ANNONS:
Till Di.se

Lägg ned sju myndigheter

  • Foto: Colourbox

Analys- och utvärderingsutredningen fick i uppdrag göra en översyn av regeringens analys- och utvärderingsresurser och hur dessa är organiserade. Bilda tre nya myndigheter med bredare uppdrag, skriver utredningens särskilda utredare Urban Karlström och utredningssekreterare Charlotta Eriksson.

Analys- och utvärderingsutredningen föreslår att regeringens sju analys- och utvärderingsmyndigheter ska föras samman i tre nya myndigheter med bredare uppdrag. Den senaste tioårsperioden har regeringar inrättat flera särskilda analys- och utvärderingsmyndigheter.

 De har det gemensamt att de är små myndigheter och att uppdraget är avgränsat till en viss sektor. Mycket talar för att fler liknande myndigheter kommer att inrättas.

Vi har haft i uppdrag att göra en översyn av sju myndigheter: Brottsförebyggande rådet (Brå), Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU), Inspektionen för socialförsäkringen (ISF), Kulturanalys, Trafikanalys, Tillväxtanalys och Vårdanalys.

Utredningsuppdraget har bestått av två huvudfrågor:

• Vilka analyser och utvärderingar behöver regeringen för att styra och redovisa resultat till riksdagen och för att bedöma effektivitet?

• Hur kan regeringens analys- och utvärderingsresurser organiseras på bästa sätt utifrån regeringens behov?

Ungefär 0,3 promille av statsbudgeten avsätts för utvärdering varje år, och statens kostnader för utvärdering uppgår årligen till mellan 2,3 och 2,7 miljarder kronor. De sektorsanknutna analys- och utvärderingsmyndigheterna som ingår i vår översyn står för mellan 12 och 14 procent av utvärderingskostnaderna.

Regeringen behöver analyser och utvärderingar för sina uppgifter: styra riket, säkerställa effektivitet och redovisa resultatet av statens insatser till riksdagen. I grunden ser behovet likadant ut för alla områden. Men i vissa sektorer har regeringen ett större behov av att analyserna och utvärderingarna görs av någon som inte ansvarar för att genomföra verksamheten. Det gäller framför allt när staten har omfattande utgifter, verksamheten är komplex och när verksamhetens styrs och genomförs av en dominerande myndighet eller en stark profession.

Vi ser flera problem med den nuvarande organiseringen och styrningen.

Det första är att regeringen saknar oberoende analys- och utvärderingsresurser för vissa sektorer.

Det andra är att regeringen inte tar tillvara den potential som myndigheterna har i kraft av sina sak- och metodkunskaper. Genomgående gör myndigheterna i för liten utsträckning analyser av vad statlig verksamhet kostar och om statlig verksamhet bedrivs effektivt. Vidare tar de i för liten utsträckning fram rekommendationer till regeringen om hur verksamheter kan förbättras och underlag som visar om de mål som riksdagen beslutat för olika områden nås.

Ett tredje problem är att myndigheternas uppdrag är avgränsade till en viss sektor. Detta gör det svårare att få till stånd sektorsövergripande analyser.

För att regeringen ska få analyser och utvärderingar som kan användas för en effektiv styrning lägger vi följande förslag:

• Regeringen bör fastställa att större reformer och investeringar ska utvärderas. Utvärderingar ska inte göras slentrianmässigt men det är rimligt att stora och ekonomiskt betydande reformer och investeringar följs av beslut om utvärdering.

• Ge myndigheterna ett enhetligt uppdrag. Alla analys- och utvärderingsmyndigheter ska analysera och utvärdera vad statliga insatser leder till, om de är effektiva, bistå i policyanalys och tillgängliggöra forskning.

• Analyser av kostnadseffektivitet ska ingå i uppdraget.

• Bilda tre nya myndigheter med bredare uppdrag. Arbetsmarknads- och välfärdsanalys (vilken omfattar IFAU, ISF och Vårdanalys), Tillväxt- och samhällsbyggnadsanalys (Trafikanalys, Tillväxtanalys och Kulturanalys) och Trygghets- och säkerhetsanalys (bland annat Brå).

Det innebär att nuvarande sju myndigheter avvecklas. Därmed skapas en struktur för framtiden som gör att regeringen kan få kvalificerade analyser och utvärderingar som är mer sektorsövergripande. Regeringen kan därmed få ett mer fullständigt underlag utan att inrätta fler myndigheter. Samtidigt minskar fragmenteringen av offentlig sektor.

Analyser och utvärderingar bidrar till en mer kunskapsbaserad politik. För detta behöver regeringen ta ett samlat grepp, utveckla sin styrning och besluta om en ny och mer ändamålsenlig organisering.

Urban Karlström, särskild utredare

Charlotta Eriksson, utredningssekreterare

Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies