ANNONS:
Till Di.se

Michael Storåkers: Vad får vi för pengarna?

Valår och partierna skrapar rent i skattkistorna. Störst valbudget har Socialdemokraterna med 100 miljoner kronor, där 30 Mkr från LO ingår. Centern har efter försäljningen av sina tidningar näst största budget på 70 Mkr, Moderaterna har 50 Mkr. Den har Sverigedemokraterna med. Sedan rullar det på ned till Vänsterpartiets och Liberalernas 15 Mkr var. Allt handlar om att sätta agendan. Integration? Sjukvård? Försvaret?

Själv hoppas jag att entreprenörskap och företagande hamnar högst upp i folks medvetande. Att Kampradfebern håller i sig. Hur många hundratusen arbetstillfällen kan en människas vision skapa? Hur mycket integration och pengar till vården kan entreprenörskap generera? Sanningen kan ibland låta så klyschig: allt välstånd utgår ifrån att vi har växande och framgångsrika företag i Sverige.

Den senaste tiden har näringslivet åkt på flera motgångar. Magdalena Anderssons förslag om exitskatt har samma logik och väcker samma fruktan som löntagarfonderna en gång gjorde. Sveriges entreprenörer planerar på riktigt sin flytt ut ur landet. Ska vi ha en ny stor våg av utflyttningar av företagare som vi hade på 1970-talet med Ikeas och Tetra Paks ägare? Till vilken nytta? Regeringens förslag om begränsningar av vinster i välfärden kom som nästa kalldusch. En av Sveriges snabbast växande branscher med många kvinnor som ledare och en bransch som effektivt suger upp nyanlända ska nu stoppas. Jag undrar då: vad gör näringslivet själva i frågan?

Ansvaret för opinionsbildningen ligger hos Svenskt Näringsliv. De har 800 Mkr i budget varje år för politisk påverkan. 800 miljoner kronor. Dubbelt så mycket årligen som alla partier ihop under valåret. ”Vad fan får jag för pengarna” sa Leif Östling, Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande. Bra fråga. Svenskt Näringsliv har inget arbetsgivaransvar som många tror, det ansvaret ligger på branschorganisationerna, exempelvis Almega, Teknikföretagen och Svensk Handel. Politisk opinionsbildning är i princip hela uppdraget som näringslivets samlade branschorganisation.

Jag har stött på Svenskt Näringsliv och dess företrädare på olika sätt i 25 år. Alla är välutbildade och allmänt kapabla. Frågan är dock varför leveransen uteblir när de arbetar i grupp?

Kanske är det den något stora styrelsen på 89 personer (74 ledamöter, 15 suppleanter) som inte skapar det riktiga trycket? En hierarkisk kultur och organisation med en vd och fyra vice verkställande direktörer. Världen har sett mer snabbfotade organisationer. Nye tillförordnade ordföranden Fredrik Persson har tagit ett par steg i rätt riktning som en av arkitekterna bakom en verksamhetsstyrelse, som i praktiken fungerar som ett arbetsutskott till styrelsen.

Nu är det dock bråttom, grunduppgiften att lyfta fram svenskt företagande har fundamentalt misslyckats.

Svenskt Näringsliv känns mest som en inverterad Ikea-vision: ”För de rika, men inte särskilt kloka”.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies