”Socialdemokraterna – the musical” utspelar sig dagen efter valet, när makten är förlorad och gravölen är slut. Nio vilsna arbetsmyror i partiets inre krets försöker förstå vad det var som gick fel. Partiet står vid ett vägskäl och söker sin nya roll i en ny framtid.
”Precis som att musikalen om Kamprad handlar om en uppblåst svensk självgodhet och vulgärkapitalism så handlar ”Socialdemokraterna – the musical” mer om nationella stereotyper än ett enskilt politiskt parti”, säger Klas Abrahamsson.
Det är inte första gången dramatikern Klas Abrahamsson blandar politisk satir, musikal och teater. I Norge har han satt upp en musikal om den norska oljan. En av hans mest framgångsrika svenska scenföreställningar är en musikalisk samtidssatir från 2009 som både hyllar och driver med den svenska självbilden och Ingvar Kamprads livsverk Ikea.
”Mycket som man förknippar med musikal har ganska snäva ramar. Det skrivs på tok för många sånger om kärlek och för få om budgetpropositioner. Jag är väldigt förtjust i musikdramatik, man kan diskutera saker på ett annat sätt när det kontrasteras med musik. Maktspråk blir annorlunda om du sjunger det mjukt, det blir extra hotfullt.”
”Socialdemokraterna – the musical” är ursprungligen en pjäs på beställning av den norska teatern Teater Ibsen.
”Jag och teaterchefen hamnade i en politisk diskussion där jag ställde en naiv fråga som man bara kan ställa om man kommer utifrån. Efter attentatet på Utøya, med massmord på barn aktiva i Arbeiderpartiet, så tappade de makten i valet därpå och mördarens tidigare parti Fremskrittspartiet kom in i regeringen för första gången. Jag undrade helt enkelt hur det gick till.”
Klas Abrahamssons frågeställning födde en diskussion om Arbeiderpartiet och om partiet befann sig i någon slags identitetskris. Resultatet blev musikalen ”Arbeiderpartiet – the musical”, som hade premiär våren 2021. Eftersom den norska gränsen var stängd på grund av pandemin fick Klas Abrahamsson aldrig se sin egen föreställning live.
”Det är första gången jag får se den på en scen på Kulturhuset Stadsteatern, så för mig är det stort.”
I ”Socialdemokraterna – the musical” har vissa norska referenser som olja och Utøya lyfts ut och svenska teman som gängkriminalitet och mordet på Olof Palme har lyfts in.
”Om man generaliserar har sossarna haft 50 år när de var motarbetade, 50 år när de var tongivande och satte agendan. Plötsligt kom den nyliberalistiska vågen på 1970-talet med framträdande profiler som Thatcher och Reagan som Socialdemokraterna försökte anpassa sig till. Nu är det en ny, nationalpopulistisk agenda med någon slags upprustningsretorik, och då är plötsligt partiet fyra eller femma på bollen. Den konflikten ville jag se ett gäng ambitiösa socialdemokrater hantera medan de sjunger och dansar. Det är skoj, men också viktigt.”
Klas Abrahamsson konstaterar att det finns ”10 000 sätt” att skriva en musikal om Socialdemokraterna, där de givna spåren skulle kunna vara en dag i Tage Erlanders eller Olof Palmes liv. Men dramatikern ville inte göra något redovisande.
”Jag var mer sugen på att se ett gäng bittra och bakfulla socialdemokrater som är förbannade på väljarna för att de röstar fel, samtidigt som de kämpar med att återfå geisten. Jag ville inte göra någon renodlad ”sossebashing”, det har jag ingen lust att se.”
Musikalen handlar om ett parti i kris. Du som har förkovrat dig i Socialdemokraterna, vad skulle du säga är partiets problem?
”Hade jag haft lösningen hade jag nog haft ett annat jobb. Jag skriver om saker som jag själv tycker är svåra att förstå. För mig är det intressant att Socialdemokraterna har varit ett visionsbärande parti, men det betyder inte att de måste vara det i framtiden. Personligen tror jag att det finns ett stort utrymme för stora samhällsbärande visioner, som inte nödvändigtvis behöver vara de nationalkonservativa visioner som jag just nu upplever är normgivande.”
