1515
Annons

Kinesisk kärnkraftsbjässe storägare av svensk vindkraft

Den kinesiska kärnkraftsbjässen CGN öser kapital i svenska vindskraftsprojekt. Bland annat i Piteå, där man bygger Europas största landbaserade vindkraftspark. 

”Kina kan använda den här typen av ägande som ett påtryckningsmedel”, säger Oscar Almén vid FOI till Ekonomiekot.  

Kinesiska kärnkraftsbolaget CGN öser pengar över svenska vindkraftsprojekt.
Kinesiska kärnkraftsbolaget CGN öser pengar över svenska vindkraftsprojekt.Foto:TT

Utländska investerare flockas kring den svenska vindkraften, som kan byggas till de lägsta priserna i Europa, tack var Sveriges optimala vindläge. 

Totalt har nyinvesteringar värda 90 miljarder kronor gjorts mellan 2017 och 2022. Den absoluta majoriteten av pengarna kommer från utländska investerare, rapporterar Ekonomiekot Extra på lördagen. 

En av bjässarna som satsat mest kapital är det statligt ägda kinesiska bolaget China General Nuclear Power Corporation (CGN) vars europeiska dotterbolag köpt 75 procent av den första etappen av vindkraftsprojektet Markbygden i Piteå kommun. 

Markbygden är Europas största landbaserade vindkraftpark som, när samtliga etapper är färdiga, kommer att ha över 1.100 kraftverk på en yta som är större än Stockholm. 

I ungefär samma veva som CGN:s investering i Markbydgen för ett år sedan, hamnade bolaget på USA:s svarta lista, som innebär att amerikanska företag förbjuds att handla med de svartlistade bolagen. Skälet till att CGN lades till på listan är att bolaget, enligt USA, stulit amerikansk kärnteknik för militärt bruk. 

Förutom Markbygden i Piteå har CGN investerat 16 miljarder kronor i över 300 vindkraftverk i bland annat Bollnäs, Gällivare och Ljusdal. Sammantaget står den kinesiska energijätten för en femtedel av alla investeringar i ny svensk vindkraft mellan 2017 till 2022. 

Oscar Almén vid FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, pekar på att Kinas investeringar har kopplingar till landets nationella kärnintressen, som socioekonomisk utveckling och att säkra kommunistpartiets position vid makten. 

”Kina kan använda den här typen av ägande som ett påtryckningsmedel”, kommenterar han till Ekonomiekot. 

CGN kan också komplicera Sveriges relationer till USA, säger han vidare: 

”Det blir en faktor där Sverige som europeisk aktör får väga de två stormakterna mellan varandra.”

CGN är det största kärnkraftsföretaget i Kina och har på kort tid blivit en av de största energiinvesterarna utanför Kina. 

Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

Aktielegendaren Lázsló Szombatfalvy har avlidit

Den svensk-ungerske aktielegenden László Szombatfalvy har avlidit 94 år gammal.

Om László råkar jag känna till en hel del, efter många års bekantskap. Några av mina närmaste vänner har varit Lászlós närmaste förtrogna.

Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait
László Szombatfalvy 1988.
László Szombatfalvy 1988.Foto:Stefan Gustafsson/TT
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.
Lázsló Szombatfalvy i sitt hem 2018.Foto:Joey Abrait

Därför tror jag mig minnas hur det hela började när den 46-årige ungerske invandraren, artig och vänlig, dök 1973 upp på Affärsvärlden/Finanstidningens redaktion med en artikel om aktievärdering. Varken huvudredaktören Carl Swartz eller jag, som var redaktionssekreterare, hade rätta tålamodet att redigera en lång teknisk artikel skriven på författarens andraspråk, och med den tydliga ambitionen att alla nyanser skulle vara oantastliga. 

Men lyckligtvis visade sig dåvarande börsredaktören Björn Franzon ha både intresset, tålamodet och förmågan. Med Finanstidningen hade följt Placeringsindikatorn som visade nyckeltal för en rad svenska börsaktier. För denna sammanställning var Björn ansvarig och han såg därför den tänkande ungraren som en intressant samtalspartner.

László fann en kontaktstark och begåvad svensk vän för livet. Detta ledde till fler nära unga vänner, som Christer Jacobson, Patrik Brummer och senare Mats Andersson. Man ska heller inte glömma dåvarande reaktionsmedlemmen Janke Andersson som tog på sig att introducera László till sin hobby, tennis. László visade ingen större talang men tränaren talade om adeptens tålamod och sinne för detaljer.

László Szombatfalvy föddes i Ungern 1927 och hade tagit studenten, ungefär när vi yngre journalister på Affärsvärlden föddes. Han brukade berätta om hyperinflationen i Ungern efter kriget då han fått lära sig att åtminstone ett papper hade ett konstant värde. Cigaretter ransonerades via kuponger och dessa blev ynglingens säkra valuta. ”Min första övning i att diskontera framtida kassaflöden”, brukade han säga.

Han läste till jurist men förstod att juridiken var ett utanverk i en kommunistdiktatur. Därför avbröt han studierna och satsade på utbildning i ett av de få fria yrkena, illusionist eller trollkarl. Där lärde han sig vad varje detalj kan betyda för ett proffs och han kunde försörja sig fram tills dess han i samband med Ungernrevolten 1956 valde att fly landet. Då var han 29 år gammal.

Även Sverige hade trollkarlar, så han kunde hanka sig fram ett tag innan ett tryggare jobb öppnade sig på oljebolaget Shells ekonomiavdelning, då hade han tagit  Hermodskurser i företagsekonomi. Aktieintresset hade också vaknat, men starten med 6.000 på 1960-talet var nedslående. Trollkarlen började fundera på hur aktiemarknaden egentligen fungerade. Han läste svenska handböcker och och beställde årsredovisningarna från börsbolagen, på 1960-talet var de ganska intetsägande och tunna. 

Arbetskamraterna berättade om en medarbetare som alltid jobbade över. I själva verket konstruerade László en modell genom att mödosamt räkna sig igenom bolag efter bolag.

Vid det här laget hade han använt sina insikter för att förmera sitt kapital, så lyckosamt att han kunde syssla med investeringar på heltid. Några hundra tusen kronor i kapital kanske. Hans krav på privatekonomi var blygsamma, pengarna var mest kvitto på att hans idéer fungerade.

László behärskade inte engelska, i Östeuropa lärde man sig ryska. Den modell han jobbat fram påminde om andra etablerade i USA.  Huvudtanken var att leta upp undervärderade bolag med låg risk, bara ett fåtal sådana bolag i portföljen åt gången. Som mest hade László ägande i 5-6 bolag samtidigt. ”Med frimärkssamlingar får man bara genomsnittet på börsen”, konstaterade han.

Hans modell lade, precis som Placeringsindikatorn skulle göra, störst vikt vid bolagets kapacitet att höja utdelningarna i framtiden. För att ta bedöma bolagets framtidsförmåga gällde det att granska företaget från alla möjliga perspektiv. Egentligen spelade det ingen större roll om man utgick från förväntad utdelning, vinsttillväxt eller avkastningen på företagets justerade egna kapital (substansen). Det mesta låg ändå i den osäkra framtiden. Att en del av profeterna för aktieägarvärde senare kritiserade hans modell berodde på att de inte riktigt begrep den. 

”Blod, svett och tårar.” Att ständigt räkna fram motiverade aktiekurser för börsens bolag var ett slitgöra, särskilt i en tid då allt fick göras manuellt. På väggen i arbetsrummet hängde en stor anslagstavla där verkliga och motiverade kurser markerades med olikfärgade nålhuvuden, flyttade från börsdag till börsdag. Om en aktie utanför portföljen utmärkte sig som undervärderad var den en köpkandidat och blev någon aktie i portföljen fullvärderad åkte den ut, ofta i förtid. Alla satsningar var långsiktiga, så länge inte andra investerare tryckte upp värden till ointressant nivå. ”Ett bra företag är inte det samma som en bra aktie. I princip köper jag inget som inte borde vara värt minst dubbelt så mycket”, deklarerade aktiegurun. 

Fastighetsbolag blev tidigt något av Szombatfalvys specialitet eftersom sådana aktier lånade ut sig för systematiska jämförelser och tydliga värderingsresonemang.

Hans portfölj växte snabbt trots att han aldrig belånade sina köp. ”Det gäller att skilja det osannolika från det omöjliga, varför ta risken att förlora allt?”  

Till hans framgång, precis som för andra finansmän vid tiden, hörde naturligtvis att aktier var nedtryckta 1977 så att de realt motsvarade värdet från 1912. Det skulle ändra sig, särskilt efter 1982.

Det var uppseendeväckande men inte så konstigt att landets mest framgångsrike aktieinvesterare år 1987 kastade in handduken och gick över till obligationer. Han kunde inte längre med sin modell motivera köp av någon aktie. Allt hade passerat hans motiverade kurser i den väldiga börsyra som rådde i devalveringarnas tryckkokar-ekonomi. 

Nu var han 60 år och livet hade andra utmaningar. Tennis till exempel, på 14 år hade han höjt sin spelförmåga nästa lika spektakulärt som aktieportföljens värde. Två träningsdagar i veckan hade blivit fem. ”Det enda sättet att klara knäna är att aldrig böja dem”, konstaterade han. Hans spelstil var defensiv och extremt teknisk, det gällde att inte ge motståndaren minsta tänkbara utrymme för attack.

I fortsättningen syntes han bara på listan över de stockholmare som betalade mest skatt. Den listan toppade han ofta. Nåja, han kom tillbaka i fastighetsbolaget Castellum på 1990-talet och efter millenniumskiftet syntes han på listan över svenska miljardärer. Till den stora ekonomiska framgången hade också bidragit att han var aktiv delägare i mäklarfirman Berg och engagerade sig i en rad företags aktieportföljer. Berg blev under Patrik Brummers och Christer Jacobssons ledning en framgångssaga ända tills huvudägare Volvo sålde till holländska ABN Amro.

Men sagan om Lazlo slutade inte där. Under 1990-talet fick han tid att fundera på större sammanhang och skriva på två böcker med sin vanliga grundlighet och systematik. Hans ena bok ”Vår tids största utmaning” handlar om det globala miljöhotet och hans andra ”Känslor och förnuft” om filosofi. Den syn han utvecklade på en osäker aktiemarknad gick att applicera på globala problem. Det osannolika var inte heller här samma som det omöjliga. Även små risker var oförsvarbara när hela mänsklighetens existens låg i potten.

År 2012 satsade finansmannen 500 miljoner kronor av sin förmögenhet i en stiftelse ”Global Challenges Foundation” för att upplysa om globala risker och år 2016 instiftade denna ett pris på 45 miljoner kronor till dem som kan bidra med modeller för att bättre hantera globala utmaningar. Tidigare har Handelshögskolan i Stockholm fått 40 miljoner för att utbilda morgondagens företagsledare i globalt risktänkande. 

”Tänk om 500 miljoner kronor till exempel skulle kunna leda till neddragningar i de väldiga militära utgifterna globalt. Då skulle man verkligen kunna tala om avkastning”, sade László med ett drömmande uttryck.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera