Janne Andersson lyssnar inte på musik i bilen. Istället ägnar han tiden i åt att fundera på saker och ting, alltid med ett anteckningsblock liggande på passagerarsätet. 

Förberedelse är ett av hans ledord och en viktig del i det succérecept som fick det svenska herrlandslaget att nå kvartsfinal i VM 2018, den största framgången på herrsidan på över 20 år. Men alla framgångar består inte av segrar.

Efter att ha inlett karriären som förbundskapten med oavgjort mot Nederländerna hemma på Friends Arena och slagit Luxemburg och Bulgarien var det i november 2016 dags att möta med de blivande världsmästarna Frankrike i Paris.

Sverige förlorade med 2-1, men det var ett tappert svenskt landslag som stod upp bra och skapade lägen för att göra fler mål.

”Trots att vi förlorade tror jag att det gav självförtroende. Vi ledare fick ett större förtroende av spelarna och jag tror att supportrarna fick lite hopp”, säger Janne Andersson.

Han har varit fotbollstränare i 38 år och har nu tillsammans med den tidigare SVT-journalisten Henrik Johnsson samlat sina tankar och erfarenheter kring ledarskap i boken ”Att bygga ett lag”. Men det är en blygsam författardebutant.

”Jag är ju ingen expert på ledarskap, jag har ju inget vetenskapligt stöd för allt jag säger. Det här är mina erfarenheter och det som jag tror på”, säger han.

Sin egen bana som ledare slog han sig tidigt in på, men det tycks vara något som ligger i släkten.

”Vi är fem syskon och alla fem har blivit ledare inom olika verksamheter.”

I grund och botten handlade det om viljan att vara med och påverka saker.

”Det är jättemånga människor som tycker väldigt mycket och har synpunkter, men när saker och ting ska genomföras så är de inte alltid lika intresserade av att vara med”, säger Janne Andersson.

”För mig hänger det ihop väldigt tydligt: Vill jag vara med och påverka en miljö vill jag också ta ansvar för det.”

Inom elitfotbollen är resultaten avgörande, inte helt olikt börsbolagen. Den som gör bra resultat, oavsett om det är i en hemmamatch mot Italien eller under det andra kvartalet i rapportform, belönas. Janne Andersson tycker dock att många är alldeles för fokuserade på målsättningar.

”Jag kan säga att vi ska vinna EM, men det intressanta är vad vi gör. Jag tycker att man ibland pratar för lite om processen och vägen dit, jag är väldigt processinriktad.”

För att nå framgång gäller det att alla drar åt samma håll och det är upp till ledaren att det sker. Men det går inte alltid.

”Ibland kommer man till ett läge där man som ledare känner att en person inte vill som jag och de andra. Man försöker påverka, men når inte fram. Då kan det vara bra att skiljas åt”, säger Janne Andersson.

Det kan alltså vara nödvändigt – och till och med bra – att ge någon sparken. Dels för gruppen som är kvar, men också för den som petas.

”Den personen får en chans någon annanstans och det kanske blir mycket bättre.”

I en rundringning som tidningen Chef gjorde framkom att en del av dem som arbetat med Janne Andersson tycker att han är snål med att ge beröm.

”Det är jag nog. Jag har höga krav på mig själv och på min omgivning. Min förväntan är att vi ska göra så bra vi kan varje dag, det ska vara normalläget”, säger han.

Det låter tufft, men så vill Janne Andersson själv inte beskriva sitt ledarskap.

”Jag är absolut ingen ledare som står och pekar med hela handen. För mig handlar det om att sälja in ett budskap och få med mig folk”, säger han och lyfter fram vikten av tydlighet.

”Jag hör ibland från folk som arbetar i olika verksamheter att det finns en hel del otydlighet på chefsnivå, där man inte får svar på frågor. Det kan vara bättre att få ett negativt svar än att få otydlighet. Att kunna ta beslut, men göra det väl underbyggt, är jätteviktigt för att skapa tydlighet.”

Janne Anderssons kontrakt sträcker sig över EM 2024. Vad som händer efter det vet han inte, men han utesluter inte att testa vingarna utanför fotbollen.

”Grundsynen i mitt ledarskap skulle jag nog kunna testa i andra sammanhang, sedan måste man ha en fackkunskap kring det man ska göra, men jag skulle inte vara rädd att prova något annat. Det hade varit både utmanande och roligt.”