ANNONS:
Till Di.se
START DI TV BÖRS BEVAKNINGAR
ANNONS

Lite lagom i Lofsdalen

  • Om man letar efter högljudd afterski och partystämning är Lofsdalen kanske inte det bästa alternativet. Här är det lugnet nära naturen som lockar – och bra skidåkning både på längden och nedför. Foto: Håkan Wike

Trots att det har pumpats in miljoner i att modernisera Lofsdalen är den lilla Härjedalsorten fortfarande fjärran från stimmiga skidorter som Åre och Sälen.

Följ med Di Lördag till en lugn oas bland fjällen, med vildmarken runt hörnet.

Det finns flera anledningar att inte följa den stora strömmen under vinterns skollov. När Åre, Sälen och Vemdalens skidsystem är fullproppade med skidåkare kan Lofsdalen kännas som ett smartare alternativ – framför allt för just barnfamiljer. Även den som gillar skoter, stugmys, fjällvidder och svensk whisky på hög höjd kan trivas gott. I ett lugnare tempo.

Pisterna på fjället Hovärken är utan undantag dragna från sydväst till sydsydost. Allt från ganska branta pister till långa böljade blågröna glidare med skogsbanan Äventyren som en härligt kuperad och naturlig lekpark. Skicrossbanor och hopp finns det för olika nivåer av skidåkare och som vanligt tycker barnen som är med den här helgen att just detta är mer intressant än röda backar med fin utsikt.

”I Lofsdalen slipper man fyllegängen också”, konstaterar en annan barnfamilj nere vid lekplatsen vid barnliften där skidtrötta hjälmfotingar och några äldre syskon klänger på lekställningar och åker bildäck.

Subtilt, men förstås en sak som gör Lofsdalen än mer attraktiv för barnfamiljer. Det något högljudda gänget killar på parkeringen var nog bara en rest av en lite för långdragen afterski.

I Lofsdalen finns två ”centrum” – det som kretsar kring huvudparkeringen vid liften, men också byn kring Ica-affären. Det är definitivt mest puls kring parkeringen även om det är mer charm med en päls- och trofésäljare utan för Ica, familjärt kafé i gamla skolan mitt emot och ett brygghus bakom återvinningscentralen.

Runt skidbacken ligger också merparten av stugor och lägenheter, om inte med ”ski-in, ski out” på alla så åtminstone med enkelt promenadavstånd till både butiker och restauranger. Gångvägen ner till byn gör att du slipper gå på landsvägen med barnen.

Men här kör de flesta nämligen bil. Det är sparsamt med flyg och tåg till Sveg, som ligger sju mil bort. Och alternativa färdsätt till eget fordon är ovanligt, även om sportlovsresor med buss rullar in i perioder. Bland annat danskarna har ett gott öga för området.

”En av anledningar att danskarna gillar oss är att vi har moderna sexstolsliftar som enkelt tar dem till långa blå och gröna backar. Det är ganska ovanligt”, menar Ola Andersson, vd och ägare av Lofsdalens Fjällanläggningar sedan 1994.

Lofsdalen som by har tagit emot turister sedan 1950-talet. Under de senaste 20 åren har en långsam, men rejäl ansiktslyftning skett framför allt kring skidbacken där två sexstolsliftar numera matar upp folk i två etapper. Liftinvesteringar på sammanlagt 90 miljoner kronor (av totalt 200 miljoner under perioden 2006–2017) var startskottet på det som skapat en modern skidanläggning i symbios med backrestauranger, skidshop och aktivitetshus vid skidbackarna.

”Vi behövde få till mer bäddar som vi själva kunde förfoga över. För att råda bot på det så byggdes många kommersiella bäddar som kompletteras av ett stort antal privata stugor. Av de ungefär 10 000 bäddarna som finns här administrerar vi lite drygt 3 000”, säger Ola Andersson.

Under de över tjugo år som Ola Andersson drivit anläggningen som vd har han och destinationen lärt sig att familjer och stugmys faktiskt är en målgrupp som går att leva på. Privata stugor hyrs och lånas ut till släkt och vänner. Och vänners vänner.

Boendet är generellt utspritt på fjällsluttningarna och färre lägenhetskomplex inklämt på minimala, men attraktiva ytor som det blivit i Åre, Sälen och Vemdalen. Här finns bara ett hotell och många hittar i Lofsdalen fortfarande en möjlighet att få till drömmen om ett eget fjällboende. Det som byggs och kommer ut på marknaden verkar säljas snabbt där återkommande stug- och lägenhetsägare snart blir som lokalbefolkningen på byn.

”Många som köper tomt eller hus här är människor boendes längs E4 mellan Hudiksvall och Stockholm i åldern 40 år och uppåt. Det är en kategori som gärna kommer ned hit för att bli igenkända. De vill testa, känna, snacka och köpa bra grejer med personlig service”, säger Emil Backman på familjeägda Karins Sportbod i byn.

Byborna och året-runt-boende har sin speciella attraktionskraft. Känslan av att vara en anonym plånbok är säkert mindre på byn i en liten ort, särskilt om man som stugägare gärna hänger i Lofsdalen året runt. Inte bara på jul, sportlov och påsk.

Det här är också en kategori som inte står på skidor i backen varje dag. Man vill även ”göra annat” och då är Karins Sportbod en knytpunkt med uthyrning av både fjällpulkor, snöskor och fatbikes – mountainbikes med breda löst pumpade däck som gör det möjligt att cykla på vårskare eller skoterspår.

En rolig tur är nedförsbacken från Våffelstugan på andra sidan sjön. Uppför görs lättast med hjälp av bandvagnens reguljära turer med start och stopp utanför sportboden.

På redan nämnda våffelstuga serveras gulasch, våfflor och varma mackor i ett rasande effektivt tempo. Klassiker, men i det närmaste obligatorisk förtäring vid sidan av varm choklad. Skoterparkeringen utanför stugan är täckt av uppemot femtio skotrar och stugan erbjuder även badtunnor, tältkåtor och kvällsarrangemang med vilttema. Endast våfflor är det svårt att livnära sig på.

”Det gäller verkligen att allt snurrar under de här veckorna när vädret är bra. Allt måste flyta på utan problem när det är högt tryck”, säger Johan Karlsson, uppflyttad våffelstugeentreprenör med allt-i-allo-titeln i högsta hugg.

Stugan är i övrigt också en populär utflykt för turåkare. Härifrån tar sig skidåkarna enkelt ut via kryssmarkerade fjälleder till de snälla fjälltopparna kring Sömlingshogna och Vedungsfjällen naturreservat, men man får även räkna med skotersällskap, i alla fall på lite avstånd.

Turåkare och längdåkare nyttjar i viss mån samma ytor som skoteråkarna. Det är oftast tydligt skyltat vem som åker var, men de snabba maskinernas ilskna ljud skär i många turåkares öron. En viss irritation verkar finnas, framför allt bland tur och längdåkare, men de flesta har ändå förståelse för varandras val.

”En längdåkare tycker alltid att skotrar låter och luktar. Men jag är längdåkare ena dagen och skoteråkare andra. Man får lära sig att leva parallellt. Och skulle friåkningsområden begränsas här tror jag att Lofsdalen skulle tappa många gäster”, menar Linus Thomas från Askersund som just plockat ut en ny skoteroverall och hjälm från skoterbutiken i byn.

De vana skoteråkarna gillar möjligheten att surfa runt med skotern på fjällsluttningarna när snön ligger djup. Men de mer lågmälda långfärdsåkarna är också frekventa och många åker på lederna mellan Hede, Sveg och Funäsdalen. Idre och Fjätervålen är inte heller så långt bort på skoter. Med ledkort och karta kan du upptäcka stora områden även på egen hand.

”Tog du körkort före år 2000 får du köra själv, annars är det obligatoriskt med skoterkort eller så är det tur med guide som gäller”, berättar Lina Frank på Lofsdalens skoteruthyrning med över 40 skotrar för uthyrning ute på gårdsplanen.

Efterfrågan på skoter blir allt större menar hon. I dagsläget har de ungefär 2 500 uthyrningar per säsong, men de bygger nu nytt och öppnar större uthyrning till påsk. Inklusive nytt café – också något av en bristvara i byn.

Skidorten Lofsdalen är koncentrerad till en ganska lite yta och utanför den är det ”vildmark” och fjällvidder för hela slanten. Härjedalen med sina 10 000 invånare i hela landskapet är inte välbefolkat så här finns det plats att röra sig. 122 kilometer längdspår knyter ihop stora delar av området och en viktig anledning till Lofsdalens popularitet.

Inget ont om skidåkningen i backen, den är bra för en liten ort med moderna stolliftar och bra jobb av pistörerna. Och dessutom till liftkortspriser som ligger i den lägre skalan jämfört med övriga skidorter i Sverige. Det finns skidskola, medmaskoten Loffe, barnpassning, aktivitetshus med bowling, afterski och annat som är ”måsten” på en modern skidort idag, men det är definitivt inte det som på något sett är unikt eller ensamt lockar med Lofsdalen.

Här snurrar heller inte allt med full fart dygnet runt varje dag så kolla öppettider på fik och restauranger. Här kläms det nämligen in vilodagar även under sportloven, framför allt under den stora bytesdagen söndagar. Du kommer troligen inte sakna något även om utbudet är begränsat.

Men det är inramningen som är Lofsdalens riktigt stora fördel. Det kommersiellt exploaterade är bara en liten yta, sedan har man fjällen runtomkring sig väldigt nära till hands. Om det är med turskidor och barnen i fjällpulka, att fräsa fram i längdspår, i hundspann eller på hyrd eller egen skoter får vara ett mer personligt val.

Ska du hinna med allt på en vecka kan bli lite stressigt. Vi skulle väl ändå komma hit för att ta det lite lugnt?

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies