1515
Annons

Johan Rockström: Halveringstiden är nyckeln

Planeten har blivit 1 grad varmare och vi är huvudorsak. Vi har troligen ytterligare en halv grad på gång då stor del av uppvärmningen har gömts undan i haven.

Johan Rockström, krönikör i Di.
Johan Rockström, krönikör i Di.Bild:Evelina Carborn

Konsekvenserna ser vi redan i dag. Världens korallrev är under existentiellt hot. Isar smälter. Haven höjs. Säsonger skiftar. Vädret blir extremare.

Sent vaknade världens ledare. Parisavtalet förbinder världen att hålla den globala uppvärmningen så långt under 2 grader som möjligt, med sikte på 1,5 grader.

2 grader är inte ett mål, det är en smärtgräns, där vi vet att vi får stora men förhoppningsvis hanterliga problem.

Men vad krävs för att lyckas? I en ny vetenskaplig studie i tidskriften Science har vi översatt vad Parisavtalet betyder för världen:

1. Vi måste böja den globala utsläppskurvan av koldioxid från fossila energikällor senast 2020 och sedan rusa ned för en kurva där vi minskar utsläppen med 6–7 procent per år, för att nå en fossilfri världsekonomi 2050–2060. Men detta räcker inte.

2. Vi måste omvandla jordbruket från att vara världens enskilt största källa av växthusgaser till att bli en av världens största sänkor av växthusgaser. Men detta räcker inte.

3. Vi måste sköta alla kvarvarande naturliga ekosystem så att de fortsätter att ta upp och lagra koldioxid. Men inte ens detta räcker.

4. Vi måste börja investera i och skala upp teknologier för koldioxidavskiljning från kraftverk och genom biomassa. Detta måste ske fort.

Och även om vi lyckas med allt detta så har vi bara 66 procent chans att hålla den globala uppvärmningen under smärtgränsen 2 grader.

Kan vi lyckas? Svaret är att vi kan om vi vill. Lösningarna finns. Och historien visar att vi har lyckats med stora transformationer förr.

Gordon Moore förutspådde 1965 det otroliga att hastigheten i datorer skulle fördubblas var 24:e månad. Moore’s Law har blivit en självuppfyllande profetia som har drivit på innovationstakten i den digitala industrin.

Nu introducerar vi en ny lag, inspirerad av Moore’s. Den globala takten av utsläppsminskningar som världen måste följa översätts till en Global Carbon Law, som säger; halvera utsläppen varje årtionde.

Om vi lyckas med detta halveras de globala utsläppen från cirka 40 miljarder ton koldioxid per år 2020, till 20 miljarder ton 2030, för att ytterligare halveras till 10 miljarder ton 2040 och nå ned till 5 miljarder ton 2050.

Om vi följer denna Carbon Law har vi en chans att nå Parisavtalet.

På samma sätt som Moores Law hoppas jag och många forskare med mig att en Global Carbon Law kan bidra till en exponentiell resa mot fossilfrihet.

Och det intressanta är att vi följer redan en Global Carbon Law. Globalt fördubblas produktionen av förnybar energi, från bland annat vind och sol, ungefär vart femte år. Vi har följt denna exponentiella takt i tio år.

Om vi fortsätter som i dag slår vi ut kol i världen under tidigt 2030-tal och olja cirka 2040, för att nå en helt fossilfri värld 2050.

Utmaningen är att hålla världen på Parisspåret, vilket kräver innovation, reglering, investering, och framför allt vision och entusiasm.

Jag hoppas att en Global Carbon Law kan bidra till detta.


”Storskalig rekrytering närmast omöjlig med dagens löner”

Färre än en procent av ingenjörerna i landet är arbetslösa. Nu varnar facket för havererade anställningsplaner om inte industrin i norr är beredd att betala Stockholmslöner. 

”Storskalig rekrytering blir närmast omöjlig med dagens lönenivåer”, säger Johan Kreicbergs på Sveriges ingenjörer.

Foto:Mostphotos

Arbetslösheten bland landets ingenjörer är rekordlåg – bara 0,9 procent står för närvarande utan jobb. Det finns alltså en del erbjudanden att välja mellan, konstaterar fackförbundet Sveriges ingenjörer som hävdar att det blir svårt att rekrytera de volymer som behövs till den gröna industrin i norra Sverige. 

Trots bristen på kompetens ligger snittlönen för en ingenjör i Västerbotten respektive Norrbotten fortfarande cirka 15 procent under den i Stockholm och mellan 5–10 procent lägre än den i stora delar av övriga Sverige. 

”Min slutsats är att storskalig rekrytering blir närmast omöjlig med dagens lönenivåer”, kommenterar Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef på Sveriges ingenjörer, och tillägger: 

”Det kommer också att bli betydligt svårare att behålla de ingenjörer som redan bor i norra Sverige.” 

Vidare anser han att de nettoökningar som lyfts fram blir missvisande, eftersom lönerna drar ned jobbens attraktionskraft.

”Skillnaderna har funnits i många år och har kunnat upprätthållas av att få varit beredda att flytta från sin arbetsmarknadsregion. Dessutom har de vägts upp av bostadspriserna i exempelvis Stockholm.”

Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef på Sveriges ingenjörer.
Johan Kreicbergs, samhällspolitisk chef på Sveriges ingenjörer.Foto:Press

Med pandemin och möjligheterna att jobba på distans har arbetsmarknaden vidgats. Bland ingenjörer märks en tydlig trend att fler tar arbete i en annan del av landet, utan att flytta från hemorten. 

”Vi ser hur medlemmar förhandlar fram lösningar, där man bara behöver vara fysiskt på arbetsplatsen någon dag i veckan. Det kan förbättra rekryteringsutsikterna för bolag långt norrut. Samtidigt ökar konkurrensen om de ingenjörer som redan bor i regionen”, fortsätter Johan Kreicbergs. 

Bara 8 procent av medlemmarna, framför allt yngre ingenjörer, är beredda att flytta till en ort för en löneökning på 10–15 procent. Om eventuell partner också får ett jobb på orten ökar andelen som kan tänka sig att flytta till 16 procent. 

”Ifall man dessutom får styra varifrån man utför arbetet skulle ytterligare 26 procent acceptera jobberbjudandet. Det motsvarar cirka 60.000 ingenjörer”, säger han vidare. 

Lockar inte lägre bostadskostnader?
”För många är det en för stor apparat att ta med sig familjen och rycka barnen från skolan. De flesta är inte beredda att sälja sin bostad och starta ett helt nytt liv.”

Lösningen, som han ser det, är att erbjuda distansarbete och motsvarande löner som i huvudstaden. 

”Utmaningen är inte bara att rekrytera ny kompetens, utan också att behålla den man har nu när en nationell arbetsmarknad öppnats upp”, säger Johan Kreicbergs och betonar:

”Det är en galen efterfrågan på ingenjörer. Minskar inte löneskillnaderna, blir det i princip omöjligt att tillgodose personalbehovet.”


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?