Jan Jörnmark: Bygglagen uppmuntrar inte bostadsproduktion

DEBATT DEL TRE. I den tredje delen i serien om bostadsmarknaden har turen kommit till lagarna som reglerar bostadsproduktion. Följden av dem blir en fortsatt stadsutspridning, med de negativa miljömässiga och mänskliga konsekvenser som det har, skriver Jan Jörnmark.

NU SOM DÅ. Man arbetade med en ransoneringslagstiftning, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta, skriver Jan Jörnmark.
NU SOM DÅ. Man arbetade med en ransoneringslagstiftning, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta, skriver Jan Jörnmark.Bild:Anders Kling

Några år innan byggsektorn avsubventionerades i början av 1990-talet hade Sverige fått en ny Plan- och Bygglagstiftning, PBL. Att reformerna genomfördes synkroniserat var inte planerat, men det har fått stora effekter eftersom båda förändringarna gjort det svårare att bygga. Det största problemet med PBL är inte de överklagandemöjligheter som ofta hamnar i centrum av diskussionerna – huvudproblemet är att lagstiftningen plågas av en inre motsättning från en tid när landet skulle centralplaneras.

De evolutionistiska resterna av planeringsidealen resulterade i en sammankoppling av PBL och Naturresurslagen, NRL, som i dag är en del av Miljöbalken. Konstruktionen dömdes redan på 1980-talet ut av både Lagrådet och en ledande juridikprofessor som skrev att: ”I förhållande till dess tillmätta betydelse är NRL kanske landets sämst konstruerade. De mest elementära funktionerna hos en lag har man missat. Inte ens frågan om huruvida det är lagens krav som gäller, eller först de krav som någon myndighet sedan ställer, har lagskrivarna tänkt igenom.”

De tydliga bristerna har rötterna i 1960-talet när arbetet med lagstiftningen drogs i gång. Då tänkte man inte alls att PBL och Miljöbalken skulle vara åtskilda utan tydliga delar av ett hierarkiskt lagsystem. Orsaken var den resursbrist som den tidens rekordbyggande skapade.

Därför var det en ransoneringslagstiftning man arbetade med, där målet var att skapa en planekonomisk riksplan som skulle bestämma användning av hela landets yta. Riksplanen skulle i nästa led följas av direkt kopplade kommunala översiktsplaner. Kedjans sista steg skulle vara formella utförandeplaner som fick namnet detaljplaner.

Arbetet med riksplaneringen mynnade ut i en fysisk resursplanering som ironiskt nog kom på plats exakt samtidigt som miljonprogrammets kollaps innebar att det inte längre fanns någon nationell resursbrist. I stället gjorde de tiotusentals tomma lägenheterna att bygglagsutredningen fick restriktiva drag, när målet blev att hålla tillbaka konkurrensen.
Centralplaneringsambitionerna var också omstridda, vilket fick den borgerliga regeringen att tillsätta ny utredning 1978. Arbetet blev ett balansstycke, där kraven på decentralisering ledde fram till en ny betoning av att bebyggelseplaneringen i främsta hand var ett kommunalt ansvar. Samtidigt behölls de restriktiva dragen som den gamla utredningen arbetat fram.

Det vi till sist fick var en bygglag som inte var avsedd att uppmuntra till ett för starkt byggande och där det draget förvärrades av att den kommunala bostadsplaneringen fortfarande skulle kopplas till den nationella resurshushållningen. Men någon riksplan fanns inte, och tanken på tvingande bindningar mellan översiktsplanen och detaljplanerna försvann också. Det innebar i praktiken att förhållandet mellan den bostadsplaneringen och riksintressena skulle regleras av den kortfattade NRL.

Det var där den tidiga kritiken från ledande jurister kom in, för det var lätt att se de problem det ledde till. Riksintressena är utvalda av en mängd sektorsmyndigheter och täcker så skilda områden som kommunikationer, kulturvård, försvar, rennäring, friluftsliv och så vidare. Länsstyrelserna fick rollen att kontrollera att dessa intressen respekterades. Eftersom de olika myndigheterna hade utpekat tre fjärdedelar av landet som riksintressant var det inte svårt att gissa vilka konflikter som skulle kunna uppkomma.

Det avgörande problemet sammanfattades i meningen: ”Inte ens frågan om huruvida det är lagens krav som gäller, eller först de krav som någon myndighet sedan ställer, har lagskrivarna tänkt igenom.”

Bristen på tydlighet har lett till att myndighetskraven fått ställning av dimmiga lagtexter, vilket gjort att merparten av alla landets bostadsplaner när som helst kan kullkastas av en statlig myndighet.

Problemet förvärrades på 1990-talet när byggandet blev en spegelbild av vad man tidigare hade tänkt sig. Initiativet till detaljplanearbete kommer i dag underifrån, ofta från en exploatör som på marknadsmässiga villkor tror sig kunna förändra användningen av en plats. Utvecklingsarbetet görs sedan i detaljplaner, som i nästa skede nästan alltid möter mängder av godtyckligt och allmänt utformade riksintressen. Det har gett länsstyrelser, statliga myndigheter och mark- och miljödomstolarna en avgörande betydelse för den kommunala planeringen.

”Riksintressenas” konserverande natur är tydlig eftersom det inte går att skydda det som är nytt och inte hunnit växa fram. Tellus Tower stoppades av en militär radar, Tors Torn fördröjdes av civilflyget och riksintresset för kulturmiljövården har ritat om hus i snart sagt varje svensk tätort.

På Göta älv är den tynande Vänertrafiken ett riksintresse, vilket gör det omöjligt att bygga de låga broar som skulle göra Göteborg till ett sammanhållet stadsområde. Som en följd av det plågas staden av en dyr, utdragen och ständigt överklagad stadsplanering.

En ny statlig utredning fick för några år sedan till uppgift att reda ut och lindra motsättningarna mellan lagsystemen. När den kom med förslag hade den återfallit i 1960-talstänkande. Utredningen innehöll därför än fler riksintressen som skulle avvägas mot allmänna intressen i olika expertledda processer samt avstämmas mot omfattande nyuppgjorda riksintresseregister. Boverket föreslogs få en nyckelroll i detta sovjetiska Gosplan-liknande karterings- och kontrollarbete.

I dag befinner oss lika långt bort från en konstruktiv lösning av problematiken som vi gjorde när NRL kritiserades för 30 år sedan. Osäkerheten leder till ett ständigt kompromissökande, vilket premierar en utslätad grådaskig nyfunkisarkitektur. I nästa steg fungerar de ”gråa och fyrkantiga husen” som bränsle för folkliga arkitektuppror.

Men allra helst intresserar sig både byggare och politiker på outnyttjade områden, långt bort från luftfartsleder, kulturhistoriska innerstäder eller militära radaranläggningar. Följden av det blir en fortsatt stadsutspridning, med de negativa miljömässiga och mänskliga konsekvenser som det har.

Jan Jörnmark, docent i ekonomisk historia

 

Läs Jan Jörnmarks första artikel här.

Läs Jan Jörnmarks andra artikel här.

 


Detta är en debatt- och opinionstext. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Innehåll från Moderna FörsäkringarAnnons

Med tillgänglighet och kompetens i första rummet

Moderna Försäkringar har under många år utmärkt sig genom exceptionell service och tillgänglighet i kombination med kompetens inom skadehantering. Nu har kvittot kommit på att det hårda arbetet har gett resultat: bolaget tog hem topplaceringar i Svenska försäkringsförmedlares förenings senaste branschundersökning. 

Moderna Försäkringar knep första- respektive andraplatsen i de två undersökningskategorierna. För Kajsa Peedu, affärsområdeschef Företag och Industri, är det goda resultatet en välkommen bekräftelse på att bolagets strategi lönar sig. 

– Eftersom vi inte har några egna säljare utan enbart sysslar med förmedlade affärer är det kritiskt att ha en god relation med förmedlarna. Medan vi förvisso alltid har fått väldigt positiv feedback är det väldigt roligt att vi placerade oss så bra i branschundersökningen. Det ger oss ett kvitto på att vi gör rätt. 

Kräver gott samarbete

I undersökningen fick försäkringsförmedlarna också uppge vilka faktorer de ansåg vara avgörande för att ett försäkringsbolag ska vara framgångsrikt och ett förstahandsval. I slutänden utkristalliserades tre ord: skadehantering, tillgänglighet och kompetens, varav alla tre har varit ledord hos Moderna Försäkringar sedan många år. 

– Skadehantering är något som alla försäkringsbolag sysslar med, men det är när skadan faktiskt inträffar som bolagen skiljer sig åt – våra allra nöjdaste kunder är de som faktiskt har råkat ut för skador. Det är när skadan inträffar som vår viktigaste leverans sker.

För att leverera en bra lösning till slutkunderna behövs dock ett gott samarbete mellan de som hanterar skadorna och de som säljer och prissätter försäkringarna, det vill säga underwriters.

– Tillgänglighet och kompetens hänger ihop. Idag är förväntningarna på tillgänglighet oerhört stora och för att kunna möta kundernas och förmedlarnas krav arbetar vi ständigt på att öka vår redan höga kompetensnivå.

Handplockad expertis

Under de senaste tio åren har Företag & Industri växt från noll till 75 personer, var och en handplockad för sin expertis och sitt engagemang. Detta har lagt grunden för just det nära och personliga arbetssätt som kännetecknar Moderna Försäkringar. 

– Vi är måna om alla som sitter hos oss och det finns en daglig kontakt mellan förmedlarna, kunderna och oss. Förmedlarna känner oss vid namn och vet att var och en av våra medarbetare har både kompetens och mandat att fatta egna beslut och rätt att teckna försäkring. Du som förmedlare ska veta vem du ska prata med och vi ska vara enkla att komma i kontakt med. Direktkontakten mellan förmedlaren och våra underwriters är extremt viktig för oss. Vi är verksamma i en förtroendebransch där man gör affärer med de man litar på och därför har vi valt att vara det personliga alternativet, avslutar hon.

Läs mer om Moderna Försäkringar här

FAKTA OM MODERNA FÖRSÄKRINGAR

Moderna Försäkringar är en utmanare på den svenska försäkringsmarknaden och erbjuder topprankade försäkringar för det moderna företaget och individen. Moderna i Sverige har idag drygt 470 anställda, med en organisation som är indelad i affärsområdena; Privat, Företag & Industri, Affinity, Operations, Garanti, Djur, Bilsport & Mc samt Atlantica. 

 

Mer från Moderna Försäkringar

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Moderna Försäkringar och ej en artikel av Dagens industri

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?