Torsdagens stora väljarsympatiundersökning från SCB bekräftar än en gång bilden av ett svenskt politiskt system i kris och att det kommer bli mycket svårt att få till en stabil och fungerande regering efter valet 2018. Det mesta pekar dessutom på att det kan bli ännu mer turbulent än vad SCB ger sken av.
Det parti som sannolikt skulle ha lättast att styra Sverige med ett starkt SD och ett osäkert parlamentariskt läge är Moderaterna, men det är också det parti som tappar mest i mätningen. Partiet går ned 1,9 procentenheter till 22,8 procent, vilket är under valresultatet från 2014. Partiets dramatiska omläggning av migrationspolitiken gav partiet först en uppgång i opinionen, vilket man såg i SCB:s förra mätning i maj i år då partiet ökade och lyckades täppa till väljarläckaget till Sverigedemokraterna. Men det är nu tydligt att det inte räcker. Alla partier har i princip lagt om migrationspolitiken, och det gör att migrationsfrågan inte är någon vinnarfråga för M. Och vad vill partiet i övrigt, förutom att föra en stram flyktingpolitik? Svaret på den frågan finns ännu inte. Partiet har en rad arbetsgrupper som arbetar med politikutveckling, men det tycks dröja innan de har ett resultat. Det gör att väljarna inte vet vad M har för reformagenda och det straffar sig.
Det enda allianspartiet som har anledning att glädjas är Centerpartiet som går framåt med 1 procentenhet till 7,1 procent. Det är knappast någon succésiffra, men visar att partiet har potential att locka allmänborgerliga väljare. Den analys C-ledningen nu gör är att den liberala migrationspolitiken är ett hinder, vilket gör att man försöker tona ned den och bredda partiet. Lyckas man kan C på allvar utmana M om de lättrörliga borgerliga väljarna och säkert växa ett par procentenheter till.
Samtidigt utmanas Moderaterna och de borgerliga från höger av Sverigedemokraterna. Partiet skulle enligt SCB få 17,5 procent om det vore val i dag och om man utgår från att partiets stöd underskattas, vilket det sannolikt gör, har SD potential att gå om Moderaterna som största parti på högerkanten. Det skulle i så fall ändra dynamiken i svensk politik, och ytterligare komplicera regeringsbildandet.
Vad innebär då allt detta för statsminister Stefan Löfven och Socialdemokraterna? Att de rödgröna leder i opinionen om man räknar bort SD kan säkert vara något som gläder S-strategerna, och S ligger också stabilt i opinionen på drygt 29 procent. Det kan ses som godkänt, men knappats mer än så. Socialdemokraterna har i grunden samma problem som Moderaterna och man vet i dag inte riktigt vad regeringen Löfven har för politiskt projekt förutom att ta strid i frågor man förlorar i riksdagen, som i exempelvis vinstfrågan.
För koalitionspartnern Miljöpartiet ser det samtidigt ännu dystrare ut. Partiet ligger på 4,5 procent, vilket är farligt nära riksdagsspärren. Traditionellt har partiets stöd, i motsats till SD, överskattats i opinionsmätningarna. Gäller den principen fortfarande kan miljöpartisterna, som brottas med stora interna motsättningar, inte ens vara säkra på att få behålla sin riksdagsplats. Att Vänsterpartiet går kraftigt framåt är nog heller ingen riktig tröst för regeringspartierna.
Skulle dagens opinionsläge bli ett valresultat 2018 skulle Stefan Löfven tvingas bort från statsministerposten eftersom allianspartierna och SD har sagt att de kommer rösta bort honom. Sedan väntar en komplicerad talmansrunda med ytterst osäkert utfall. Stefan Löfven kan givetvis lyckas bilda en regeringen på nytt, men Moderaternas fördel är att man har klart bättre förutsättningar att navigera i det nya politiska landskapet med en ganska tydlig högermajoritet än vad Socialdemokraterna har.
Anna Kinberg Batra skulle i ett sådant läge göra sig beroende av Jimmie Åkesson, vilket kommer skapa stora spänningar inom borgerligheten och Centerpartiet skulle få svårt att sätta sig i en sådan regering. Läget är med andra ord svårtytt och det enda man egentligen med säkerhet kan säga att den politiska turbulensen tycks vara här för att stanna.
