1515

Låt schlagern bli politisk

”Lass die Sonne in dein Herz”, sjöng västtyska Wind i Eurovision Song Contest 1987. ”Släpp in solen i ditt hjärta”, alltså, vilket känns som ett aktuellt budskap även i dag när den här krönikan publiceras. Solen har äntligen tittat fram, allt fler är nu vaccinerade mot covid-19 och det är dessutom äntligen dags för Eurovision Song Contest.

Nu på tisdag sjunger Tusse i den första semifinalen i Eurovision Song Contest.
Nu på tisdag sjunger Tusse i den första semifinalen i Eurovision Song Contest.Foto:Henrik Montgomery/TT

Västtyskland vann inte 1987, det gjorde Irland som landet brukade på den tiden. Året därpå vann en ung Celine Dion, med ballongkjol, tuperad lugg och en trallvänlig refräng som gav framtidshopp.

Du som var med då minns säkert italienska och europavänliga ”Insieme 1992”, eller när vi höll andan 1993 i väntan på rösten från Sarajevo, som till slut hördes på en knastrig telefonlinje. Schlagerfans i hela Europa har genom åren kunnat följa världspolitiken i både dur och moll.

Inte bara följa, förresten. Frågan är om inte schlagern ligger före politiken.

Rätten att vara dig själv och leva som du vill, med vem du vill, var till exempel självklar här långt före lagen om könsneutrala äktenskap. Där Sverige fortfarande ligger före många andra länder.

Utrikespolitiken, liksom britternas relation till samarbetet, har inte varit okomplicerad i Eurovision-historien. Men den har smugit sig in ändå, och i de flesta fall har friheten vunnit.

När Israel vann med ”Halleluja” 1978 avbröts sändningen i flera länder i Mellanöstern. Libanon ville tävla 2005, men fick inte efter att ha vägrat erkänna Israels medverkan. De ryska protesterna mot Georgiens ”I don’t wanna Put in” 2009 fick först gehör hos arrangören EBU, men då fick EBU kritik från baltiska länder med 2001 års vinnare Estland i spetsen. Sist Eurovision arrangerades i Sverige, 2016, vann ukrainska Jamala med en stark låt om Krim. Året därpå stoppades den ryska sångare som besökt den illegalt annekterade halvön. I EBU, till skillnad från EU, är Ukraina medlem sedan länge.

Nu på tisdag sjunger Tusse ”A Million Voices” i den första semifinalen. Och nu inleds även konferensen om EU:s framtid. Men medan schlagern nästan alltid gått mot mer samarbete och frihet, är politikens riktning just nu mer svårbedömd. Den första medlemmen har gått ur unionen, nationalismen vinner mark, demokratin ifrågasätts och samtidigt tas enorma kliv mot en gemensam finanspolitik och djupare integration. Starka krafter drar EU hårt i helt olika riktningar just nu, så hårt att hela samarbetets existens utmanas. Det påverkar Sverige enormt, med eller utan politisk uppmärksamhet. Efter över 25 år som medlemsland säger ledande svenska politiker fortfarande ”ute i Europa”, trots att vi snart blir ordförandeland för tredje gången.

Och där har vi kanske det tredje området där politiken kan lära av schlagern. För medan diskussionen om EU:s framtid mest förs inom eliten, med allt större centrala resurser och längre avstånd från människors vardag, har schlagern gjort tvärtom. Redan 1997, tio år före Iphone, började Eurovision med telefonröstning. De svenska deltävlingarna började hållas långt utanför Stockholm 2002. Visst förekommer fortfarande både juryarbete och expertkommentarer, men det är folket som avgör hur det blir. Även när eliten rynkar på näsan.

Jag flyttade till Rotterdam 1974, samma år som Abba vann med Waterloo vilket lade grunden för deras internationella segertåg. Men i politiken och världshistorien har Waterloo en annan laddning, inte minst för dem som väljer konflikt eller franska statschefer med orealistiska planer.

Årets franska låt, ”Voilà”, är en smäktande ballad på hjärtesorgernas stora världsspråk, med en sångerska som för tankarna till Edith Piaf och tider som flytt. Även Tyskland skickar ett bidrag av den gamla skolan. Det är käckt, trallvänligt och det låter till och med som om de steppar en stund i mitten. Men låten, från landet med den mörkaste 1900-talshistorien av oss allihop, heter ”I don’t feel hate”. Ett klassiskt budskap, som Europa behöver mer av för att gå framåt. Även i politiken.


Innehåll från SAVRAnnons

Så undviker du avgifterna som äter ditt fondsparandes vinst

76 procent av vuxna svenskar sparar i fonder, antingen privat eller genom tjänstepensionen. Dock är kunskapen låg om vad fondavgiften kostar, hur den påverkar ens vinst samt hur man enkelt kan minimera sina fondavgifter.

När man köper en fond, betalas i de allra flesta fall en avgift i ersättning till fondförvaltaren. Ju mer aktivt förvaltad fonden är, desto högre är i regel avgiften. Vad många inte vet är att fondförmedlarna, exempelvis banker och nätbanker, ofta tar ut ett arvode för att sälja fonderna vidare till sina kunder. Denna fondprovision, även kallad kickback, är ofta lika stor som ersättningen till fondförvaltaren. Förenklat kan man därför säga att hälften av fondavgiften man betalar går till förvaltaren av fonden, och hälften går till banken. 

Miljarder i provision till bankerna

Enligt SVT betalade svenska sparare och framtida pensionärer ca 35 miljarder kronor i avgifter under 2020. En betydande del av dessa avgifter går till de förmedlande bankerna, och utgör en stor del av deras vinster. 

Detta system är kritiserat och till och med förbjudet i länder som Storbritannien, Nederländerna och Schweiz. Så sent som i februari 2021 meddelade Finansinspektionen att de vill att fondprovisioner ska förbjudas, bland annat för att de anser att det finns en intressekonflikt mellan spararna och förmedlarna: Genom att rekommendera fonder med dyra avgifter, tjänar fondförmedlaren mer pengar.

Halvera dina fondavgifter och optimera din vinst

Spartjänsten Savr ger rabatt på fondavgifterna: Istället för att ta en fondprovision, ger Savr tillbaka provisionen till dig som sparare. Där behöver du inte starta ett helt nytt sparande, utan kan enkelt flytta ditt befintliga innehav till plattformen för att ta del av de rabatterade avgifterna. Läs mer om erbjudandet och hur en flytt går till på savr.com.

Om Savr:

Savr är spartjänsten som ger sina kunder 30-50% rabatt på fondavgifterna jämfört med bankerna, men med samma statliga garantier och skydd som banken.

Till skillnad från banker och nätbanker betalar Savr tillbaka fondprovisionen till sina kunder. Detta resulterar i att de kan erbjuda samma fonder som bankerna, men till lägre avgifter. Istället för fondprovision tar de endast en fast plattformsavgift på 0,09%.

Savr har över 65 000 sparare, och var 10:e minut flyttas ett sparande till savr.com.

 

Mer från SAVR

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SAVR och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?