Passivitet har många förklaringar. Jag vill reda ut en av de mest populära, nämligen vad det spelar för roll om Sverige blir fossilfritt. Vi orsakar ändå bara cirka 1 promille av världens utsläpp. Okej, till och med 2 promille om vi inkluderar vår konsumtion och allt resande.
Stämmer detta? Självfallet vore det planetär hybris att påstå att vi kan påverka 500-faldigt jämfört med vår egen storlek, och därmed nå hela världen. Men är vår hävstångsfaktor, vår förmåga att påverka världen till fossilfrihet, inte större än vår ringa storlek?
Låt mig göra ett försök att beräkna vår hävstångsfaktor för klimat och hållbar utveckling. Ni får ha överseende med några av mina antaganden, men vi är nog överens om att detta är komplext. Hur mycket klimatmakt har Sverige i världen?
Jag väljer fyra områden med stor påverkan på världen:
Konsumtion: Vi lever i en globaliserad värld där Sveriges påverkan på konsumtion beror på agerande av stora bolag. Ett exempel är Ikea, världens största återförsäljare av möbler som står för cirka 1 procent av världens användning av trä till möbler.
Med detta som måttstock spelar Sverige, när det gäller konsumtionsbeteende, i en liga som är 5 gånger större än vad våra 2 promille föreslår. Detta är troligen en underskattning, givet Ikeas och H&M:s stora påverkan på konsumtion i världen.
Transporter: Sverige är världens största tillverkare av tunga lastbilar, med Volvokoncernen och Scania.
Vad lastbilstillverkarna väljer att göra för fossilfrihet påverkar hela världens mobilitet. Sverige producerar cirka 8 procent av världens tunga lastbilar, vilket ger oss en hävstångsfaktor på 40.
Kunskap: Sverige är besjälat med ett av världens mest respekterade varumärken, Nobel, som signalerar vetenskapens roll för mänsklighetens framtid. Denna svenska influens på världen kan inte mätas.
Men vi spelar, utan tvekan, i samma kunskapsliga som Tyskland, Frankrike, USA, Japan och Storbritannien. Dessa länder släpper i medeltal ut cirka 50 gånger mer koldioxid än Sverige, en hävstångsfaktor på 50.
Politik: Sverige var 1991 först i världen med en koldioxidskatt på cirka 100 dollar per ton. I dag har ett fyrtiotal länder tagit efter och introducerat ett nationellt pris på kol. Sverige visade tidigt att ett pris på kol bidrar till att frikoppla ekonomisk tillväxt från att skada klimatet.
Vi kan förstås inte hävda att det är tack vare oss som många, sent omsider, har tagit efter oss. Men låt oss inte förminska vår roll. Min bedömning är att vi kan ta halva äran. En hävstångsfaktor på 20.
Detta indikerar att vi spelar i en liga 5 gånger större än oss själva inom konsumtion, 40 gånger inom transporter, 50 gånger för kunskap och 20 gånger för politiska styrmedel.
Vi skulle således ha ett globalt inflytande som är 5–50 gånger större än vår storlek. Min slutsats blir att vi i genomsnitt har en hävstångsfaktor på 25, vilket skulle innebära att våra futtiga 2 promille motsvarar 5 procent av världens utsläpp i termer av påverkan.
Det kan fortfarande synas begränsat. Men det motsvarar utsläppen från allt flyg i världen!
Dessutom är det troligen en underskattning. Sverige har ett oproportionerligt stort inflytande inom miljö och utveckling. Vi toppar alla rankningar av länders kapacitet att genomföra FN:s mål för global hållbar utveckling. Det är till Sverige kinesiska delegationer kommer för att lära sig hur hållbar välfärd kan utformas. Vi är, när det gäller miljö, bäst i klassen.
Alla tittar på oss. Det ger oss en stor hävstång. Men även ett stort ansvar. För om Sverige misslyckas, då misslyckas garanterat världen.
