Ett av nyorden 2021 var ”mobilitetshubb”. Enligt Språkrådet är en mobilitetshubb ”en anläggning där det finns ett utbud av olika transportmedel och där fordon kan parkeras, laddas eller lånas. Så kallade mobilitetshubbar, med lånecyklar, elsparkcyklar och andra delade transporttjänster inrättas vid större hållplatser.”
Och detta stämmer delvis med hur en mobilitetshubb brukar definieras inom transportbranschen. Men det krävs en lite djupare förståelse om man på allvar skall få ut nyttan med denna lösning.
Flera kommunala parkeringsbolag brandar nu om sina p-hus till mobilitetshubbar. Om man kan ladda elbilar, och det finns parkeringsplatser för några bilpoolsbilar så tycker man det blir en mobilitetshubb. Men det räcker inte för att på riktigt vara en mobilitetshubb.
Men vad betyder egentligen ordet hubb? En hubb är ett nav, centrum eller medelpunkt. Det vi tidigare mest hört ordet användas för är till exempel flygtrafikhubb, en flygplats med många destinationer, där många passagerare byter flygplan. Heathrow och Frankfurt är två sådana platser.
En annan användning av ordet hubb, är en enhet som kopplar samman olika enheter i ett datanätverk.
Så en mobilitetshubb är alltså ett nav för mobilitet i ett område. Det kan vara en plats eller en byggnad, nära invånarna, som rymmer olika möjligheter för resor och transport. Tanken är att den som bor i området skall kunna resa enkelt och hållbart, utan att behöva använda ett eget fordon.
En av de viktigaste delarna när det gäller mobilitetshubbar är att det handlar om delad mobilitet – du behöver inte äga ett eget fordon för att få tillgång till det. Vi ser nu att allt fler yngre säger att man gärna vill ha tillgång till bil, men man behöver inte äga den. Så bilpooler är en väsentlig del i en mobilitetshubb.
Man kan säga att en riktig top notch mobilitetshubb, är belägen vid en kollektivtrafikhållplats och eventuellt en taxistation. Den har cykelparkering, parkeringsplatser eller garage med laddmöjligheter såväl för elbilar som elcyklar. Det finns bilpool, cykelpool med elcyklar och lådcyklar.
Ibland kan mobilitetshubben också ha annan service, som kafé, butik, paketutlämning, co-working spaces, osv. Då kallar man det ofta för ett mobilitetshus. Den fungerar då nästan som ett lokalt centrum. För att få mesta möjliga nytta måste mobilitetshubbar ligga på rimligt gångavstånd från användarna.
När man startar en mobilitetshubb etablerar man samarbete med ett antal mobilitetsaktörer. Det är svårt att i ett initialt skede bedöma vilka tjänster som kommer att efterfrågas på längre sikt. Så som i all utveckling gäller det att vara agil och flexibel. Det är dessutom bra om även ytor och utrymmen har en flexibilitet.
En riktig mobilitetshubb levererar transport som tjänst, eller på engelska MaaS – Mobility as a Service. Begreppet är oerhört hett globalt och marknaden globalt, beräknas enligt MarketToMarket, ett bolag som värderar olika investeringar, vara värd minst 400 miljarder år 2030.
För att transport som tjänst skall fungera krävs en bra digital infrastruktur. Det handlar om en avancerad mjukvara med en app där användaren kan boka alla de olika mobilitetstjänsterna på ett enkelt sätt.
Utöver detta krävs ett gediget arbete med information och nudging som hjälper användarna med användningen och att se nyttan.
Det betyder att en bra fungerande mobilitetshubb kräver tre delar av infrastruktur: fysisk, med platsen och alla de olika mobilitetstjänsterna, digital, med mjukvara och appar och en mjuk del, med information och nudging för att öka användandet.
I Sverige finns just nu bara ett bolag som levererar MaaS på detta sätt fullt ut. Det är bolaget EC2B, Easy to be & Easy to B.
Det kommer att bli spännande att följa denna resa med framtidens resande redan idag.
Christer Ljungberg är grundare och senior advisor för konsultbolaget Trivector. Han har arbetat med strategiska transportfrågor i över 30 år. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna.
