1515
Annons

Jan Jörnmark: Bygglagen uppmuntrar inte bostadsproduktion

DEBATT DEL TRE. I den tredje delen i serien om bostadsmarknaden har turen kommit till lagarna som reglerar bostadsproduktion. Följden av dem blir en fortsatt stadsutspridning, med de negativa miljömässiga och mänskliga konsekvenser som det har, skriver Jan Jörnmark.

NU SOM DÅ. Man arbetade med en ransoneringslagstiftning, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta, skriver Jan Jörnmark.
NU SOM DÅ. Man arbetade med en ransoneringslagstiftning, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta, skriver Jan Jörnmark.Bild:Anders Kling

Några år innan byggsektorn avsubventionerades i början av 1990-talet hade Sverige fått en ny Plan- och Bygglagstiftning, PBL. Att reformerna genomfördes synkroniserat var inte planerat, men det har fått stora effekter eftersom båda förändringarna gjort det svårare att bygga. Det största problemet med PBL är inte de överklagandemöjligheter som ofta hamnar i centrum av diskussionerna – huvudproblemet är att lagstiftningen plågas av en inre motsättning från en tid när landet skulle centralplaneras.

De evolutionistiska resterna av planeringsidealen resulterade i en sammankoppling av PBL och Naturresurslagen, NRL, som i dag är en del av Miljöbalken. Konstruktionen dömdes redan på 1980-talet ut av både Lagrådet och en ledande juridikprofessor som skrev att: ”I förhållande till dess tillmätta betydelse är NRL kanske landets sämst konstruerade. De mest elementära funktionerna hos en lag har man missat. Inte ens frågan om huruvida det är lagens krav som gäller, eller först de krav som någon myndighet sedan ställer, har lagskrivarna tänkt igenom.”

De tydliga bristerna har rötterna i 1960-talet när arbetet med lagstiftningen drogs i gång. Då tänkte man inte alls att PBL och Miljöbalken skulle vara åtskilda utan tydliga delar av ett hierarkiskt lagsystem. Orsaken var den resursbrist som den tidens rekordbyggande skapade.

Därför var det en ransoneringslagstiftning man arbetade med, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta. Riksplanen skulle i nästa led följas av direkt kopplade kommunala översiktsplaner. Kedjans sista steg skulle vara formella utförandeplaner som fick namnet detaljplaner.

Arbetet med riksplaneringen mynnade ut i en fysisk resursplanering som ironiskt nog kom på plats exakt samtidigt som miljonprogrammets kollaps innebar att det inte längre fanns någon nationell resursbrist. I stället gjorde de tiotusentals tomma lägenheterna att bygglagsutredningen fick restriktiva drag, när målet blev att hålla tillbaka konkurrensen.
Centralplaneringsambitionerna var också omstridda, vilket fick den borgerliga regeringen att tillsätta ny utredning 1978. Arbetet blev ett balansstycke, där kraven på decentralisering ledde fram till en ny betoning av att bebyggelseplaneringen i främsta hand var ett kommunalt ansvar. Samtidigt behölls de restriktiva dragen som den gamla utredningen arbetat fram.

Det vi till sist fick var en bygglag som inte var avsedd att uppmuntra till ett för starkt byggande och där det draget förvärrades av att den kommunala bostadsplaneringen fortfarande skulle kopplas till den nationella resurshushållningen. Men någon riksplan fanns inte, och tanken på tvingande bindningar mellan översiktsplanen och detaljplanerna försvann också. Det innebar i praktiken att förhållandet mellan den bostadsplaneringen och riksintressena skulle regleras av den kortfattade NRL.

Det var där den tidiga kritiken från ledande jurister kom in, för det var lätt att se de problem det ledde till. Riksintressena är utvalda av en mängd sektorsmyndigheter och täcker så skilda områden som kommunikationer, kulturvård, försvar, rennäring, friluftsliv och så vidare. Länsstyrelserna fick rollen att kontrollera att dessa intressen respekterades. Eftersom de olika myndigheterna hade utpekat tre fjärdedelar av landet som riksintressant var det inte svårt att gissa vilka konflikter som skulle kunna uppkomma.

Det avgörande problemet sammanfattades i meningen: ”Inte ens frågan om huruvida det är lagens krav som gäller, eller först de krav som någon myndighet sedan ställer, har lagskrivarna tänkt igenom.”

Bristen på tydlighet har lett till att myndighetskraven fått ställning av dimmiga lagtexter, vilket gjort att merparten av alla landets bostadsplaner när som helst kan kullkastas av en statlig myndighet.

Problemet förvärrades på 1990-talet när byggandet blev en spegelbild av vad man tidigare hade tänkt sig. Initiativet till detaljplanearbete kommer i dag underifrån, ofta från en exploatör som på marknadsmässiga villkor tror sig kunna förändra användningen av en plats. Utvecklingsarbetet görs sedan i detaljplaner, som i nästa skede nästan alltid möter mängder av godtyckligt och allmänt utformade riksintressen. Det har gett länsstyrelser, statliga myndigheter och mark- och miljödomstolarna en avgörande betydelse för den kommunala planeringen.

”Riksintressenas” konserverande natur är tydlig eftersom det inte går att skydda det som är nytt och inte hunnit växa fram. Tellus Tower stoppades av en militär radar, Tors Torn fördröjdes av civilflyget och riksintresset för kulturmiljövården har ritat om hus i snart sagt varje svensk tätort.

På Göta älv är den tynande Vänertrafiken ett riksintresse, vilket gör det omöjligt att bygga de låga broar som skulle göra Göteborg till ett sammanhållet stadsområde. Som en följd av det plågas staden av en dyr, utdragen och ständigt överklagad stadsplanering.

En ny statlig utredning fick för några år sedan till uppgift att reda ut och lindra motsättningarna mellan lagsystemen. När den kom med förslag hade den återfallit i 1960-talstänkande. Utredningen innehöll därför än fler riksintressen som skulle avvägas mot allmänna intressen i olika expertledda processer samt avstämmas mot omfattande nyuppgjorda riksintresseregister. Boverket föreslogs få en nyckelroll i detta sovjetiska Gosplan-liknande karterings- och kontrollarbete.

I dag befinner oss lika långt bort från en konstruktiv lösning av problematiken som vi gjorde när NRL kritiserades för 30 år sedan. Osäkerheten leder till ett ständigt kompromissökande, vilket premierar en utslätad grådaskig nyfunkisarkitektur. I nästa steg fungerar de ”gråa och fyrkantiga husen” som bränsle för folkliga arkitektuppror.

Men allra helst intresserar sig både byggare och politiker på outnyttjade områden, långt bort från luftfartsleder, kulturhistoriska innerstäder eller militära radaranläggningar. Följden av det blir en fortsatt stadsutspridning, med de negativa miljömässiga och mänskliga konsekvenser som det har.

Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia

 

Läs Jan Jörnmarks första artikel här.

Läs Jan Jörnmarks andra artikel här.

 


Innehåll från FolksamAnnons

Ny smartare bilförsäkring anpassas till framtidens bilkörning

Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam.
Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam.

Dagens bilar utvecklas och blir allt säkrare. I takt med det förändras även bilförsäkringarna. Istället för att sätta premien utifrån från vem som äger bilen, kommer framtidens försäkring allt mer baseras på bilens säkerhetsutrustning.

Läs mer om Folksam bilförsäkring 

Bilarna har i dag blivit både smartare och säkrare. Bland annat är det vanligt med aktiva säkerhetssystem – till exempel autobroms, döda-vinkel-varnare och allt mer sofistikerad parkeringsassistans. Tillsammans förebygger dessa olyckor och kompenserar misstag från föraren. I framtiden kommer bilarna dessutom att bli ännu smartare och data från bilarna kommer bli en integrerad del i försäkringserbjudandet. 

– I den här nya verkligheten blir det allt mer ointressant och trubbigt att prissätta bilförsäkringen efter ägarens ålder och bilens effekt. Det är betydligt mer relevant att utgå från hur bilen används, bilens utrustning och i förlängningen även bilmodellens skadehistorik, säger Josef Halldelius, affärschef för motoraffären på Folksam. 

Denna nya typ av försäkring som baseras på bilens säkerhetsutrustning är både transparent och bekymmersfri för kunden. Den stödjer också hållbara mobilitetslösningar med bildelning och bilpooler.  

– I framtiden tror vi att den kommer bli ett bra komplement till den traditionella bilförsäkringen tillsammans med en tredje kategori av bilförsäkring som skräddarsys efter varje användare, exempelvis ”pay as you drive”. För oss är det viktigt att vi även i framtiden kan erbjuda olika typer av försäkringar som tillgodoser alla kunders behov. 

Samarbetar med Volvo Cars

Redan i dag har Folksam ett unikt samarbete med Volvo Cars där en förmånlig och miljömärkt bilförsäkring från Folksam ingår i bilens pris när man köper en elbil online. Det gäller helelektriska XC40 och deras första renodlade elbil, C40 Recharge. 

– Det innebär att vi ger kunderna en bra och prisvärd bilförsäkring som en integrerad del av bilen. Den integrerade försäkringen och det fasta priset gör bilköpet enklare och kostnaden mer transparent, säger Josef Halldelius.

– I och med att Volvo Cars onlineförsäljning är en ny satsning, har vi kunnat bygga upp denna nya försäkringsmodell helt från grunden – en anpassad gruppförsäkringslösning till ett fast pris och som är helt oberoende av vem som kör bilen, säger Josef Halldelius. 

Försäkringen är dessutom märkt med Bra Miljöval enligt Naturskyddsföreningens högt ställda kriterier. 

– Vi är det enda stora försäkringsbolag som har miljömärkta bilförsäkringar. Det innebär bland annat att kunderna kan vara säkra på att vi använder miljövänliga material vid reparationer och att vi ställer höga krav på våra leverantörer och på våra egna investeringar. 

Höga ambitioner 

Folksams ambitioner vad gäller hållbarhet rimmar dessutom väl med Volvo Cars. Bland annat har Volvo Cars som plan att bli ett helt renodlat elbilsföretag vid 2030. 

Folksam och Volvo Cars delar också visionen att den bästa olyckan är den som aldrig sker och båda företagen jobbar aktivt för detta, bland annat genom forskning.  

– Vi samlar hela tiden in nya insikter och data som kan hjälpa oss i vår strävan att förebygga och minska antalet olyckor, säger Josef Halldelius.

Läs mer om Folksam bilförsäkring 

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Folksam och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?