheter. I sin biografi över museimannen placerar Claes Britton honom internationellt sett jämsides med Astrid Lindgren och Ingmar Bergman. Men jämfört med dem är Hultén bortglömd och dras med ett skamfilat eftermäle.

Pontus Hultén.
Pontus Hultén.Foto:Fredrik Persson/TT, Pressens Bild, Christine Olsson

Historien tar fart med grundandet av Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm, som öppnade 1958, och slutar med Brilloboxskandalen, som briserade efter Pontus Hulténs död 2006. Mellan dessa årtal var Pontus Hultén med och grundade sju konstinstitutioner i sex länder. 

”Pontus Hultén var tveklöst en av 1900-talets viktigaste gestalter inom konsten överhuvudtaget. Då inkluderar jag även konstnärer”, säger Claes Britton, författare till biografin ”Den moderna konstens anförare” (Albert Bonnier Förlag), ett storverk på över 800 sidor som förutom en imponerande levnadsteckning också berättar den moderna konstens historia.

”Pontus Hultén anses allmänt vara en av de viktigaste personerna för populariseringen av konsten”, fortsätter Claes Britton.

”Han var viktig på så många olika sätt. Han gjorde otroliga insatser för enskilda konstnärskap och genom att bygga upp samlingarna på de olika museer han ledde. Konceptet för nya moderna konstmuseer, sättet att göra utställningar och kataloger på, var revolutionerande.”

I Sverige är förstås Moderna Museet hans viktigaste insats. Under Pontus Hulténs ledning fram till början av 1970-talet etablerade sig det lilla museet i det då provinsiella Stockholm som ett av världens ledande för modern konst. 

”Uppdraget var att skapa en filial till Nationalmuseum där det var utrymmesbrist. Det var inget prioriterat projekt, men Pontus Hultén tog tillsammans med sina medarbetare saken i egna händer. Hans ambition var att skapa ett internationellt museum med maximal tillgänglighet, som riktade sig till en bredare publik. Man måste komma ihåg att den moderna konsten på den tiden var en otroligt marginell företeelse som bara var förbehållet ett väldigt specialiserat litet fåtal”, säger Claes Britton.

För vad som i dag kan betraktas som struntsummor började Pontus Hultén bygga upp en konstsamling som alltjämt tillhör de främsta i världen. Världsberömda konstnärer som Marcel Duchamp och Andy Warhol gästade lilla Stockholm och det oansenliga museet i flottans gamla exercishall. Installationen ”hon – en katedral” var ett samarbete mellan museichefen Pontus Hultén och konstnärerna Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely och Per-Olof Ultvedt. ”Hon” var en gravid kvinna liggande på rygg som publiken kunde gå in och ut i genom hennes sköte. Projektet är förmodligen det mest omtalade i museets historia. 

Installationen revs (den mätte 23x6 meter) efter utställningen, Niki de Saint Phalles och Jean Tinguelys skulpturgrupp ”Paradiset” (1966) flyttades efter Hulténs tid från sin framträdande plats nere vid Skeppsholmsbrons fäste, där den retade gallfeber på konservativa, till sin nuvarande mer undanskymda. Men den samling som byggdes upp under Pontus Hulténs ledning är orubbad, intakt och ovärderlig. Andy Warhols ”Marilyn Monroe in Black and White” (1962) till exempel, inköpt 1965, värderas till ett miljardbelopp. Robert Rauschenbergs ”Monogram” (geten med ett bildäck runt magen), inköpt samma år, är ett annat exempel på konst som då sågs ned på i vissa kretsar, men som idag är värd fantasisummor. Salvador Dalís ”Wilhelm Tells gåta”, köptes 1967 för för 200 000 kronor, ett slags standardpris för mästerverk på den tiden.   

Pontus Hulténs insatser är med andra ord bestående och de nämnda verken visas i museets permanenta utställning. 

”Det är otroligt egentligen att vi i en så här liten nordlig stad som Stockholm ändå är har en sådan här institution. Moderna Museet är ett av världens absolut främsta för modern konst. Det finns till och med de som anser att samlingen är den vassaste över huvudtaget kvalitetsmässigt, om än inte kvantitetsmässigt. Det råder ingen som helst tvekan om att efter en handfull giganter som Museum of Modern Art (New York), Tate Modern (London) och Centre Pompidou (Paris) så kommer Moderna Museet.”

När Pontus Hultén 1973 lämnade Moderna Museet var det för att tillträda tjänsten som grundande direktör för Centre Pompidou, eller mer formellt Musée National d’Art Moderne vid Centre Pompidou. 

”Höjdpunkten på hans karriär var tveklöst de knappa nio åren på Centre Pompidou. Det var hans vision som låg bakom utformandet av det första megamuseet för modern konst i världen. Alla museer som grundats efter det har på ett eller annat sätt varit tvungna att förhålla sig till Centre Pompidou, som Tate Modern till exempel, för att inte tala om Guggenheim i Bilbao. Alla sådana märkesbyggnader är följder av Centre Pompidou.” 

Efter Centre Pompidou fortsatte den internationella karriären i Los Angeles, Venedig, Bonn och Basel. 

En kort tid efter Hulténs död avslöjade kvällstidningen Expressen 2007 det som i det avslutande kapitlet i Brittons bok kallas ”Brillo – en postum global megaskandal”. 

Dess ursprung är den legendariska utställningen med Andy Warhol på Moderna Museet 1968 där det visades så kallade Brilloboxar, förpackningar i wellpapp för ett slags skurplattor, som hade skeppats över Atlanten ovikta, 500 stycken, från Brillofabrikens tryckeri i Brooklyn. Turerna är för många och för komplicerade för att gå in på i detalj, men i korthet hade Pontus Hultén 1990, alltså efter Andy Warhols död, låtit tillverka Brilloboxar i Malmö för en annan utställning, lådor som han sedan sålde och intygade att de var från den berömda utställningen 1968. 

Denna internationellt uppmärksammade skandal kom att solka Pontus Hulténs eftermäle och Claes Britton tvingades under arbetet med boken att revidera sin uppfattning, att det skulle vara ett slags practical joke i Warhols anda, ett finger mot den ofantliga pengarullningen i konstvärdlden. 

”Jag var väldigt färgad av min känslomässiga koppling till Hultén”, medger han.

”Jag skriver i boken om en väldigt tydligt vändpunkt, en lunch i Paris med Pontus Hulténs efterträdare som chef vid Centre Pompidou, Germain Viatte.”

Det var då som Claes Britton kom till insikt om att om man skriver ett falskt intyg till ett konstverk och tjänar stora pengar på det, så handlar det inte om något anarkistiskt hyss utan om något betydligt mer allvarligt.

”Det där var en vändpunkt för mig. Det fick mig att se nyktrare på saken”, säger Claes Britton.

Har skandalen kommit att överskugga Pontus Hulténs gärning?
”Tyvärr så har det i hög grad kommit att göra det. I framför allt Sverige är det så att om det är någonting man känner till om Pontus Hultén så är det det skandalen med Brilloboxarna.” 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera