1515
Annons

MP vill se ”Robin Hood-skatt” på elslukande produkter

Miljöpartiet vill få oss att spara el genom en ”Robin Hood-skatt” – högre skatt på produkter som drar mycket el och i gengäld lägre skatt på energieffektiva varor.

Foto:Naina Helén Jåma/TT

”Vi vill se till att man använder sig av de mest energieffektiva teknikerna. Det finns en snabb utveckling där vitvaror och andra produkter förbrukar mindre el”, säger Per Bolund (MP), miljö- och klimatminister och vice statsminister.

Förutom ”Robin Hood-skatten” på produkter, vill Miljöpartiet införa ny lagstiftning för att tvinga energibolagen att genomföra effektiviseringar hos sina kunder, så kallad kvotplikt, och på så vis minska landets totala elförbrukning. Energibolagen skulle då få en viss besparingskvot på elanvändning som de måste uppfylla varje år.

”Till exempel kan de tilläggsisolera hus, byta ut industriutrustning så den blir mer effektiv eller uppmuntra medborgarna att minska sin elanvändning.”

Tanken är att det ska vara helt upp till energibolagen att välja vilken typ av effektiviseringar de vill göra och i vilken sektor. Det kan riktas både till industri och hushåll.

”Enligt konsultföretaget Sweco finns det potential att spara 8 TWh per år inom industrin”, säger Per Bolund (MP).

Notan? Den kommer inte märkas av, enligt Bolund.

Så kostnaden för de effektiviseringar elbolagen skulle behöva göra väntas hamna varken hos företag, privatpersoner eller staten?

”Nej det där är en farhåga vi fått höra många gånger, som när vi byggde ut förnybar elproduktion, det har visat sig vara fel varje gång. När vi byggt ut förnybar el har kostnader sjunkit för företag och privatpersoner, och det är samma logik för vita certifikat.”

Kvotplikt, eller ”vita certifikat”, för att minska elförbrukningen har redan genomförts i flera länder i Europa, däribland Danmark och Frankrike. När Energimyndigheten har utrett frågan om kvotplikt i Sverige har de tittat på de två länderna för att se hur ett liknande system skulle kunna fungera här.

I Danmark blev det en samhällsekonomisk vinst när effektiviseringar riktades mot industri och näringsliv, medan det blev en samhällsekonomisk kostnad när energieffektiviseringen riktades mot vanliga hushåll. Anledningen till detta tror de är att de administrativa kostnaderna är höga, medan mängden energi som kan sparas är låg, till skillnad från industrin, där effektiviseringar kan ge stort utslag.

Miljöpartiet vill också se ett mer ”modernt elnät” genom att snabba på tillståndsprocesser för att bygga ut elnätet, och dessutom bygga en ny kabel till Gotland för att möjliggöra mer havsbaserad vindkraft.

”Det krävs regelförändringar för att vi ska få loss investeringar tillräckligt snabbt. Vi behöver korta byggtiderna så mycket som möjligt.”

De dagar då det inte blåser och är kallt är elförsörjningen fortfarande beroende av andra energikällor än vindkraft?

”Det finns teknik med batterier i elnätet och vätgaslager för att kunna jämna ut elförsörjningen, och få ett 100 procent förnybart elsystem”, säger Per Bolund (MP).

Vätgaslager för att lagra el i elnätet är ännu inte beprövat i stor skala. Effektbrist i elnätet regleras än så länge främst av vattenkraft och den fria marknaden (inköp av el från andra länder).

Av Miljöpartiets förslag är det den förkortade byggtiden av stamnätet som har kommit längst i processen, i och med den statliga utredningen gällande detta.

”Miljöpartiet är tydliga med vad vi vill. Sedan får andra partier ta ställning till våra förslag. Men det är tydligt att energieffektivisering inte fått ta stor plats av övriga partier i debatten, och det är synd. Ingen tjänar på elslöseri”, skriver Per Bolund i ett mejl till TT angående hur långt partiets förslag har kommit.


Inflationen hotar svensk ekonomi – trots rekordlåg statsskuld

Sverige betar av den redan låga statsskulden och kan snart hamna under skuldankaret. Det innebär stora möjligheter för den tillträdande regeringen och den blivande finansministern kan få en fet plånbok att gräva ur. 

Men en skenande inflation hotar den svenska ekonomin och varningsflagg är hissad för en dragkamp mellan finanspolitik och penningpolitik.

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken och Jens Magnusson, chefsekonom på SEB, manar till försiktighet för den tillkommande regeringen.
Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken och Jens Magnusson, chefsekonom på SEB, manar till försiktighet för den tillkommande regeringen.Foto:Joey Abrait och Jesper Frisk

Lagom till att valrörelsen nu går in i slutspurten plockar partierna fram mer valfläsk för att locka väljare.

Priser ska sänkas på drivmedel, elen ska bli billigare och rättsväsendet starkare. Samtidigt ska skatter sänkas.

Det kommer att kosta. Men finansiella muskler finns att spänna. Den svenska statsskulden är låg och beräknas sjunka – så pass mycket att den kan krypa under skuldankaret.

Men samtidigt som finanspolitiken i och med löftena riskerar att bli expansiv, kämpar Riksbanken med att få stopp på inflationen genom räntehöjningar.

Frågan är därmed om den blivande finansministern kommer att klara av att avhålla sig från frestelsen att trä på sig spenderarbyxorna och istället låta delar av valfläsket härskna.

Riksbankschefen Stefan Ingves, som i förra veckan genomförde den största höjningen av styrräntan på 22 år, förväntar sig att det inte blir några excesser i finanspolitiken efter valet.

”När det gäller det offentliga sparandet så räknar vi med ganska små förändringar. Vår bedömning är att man framöver kommer att föra en vanlig finanspolitik och det är det som vi har inkluderat i våra prognoser när det gäller att få tillbaka inflationen till 2 procent genom att höja räntan”, säger han.

Du räknar med att politiken inte kommer att agera på den låga statsskulden?

”Det är i slutändan politiska frågor. Vi bara noterar att när det gäller finanspolitiken så ser den, från vårt perspektiv, ungefär ut som den brukar se ut. Då är finanspolitiken, enligt våra bedömningar, inte en faktor som är en huvudfråga när det gäller att bekämpa inflationen.”

Riksgälden, som har i uppdrag att förvalta statsskulden, beräknar att det kommer att komma 40 miljarder kronor i ofinansierade reformer under 2023 – oavsett om det blir ett maktskifte eller inte.

Då har myndigheten räknat in att det är valår, men inte att statsskuldens nivå i sig spelar någon större roll än vanligt.

”Det är en bästa gissning, främst baserat på hur det har sett ut tidigare”, säger Mårten Bjellerup, chefsekonom på Riksgälden.

Myndigheten har fortsatt hög tilltro till att ramverket kommer att hålla och att politikerna därmed håller sig på mattan.

”Sverige har ett finanspolitiskt ramverk som faktiskt fungerar, tittar man på övriga EU så har det historiskt varit nästan mer regel än undantag att de uppsatta spelreglerna inte följs”, säger Mårten Bjellerup.

Om det krångliga politiska läget står sig även efter valet den 11 september, kan det leda till att den ekonomiska politiken blir fortsatt yvig.

Lex januariavtalet visar att alla inblandade ska få något, vilket kan kosta en hel del.

Christina Nyman, chefsekonom på Handelsbanken, varnar för en spretig budget som kan bli alltför vidlyftig.

”Det kommer antagligen bli en svag majoritet och det betyder mycket kompromisser. Då finns risk att det inte blir så genomtänkt och att det saknas en helhet, då kanske man spenderar mer än vad man får ut av det”, säger hon.

Den nya regeringen får inte vika sig för lockelsen att ge för mycket till för många, anser Christina Nyman.

”Det finns risker för populism, så det kan finnas motiv för riktade insatser men de får inte vara så breda att de blir inflationsdrivande”, säger hon.

På högeroppositionens agenda finns breda jobbskatteavdrag.

Jens Magnusson, chefsekonom på SEB, ställer sig tvekande till om jobbskatteavdrag är rätt väg att gå, sett till att inflationen nu sticker.

”Det är bra att man stimulerar arbete, jag är mer tveksam till riktade skattesänkningar mot drivmedel för att det har blivit dyrt. Det är generellt sett inte breda stimulansåtgärder som behövs nu”, säger han.

Snarare än generella jobbskatteavdrag förordar Jens Magnusson riktade stöd till de mest utsatta i en eventuell konjunkturavmattning, till exempel i form av höjt underhållsstöd eller förstärkningar till kommunernas försörjningsstöd.

Bredare än så bör inte stimulanserna gå och Jens Magnusson manar till försiktighet.

”Det är ett olyckligt tillfälle att dras in i en tävling om vem som kan bjuda högst nu inför valet. Först måste man se till att vi får inflationen under kontroll för att inte riskera att fastna med för hög inflation parat med för låg tillväxt”, slår han fast.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?