1515
Annons

”Jag var som ett jagat djur”

NORRKÖPING.
Som anställd var Thomas Andersson nära att ”jobba ihjäl sig för andra”.

För honom blev entreprenörskapet i stålbranschen vägen ut från utbrändheten – och tillbaka till balans i livet.

Foto:Henrik Lenngren

På olika hyllplan på Stålgossens kontor står omkring 1.000 vinylomslag prydligt uppradade. Thomas Andersson botaniserar i samlingen, allt från The Modern Lovers och The Spitfires till Bags & Trane och The Rolling Stones, och bläddrar i ett av konvoluten.

”Hur mycket jag spenderar på vinylskivor är en välbevarad hemlighet. Förutom padel är musik mitt stora intresse. Få saker slår känslan av att handla bra vax. Jag har till och med startat ett litet oberoende dotterbolag (Vinylgossen), som har som mål att ge ut två skivor om året”, säger han.

Annars är det stål som står i fokus i Thomas Anderssons liv. Genom sitt företag Stålgossen erbjuder han kunder ett alternativ som ligger i prisnivån mellan prima stål och skrot.

”Det fanns en outnyttjad potential i den här branschen. Träffar man rätt så går det att göra kronor av femtioöringar”, menar han.

Företaget handlar med överskott av material inom stål, rostfritt och aluminium. Där gäller både import såväl som export.

”Vi har även trading, en slags mäklartjänst där vi sammanför köpare och säljare, av specialiteter på prima stål som grossister och återförsäljare inte håller i lager i Sverige. Vi handlar alltså med obalanser i stål och metaller på den svenska marknaden.”

Tanken på att starta eget väcktes efter 15 års intensivt arbete i stålbranschen, mot slutet som marknadsdirektör för ett stort stålföretag i Karlstad. Det var då han till slut brakade in i väggen.

”Jag hade ett gränslöst jobb där jag hela tiden var i surret. Jag kände mig aldrig ledig och att jobba ihjäl mig för andra visade sig bli ohållbart. Till slut sade kroppen och huvudet ifrån. I ett halvår var jag sjukskriven för utbrändhet. Jag kände mig utmattad och hjärntrött, jag var som ett jagat djur som inte fungerade som jag skulle”, berättar Thomas Andersson.

Under sin sjukskrivning gick det upp för honom att han var tvungen att ställa om i livet för att hitta tillbaka till hälsan.

”Du kan ha alla pengar i världen, men när du är sjuk finns det inget viktigare än känslan av att bli frisk igen.”

Att Thomas Andersson skulle starta eget under sitt sabbatshalvsår var egentligen ingen uttänk plan. Men så blev han uppvaktad av en affärsängel i Norrköping år 2011.

”Stål är kapitalintensivt och det gäller att ha tillgång till medel för att kunna göra stora affärer. Affärsängeln gav mig startkapital under de första tre åren. Utan honom hade jag inte kunnat växla ut på det sätt jag gjort.”

Efter några kämpiga etableringsår har det lossnat för företaget, som i år siktar på att omsätta 30 Mkr. Enligt Thomas Andersson är nyckeln att man har en låg kostnadsbild och kan vara lönsamma även på en lägre omsättning. Dessutom står Stålgossen på tre ben: skrot- och biprodukter, ståltrading och som agentur för Liberty Steel (man säljer belagd tunnplåt till skandinaviska marknaden).

”Med fler affärsområden sprider vi riskerna. Om något är knas i ett segment kan de andra kompensera. Under pandemin har exempelvis agenturverksamheten stått stilla samtidigt som ståltradingen har gått fantastiskt bra.”

Foto:Thomas Andersson

Just nu är stålpriserna historiskt höga, omkring tio kronor per kilo. I ett normalläge är stålet billigare än potatisen, enligt Thomas Andersson.

”Under 2020 och 2021 har stålpriserna nästan fördubblats. Problemet är bara att det är svårt att få tag i stål. Tidigare var import från Asien som en ventil för oss, men i dag är de upptagna med stora infrastrukturprojekt på sin hemmamarknad.”

Som entreprenör har Thomas Andersson landat rätt. Numera sätter han livet först och jobbar så mycket som han tycker är roligt och intressant.

”Jag har ett helt annat inflytande över min egen situation. Visst, som företagare råkar du ut för kunder som inte betalar, osäkra fordringar och ibland tvingas du ta risker som känns obekväma. Men jag är privilegierad med att kunna styra min egen tid. Jag är fri.”

Från att arbetat i 60-70 timmar i veckan siktar Thomas Andersson i dag på att aldrig jobba mer än 25 timmar i veckan.

”Man måste ha tid över att njuta av livet också. Jag skulle kunna gå i pension när jag är 55 år, men jag gillar samtidigt att jobba och strukturen det skapar. Det kan låta förmätet men jag driver inte företag för att bli ännu rikare. Prio ett är att behålla mitt oberoende. Jag väljer själv när jag ska slå av på takten.”

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?