1515
Annons

Kinas strategi dödar landets entreprenörsanda

HONGKONG. Pekings tillslag mot de stora teknikbolagen, samt planer på att göra landet självförsörjande på högteknologi, hotar att döda landets entreprenörsanda och innovationskraft. Unga högutbildade ingenjörer vänder redan internetbolagen ryggen.

Foto:Andy Wong

Vid entrén till ett coworking-kontor i centrala Shenzhen, Kinas främsta stad för innovation och teknikutveckling, hänger en skylt: ”Inga korkade personer bakom denna punkt”.

Likt många andra av stadens kontor är även detta fullt av unga hungriga startup-entreprenörer, många med både magister- och doktorandexamen från internationella universitet.

Shenzhen är den populäraste staden för kinesiska studenter som pluggat i exempelvis USA, Kanada eller Storbritannien, kanske jobbat några år i Silicon Valley, och sedan återvänder till Kina. De kallas för ”havssköldpaddor”, haigui, och har varit instrumentala i Kinas ambition att bli världsledande inom högteknologiska företag. 

”Vi har en unik fördel. Vi följer alla internationella tekniktrender, men jag tror få amerikanare eller européer följer vad som hände i Kina”, sa en ung man som driver ett finansteknologistartup under en intervju härom året.

De här fördelarna är nu på väg att försvinna. Landets partiledare Xi Jinping vill bygga försvar kring landets gränser och bli självförsörjande i allt från innovation till mat, energi och råvaror. Samtidigt leder regeringens nolltolerans mot viruset till att Kinas murar mot omvärlden blir allt mer ogenomträngliga. Internationellt utbyte kommer därmed på skam.

”Det kinesiska folkets risskål måste alltid hållas i deras egna händer, och risskålen måste främst innehålla kinesiska grödor”, sa Xi Jinping i ett tal förra månaden.

Få länder har gynnats mer av globalisering, frihandel och utbyte av innovation och idéer än Kina. Under decennier har tillverkning och produktutveckling flödat från väst till Kina, vilket skapat världens mest avancerade tillverkningskedja för allt från mobiltelefoner till smarta bilar. 

”Att nå en riktig grad av självförsörjning är inte möjligt för Kina. Landets ekonomi, och framför allt utvecklingen av tekniksektorn, har blomstrat på grund av kontakt och utbyte med omvärlden. Att medvetet avskärma Kina från omvärlden kommer med all säkerhet skada ekonomin och utvecklingen av ny teknologi”, säger Dexter Roberts, forskare om asiatisk säkerhetspolitik vid tankesmedjan Atlantic Council.

Samtidigt väntas regeringens tillslag mot det privata näringslivet, framför allt internetbolag som Alibaba och Tencent, ha förödande konsekvenser för innovation. Flera rapporter menar att tillslagen – som raderat ut svindlande 1.000 miljarder dollar i marknadsvärde — kan komma att döda den kreativitet, kämparanda och entreprenörskap som legat till grund för Kinas teknologiska och ekonomiska mirakel.

Tillslagen har gjort att antalet högutbildade ingenjörer som inte hittar jobb blir allt större, enligt medierapporter. Företag som sökmotorn Baidu, samåkningsfirman Didi och streamingplattformen Iqiyi har meddelat att de sparkar personal med anledning av policyförändringarna, och många företag varnar för sämre finansiell utveckling.

Ytterligare ett tecken på en icke-kreativ framtid är att de mest populära jobben för nyutexaminerade studenter inte längre är på det hypade internetjättarna – utan på statskontrollerade storbolag och myndigheter.

Utvecklingen är trist. Något av det bästa med att korsa gränsen från Hongkong över till Shenzhen har varit att besöka de sprudlande och energiska coworking-kontor och snacka med grundare av små startups med stora drömmar. Framtiden ser inte särskilt kul ut för dessa ambitiösa affärspersoner eller landets alla havssköldpaddor. Risken är att de ofrivilligt hamna på fel sida skylten i entrén vid coworking-kontor i Shenzhen.


Göran Persson: ”Har aldrig upplevt ett större projekt”

LULEÅ. LKAB genomgår sin största förändring någonsin. På några få år ska verksamheten stöpas om. Samtidigt måste delar av ledningen ersättas.

”Det är ingen dramatik. Inget är så enkelt som att rekrytera till ett företag som inte bara är i takt med sin tid, utan som leder sin tid”, säger LKAB:s ordförande Göran Persson.

LKAB:s ordförande Göran Persson.
LKAB:s ordförande Göran Persson.Foto:Simon Eliasson, Cornelia Jönsson

Under våren har beskeden kommit tätt från gruvföretaget LKAB. Först gjorde bolaget klart att omställningen till fossilfri järnsvamp ska ske snabbare än vad som sagts tidigare. Redan kring 2030 ska hela produktionen i Malmberget i Gällivare ha ställt om till den teknik som utvecklats i Hybrit-projektet. 

Det innebär att starten av det första Hybrit-verket 2026 kommer följas av fler anläggningar med samma kapacitet i tät följd åren därpå. 

Några dagar senare berättade LKAB att tio miljarder kronor läggs på en ny industri i Luleå. Ur avfall från gruvorna i Gällivare och Kiruna ska bolaget från och med 2027 utvinna sällsynta jordartsmetaller och fosfor. För LKAB:s del innebär det att bolaget ger sig in i en helt ny bransch och bygger upp en kemiindustri. 

Till det kan läggas LKAB:s nya fyndighet, Per Geijer-malmen. Malmkroppen finns norr om Kirunas nuvarande centrum och säkrar gruvverksamheten i Kiruna bortom 2060. Om några år måste ledningen ta beslut om nästa utbyggnad av gruvan. 

Inte konstigt att den omvalde ordföranden för LKAB, Göran Persson, tog till stora ord när Di träffade honom i Luleå nyligen. 

”Det här är en arbetsuppgift och händelse vi får vara med om en gång i livet. Jag har aldrig upplevt ett större industriellt projekt under alla mina år som ledande svensk beslutsfattare. Det här är i det i särklass största”, säger han. 

Tiden är knapp för LKAB. Om åtta år ska hela produktionen i Gällivare ha ställt om till en helt ny teknik. Det kommer krävas ofantliga mängder el och enorma investeringar.

”Vad vi måste göra är att få hela den här värdekedjan att sitta ihop. Från kraftproduktion till gruvproduktion till stålproduktion. Det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att göra det. Nu gäller det att få förutsättningarna att göra det”, säger LKAB:s vd Jan Moström. 

Men när Dagens industri frågar Jan Moström om vad som är svårast nämner han spontant något annat.

”Att bygga upp en organisation som klarar av alla de här olika delarna. Det är mycket som måste fungera samtidigt och jacka i varandra”, säger han. 

I den omvandling som pågår är människorna väldigt viktiga, menar Jan Moström. Och vikten ökar i takt med att förändringarna blir mer på riktigt. Samtidigt är det huggsexa om duktigt folk i den svenska gruvbranschen. 

”Rent krasst kan vem som helst försvinna om två timmar, och det ska ett stort företag klara. Samtidigt är människorna viktiga när planer ska realiseras. När det bara handlar om planer är det inte lika kritiskt, betydelsen ökar desto närmare produktion man kommer”, säger Jan Moström.  

Under de åtta år som LKAB ska genomföra det största industriprojektet i Sveriges historia kommer flera i koncernledningen att behöva ersättas. Åtminstone om man tittar strikt på deras födelsedata och tidigare praxis i statliga bolag. Leif Boström som leder satsningen på sällsynta jordartsmetaller och fosfor och den framgångsrike prospekteringschefen Pierre Heeroma fyller 63 respektive 65 år i sommar. 

Det gäller även de två som mer än några andra har argumenterat för strategiskiftet utåt, vd:n Jan Moström och ordföranden Göran Persson. 

Jan Moström, som blir 63 år i juni, är äldst av de som leder de statliga bolagen. Historiskt brukar en statlig vd lämna jobbet i 60-årsåldern, vilket delvis förklaras av de förmånliga pensionsregler som fanns tidigare. Numer kan en statlig vd ta ut pensionen först i samband med 65-årsdagen.

Enligt vad Di erfar finns inga indikationer internt i LKAB på att Jan Moström är på väg att lämna bolaget. Han är djupt involverad i arbetet med den omställning som LKAB påbörjat och är aktiv i den offentliga debatten i frågor som är viktiga för bolaget. 

Ett annat skäl är bristen på uppdrag för en person med Moströms erfarenhet. Enligt Di:s källor skulle Jan Moström den dag han lämnar vd-jobbet passa perfekt som styrelseordförande i antingen Boliden eller SSAB. Det är knappast aktuellt i närtid, eftersom båda bolagen bytt ordförande nyligen. 

Jan Moström svarar svävande på frågan om han själv är kvar när de nya stora projekten tas i drift 2026 och 2027:

”Det får vi se. Det hänger på två saker, dels om styrelsen har förtroende för mig och om jag själv har orken. Om det vet vi inget i dag, det får framtiden utvisa.”

Ska jag tolka det som att du är sugen på att vara med?

”(Skratt) Framtiden vet vi inget om.”

Göran Persson, 73, hyllar LKAB:s ledning som ”visionärer fast förankrade i berget”. Den tidigare statsministern menar att det kommer att gå att lösa personfrågorna utan att de stora projekten riskeras. 

”En av oss kommer att ersättas av någon annan. Två av oss blir också ersatt av någon annan, det är rimligt att så sker. Det är ingen dramatik. Kom ihåg en sak: det är inget som är så enkelt som att rekrytera till ett företag som inte bara är i takt med sin tid, utan som leder sin tid. Som dessutom tjänar pengar. Kön kommer att vara lång”, säger Göran Persson.

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?