ANNONS:
Till Di.se
FREDAG 20 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Nyheter

Johan Rockström: Vi befinner oss bortom ekonomin

En gigantisk, en kilometer bred asteroid är på rak kollisionskurs med jorden. Därom är 98 procent av den etablerade vetenskapen överens. Det råder viss osäkerhet om vad som händer när den träffar jorden. 

Riskbilden spänner mellan sociala och ekonomiska problem i hela världen, till att planeten knuffas ut ur sitt jämviktsläge, som den befunnit sig i sedan den senaste istiden, för 12.000 år sedan. En global katastrof. Lyckligtvis är rymdvetenskapen överens. Det går att undvika att asteroiden slår ut livet på jorden så som vi känner det, genom att investera i ny teknologi och stora systemförändringar. Kostnaden har beräknats till 1–2 procent av BNP.

Trots riskerna stiger de mest etablerade nationalekonomerna fram och avråder från att stoppa asteroiden. De har räknat ut att den samhällsekonomiska kostnaden att förhindra smällen blir större än den kortsiktiga vinsten för ekonomin. Eftersom det enligt deras modeller inte går att bevisa att det lönar sig på kort sikt att stoppa katastrofen, så är det bättre att avvakta.

Nej. Vi står inte inför ett katastrofalt asteroidnedslag. Men vi står inför en likartad, vetenskapligt etablerad risk, när det gäller den mänskligt orsakade globala uppvärmningen.

Och trots att naturvetenskapen är tydlig och etablerad, sitter den konventionella ekonomin kvar i ett tänkande där man enbart ser på kortsiktig ekonomisk tillväxt och utesluter risk för stora abrupta förändringar. Slutsatsen blir att det ur ett ekonomiskt perspektiv inte är värt att rädda planeten från potentiell katastrof.

Är det verkligen så här illa? Nej, det är värre.

Medan det är ett fatalt fel att ekonomiskt argumentera emot att stoppa asteroiden, är det ett veritabelt dubbelfel att argumentera emot att ställa om till en fossilfri och hållbar ekonomi.

Vi undviker både en global risk, och bygger världen 2.0 – en mera attraktiv, effektiv, teknologiskt avancerad, rättvis och hälsosam värld.

Men, är det ekonomin det är fel på? Svaret är nog både ja och nej.

Ja, i den meningen att alltför många ekonomer inte tar till sig den naturvetenskapliga forskningen som visar att klimatförändringar orsakar stora och plötsliga förändringar med icke-linjära konsekvenser. Ekonomer ogillar överraskningar, eftersom då fungerar inte de ekonomiska modellerna.

Om global uppvärmning plötsligt leder till kollaps av Arktis havsis, eller korallrev eller regnskog, då tippar ju samhällskostnaden från att vara liten och förutsägbar till oförutsägbar och ofta oändlig.

Exakt detta pågår framför våra ögon. Vi riskerar att förlora världens alla tropiska korallrev redan under 2 graders uppvärmning. Korallrev bidrar till reglering av klimatet, till fiskprotein i våra dieter, och till uppemot 500 miljoner människors försörjning. Ekonomer borde erkänna att så fort det finns risk för ”tipping points” (plötsliga icke-linjära tröskeleffekter) så fungerar inte konventionella samhällsekonomiska analyser längre.

Och därför kanske det ändå inte är ekonomins fel. Utan vårt eget fel.

Vi lägger för stor betydelse i ekonomin. Större än den förtjänar. Det är viktigt att ekonomer beräknat att den sociala kostnaden för klimatförändringar ligger på 40 dollar per ton koldioxid. Denna kostnad har drivit på klimatarbetet i USA sedan 2009, något som Trump nu vill ta bort.

Ett socialt pris på kol är bra ekonomi. Men det fungerar bara när förändringarna är små och hanterbara. Men när de är stora, och asteroidlika i risk, då måste vi erkänna, en gång för alla, att vi är bortom ekonomin. Vi går in i statsvetenskapen, i moralen och etiken. Att säkra ett stabilt klimat på jorden blir då ett överordnat mål, inom vilket vi kan ha ekonomiska bataljer.

There’s no business on a dead planet.

Tyck till