1515
Annons

Legendar med solkigt eftermäle

Pontus Hultén var en av 1900-talets viktigaste kulturpersonligheter. I sin biografi över museimannen placerar Claes Britton honom internationellt sett jämsides med Astrid Lindgren och Ingmar Bergman. Men jämfört med dem är Hultén bortglömd och dras med ett skamfilat eftermäle.

Pontus Hultén.
Pontus Hultén.Foto:Fredrik Persson/TT, Pressens Bild, Christine Olsson

Historien tar fart med grundandet av Moderna Museet på Skeppsholmen i Stockholm, som öppnade 1958, och slutar med Brilloboxskandalen, som briserade efter Pontus Hulténs död 2006. Mellan dessa årtal var Pontus Hultén med och grundade sju konstinstitutioner i sex länder. 

”Pontus Hultén var tveklöst en av 1900-talets viktigaste gestalter inom konsten överhuvudtaget. Då inkluderar jag även konstnärer”, säger Claes Britton, författare till biografin ”Den moderna konstens anförare” (Albert Bonnier Förlag), ett storverk på över 800 sidor som förutom en imponerande levnadsteckning också berättar den moderna konstens historia.

”Pontus Hultén anses allmänt vara en av de viktigaste personerna för populariseringen av konsten”, fortsätter Claes Britton.

”Han var viktig på så många olika sätt. Han gjorde otroliga insatser för enskilda konstnärskap och genom att bygga upp samlingarna på de olika museer han ledde. Konceptet för nya moderna konstmuseer, sättet att göra utställningar och kataloger på, var revolutionerande.”

I Sverige är förstås Moderna Museet hans viktigaste insats. Under Pontus Hulténs ledning fram till början av 1970-talet etablerade sig det lilla museet i det då provinsiella Stockholm som ett av världens ledande för modern konst. 

”Uppdraget var att skapa en filial till Nationalmuseum där det var utrymmesbrist. Det var inget prioriterat projekt, men Pontus Hultén tog tillsammans med sina medarbetare saken i egna händer. Hans ambition var att skapa ett internationellt museum med maximal tillgänglighet, som riktade sig till en bredare publik. Man måste komma ihåg att den moderna konsten på den tiden var en otroligt marginell företeelse som bara var förbehållet ett väldigt specialiserat litet fåtal”, säger Claes Britton.

För vad som i dag kan betraktas som struntsummor började Pontus Hultén bygga upp en konstsamling som alltjämt tillhör de främsta i världen. Världsberömda konstnärer som Marcel Duchamp och Andy Warhol gästade lilla Stockholm och det oansenliga museet i flottans gamla exercishall. Installationen ”hon – en katedral” var ett samarbete mellan museichefen Pontus Hultén och konstnärerna Niki de Saint Phalle, Jean Tinguely och Per-Olof Ultvedt. ”Hon” var en gravid kvinna liggande på rygg som publiken kunde gå in och ut i genom hennes sköte. Projektet är förmodligen det mest omtalade i museets historia. 

Installationen revs (den mätte 23x6 meter) efter utställningen, Niki de Saint Phalles och Jean Tinguelys skulpturgrupp ”Paradiset” (1966) flyttades efter Hulténs tid från sin framträdande plats nere vid Skeppsholmsbrons fäste, där den retade gallfeber på konservativa, till sin nuvarande mer undanskymda. Men den samling som byggdes upp under Pontus Hulténs ledning är orubbad, intakt och ovärderlig. Andy Warhols ”Marilyn Monroe in Black and White” (1962) till exempel, inköpt 1965, värderas till ett miljardbelopp. Robert Rauschenbergs ”Monogram” (geten med ett bildäck runt magen), inköpt samma år, är ett annat exempel på konst som då sågs ned på i vissa kretsar, men som idag är värd fantasisummor. Salvador Dalís ”Wilhelm Tells gåta”, köptes 1967 för för 200 000 kronor, ett slags standardpris för mästerverk på den tiden.   

Pontus Hulténs insatser är med andra ord bestående och de nämnda verken visas i museets permanenta utställning. 

”Det är otroligt egentligen att vi i en så här liten nordlig stad som Stockholm ändå är har en sådan här institution. Moderna Museet är ett av världens absolut främsta för modern konst. Det finns till och med de som anser att samlingen är den vassaste över huvudtaget kvalitetsmässigt, om än inte kvantitetsmässigt. Det råder ingen som helst tvekan om att efter en handfull giganter som Museum of Modern Art (New York), Tate Modern (London) och Centre Pompidou (Paris) så kommer Moderna Museet.”

När Pontus Hultén 1973 lämnade Moderna Museet var det för att tillträda tjänsten som grundande direktör för Centre Pompidou, eller mer formellt Musée National d’Art Moderne vid Centre Pompidou. 

”Höjdpunkten på hans karriär var tveklöst de knappa nio åren på Centre Pompidou. Det var hans vision som låg bakom utformandet av det första megamuseet för modern konst i världen. Alla museer som grundats efter det har på ett eller annat sätt varit tvungna att förhålla sig till Centre Pompidou, som Tate Modern till exempel, för att inte tala om Guggenheim i Bilbao. Alla sådana märkesbyggnader är följder av Centre Pompidou.” 

Efter Centre Pompidou fortsatte den internationella karriären i Los Angeles, Venedig, Bonn och Basel. 

En kort tid efter Hulténs död avslöjade kvällstidningen Expressen 2007 det som i det avslutande kapitlet i Brittons bok kallas ”Brillo – en postum global megaskandal”. 

Dess ursprung är den legendariska utställningen med Andy Warhol på Moderna Museet 1968 där det visades så kallade Brilloboxar, förpackningar i wellpapp för ett slags skurplattor, som hade skeppats över Atlanten ovikta, 500 stycken, från Brillofabrikens tryckeri i Brooklyn. Turerna är för många och för komplicerade för att gå in på i detalj, men i korthet hade Pontus Hultén 1990, alltså efter Andy Warhols död, låtit tillverka Brilloboxar i Malmö för en annan utställning, lådor som han sedan sålde och intygade att de var från den berömda utställningen 1968. 

Denna internationellt uppmärksammade skandal kom att solka Pontus Hulténs eftermäle och Claes Britton tvingades under arbetet med boken att revidera sin uppfattning, att det skulle vara ett slags practical joke i Warhols anda, ett finger mot den ofantliga pengarullningen i konstvärdlden. 

”Jag var väldigt färgad av min känslomässiga koppling till Hultén”, medger han.

”Jag skriver i boken om en väldigt tydligt vändpunkt, en lunch i Paris med Pontus Hulténs efterträdare som chef vid Centre Pompidou, Germain Viatte.”

Det var då som Claes Britton kom till insikt om att om man skriver ett falskt intyg till ett konstverk och tjänar stora pengar på det, så handlar det inte om något anarkistiskt hyss utan om något betydligt mer allvarligt.

”Det där var en vändpunkt för mig. Det fick mig att se nyktrare på saken”, säger Claes Britton.

Har skandalen kommit att överskugga Pontus Hulténs gärning?
”Tyvärr så har det i hög grad kommit att göra det. I framför allt Sverige är det så att om det är någonting man känner till om Pontus Hultén så är det det skandalen med Brilloboxarna.” 

Innehåll från LerniaAnnons

Vi behöver få ut fler människor i arbetslivet

Sysselsättning och ekonomisk självständighet är centralt när vi ska skapa ett mer hållbart samhälle. Genom att ligga i framkant och samarbeta med olika aktörer för att möta arbetsmarknadens förändrade behov, idag och imorgon, bidrar Lernia till att öka individens möjligheter i samhället, minska utanförskapet och skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv.

– Arbetsmarknaden måste ställa om snabbare för att säkerställa rätt kompetens, inte minst i den gröna omställning som pågår just nu inom industrin. Vi behöver tillsammans bli bättre på att hitta de som står utanför arbetsmarknaden, och möjliggöra för dem att komma ut snabbare i arbetslivet, säger Cecilia Hedin, hållbarhetschef på Lernia.

Lernia, som arbetar med bemanning och rekrytering, vuxenutbildning samt omställning, matchning och karriärväxling, samarbetar med företag, organisationer och kommuner för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Något som är otroligt viktigt, inte minst nu och framöver när nya gröna industriföretag som skapar många nya jobb växer upp i exempelvis norra Sverige. 

– Vi har jobbat länge med företag och kommuner i norra Sverige och det är ett av våra största satsningsområden framåt. Området har idag låg arbetslöshet och har ett större behov av att hitta personal än tidigare. Det här gör att vi måste titta på kompetens med nya ögon, och vara mer flexibla för att möta behoven, menar Cecilia Hedin.

Vuxenutbildningar allt viktigare

Människor behöver incitament för att flytta dit jobben finns, men minst lika viktigt är att de snabbt kan utveckla den nya kompetens som krävs.. 

– Vi har kandidatbrist, men inte brist på individer. När vi, våra samarbetspartners, branschkollegor, kunder och kommuner med flera samarbetar kan vi snabbt få ut människor i arbete. Här blir Lernias vuxenutbildning ett viktigt verktyg för att hjälpa personer att lättare komma in på arbetsmarknaden.

Ett av Lernias ben är yrkeshögskoleutbildning. Och det är något som Cecilia Hedin skulle vilja lyfta lite extra då många fortfarande inte känner till det större utbud som finns idag. 

– Det finns ett flertal yrkeshögskoleutbildningar att söka till, det är ett bra komplement till de akademiska utbildningarna och gör att folk kommer ut i arbetslivet snabbare. Utbildningarna tar cirka 1,5 år och är skapade i samarbete med näringslivet efter deras kompetensbehov vilket medför att många får anställning direkt efter avslutad utbildning.

Social hållbarhet en viktig samhällsaspekt

Lernias vision är att företagets verksamhet ska bidra till ett socialt hållbart samhälle, och företaget har hållbarhet som ett centralt fokus inom organisationen. 

– Hållbarhet ur alla aspekter är viktigt för oss, men det är i den sociala dimensionen vi kan göra störst avtryck. Att hjälpa fler människor att hitta jobb, minska antalet arbetsolyckor genom att säkerställa att vår personal har rätt kompetens för det jobb de ska utföra, motverka ungdomsarbetslöshet och jobba för ökad mångfald, avslutar Cecilia Hedin. 

Om Lernia
Vi har utvecklat individers kompetens utifrån arbetsmarknadens behov i över 100 år och har bemannat den svenska arbetsmarknaden i över 20 år. Lernia omsatte 2,9 miljarder kronor 2021 och finns på över 90 orter. Vi utbildade och coachade 19 000 personer och förmedlade 10 800 bemanningskonsulter. Under året bidrog Lernia till att över 14 000 personer fick ett nytt arbete. 

Läs mer på lernia.se  

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Lernia och ej en artikel av Dagens industri

Den bästa tiden att köpa båt är nu

Trots skenande bränslepriser så åker vi motorbåt som aldrig förr. Pandemins svemestrar satte fart på den svenska båtbranschen, inte minst begagnathandeln.

”Köparna slog båtar ur händerna på oss”, säger Claes Widelund, vd på Stockholm Marin.

Foto:Josefine Stenersen
Andreas Ödqvist, ägare Hammarby Marinservice AB.
Andreas Ödqvist, ägare Hammarby Marinservice AB.Foto:Josefine Stenersen

Läs Di Digitalt i 3 månader för endast 197 kr

ord. pris 429kr/mån

spara
1090 kr

Få tillgång till allt digitalt innehåll i 3 månader för 197 kr. Därefter tillsvidare med 25% rabatt, endast 322 kr/mån i 12 månader. Alla priser är inklusive moms.

Visa allt som ingår

Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

Tillgång till över 1 100 aktiekurser i realtid

Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev


Betala som

Betalsätt

Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag Dagens industri AB:s prenumerationsvillkor och bekräftar att jag tagit del av Dagens industris AB:s personuppgiftspolicy.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera