1515
Annons

Inget avfall när renägaren tog över

LJUSNEDAL/HÄRJEDALEN.
På Jillie Ren och vilt i Härjedalen hade man precis tagit beslut om att dubbla lokalytan för styckeriet och slakteriet. Då slog pandemin till.

Delägarna valde att satsa ändå – ett val som visade sig vara klokt.

Marcus Rensberg är en av tre delägare i Jillie Ren och Vilt.
Marcus Rensberg är en av tre delägare i Jillie Ren och Vilt.Foto:Malin Palmqvist

Molnen ligger lågt över Ljusnedal i Härjedalen. Inne i den stora, röda huvudbyggnaden lyser inredning och kläder hygieniskt vita. Renkroppar hänger i rader och ben skiljs från rött kött. Detaljer förädlas, torkas, hanteras och paketeras för att skickas vidare till restauranger, grossister och privatpersoner.

För sju år sedan, 2014, tog Marcus Rensberg och hans sambo Josefin Sandgren över Jillie Ren och Vilt AB tillsammans med den tredje delägaren Lars Brännström. Jillie betyder väster på sydsamiska och företaget ligger i västra Härjedalen, nära Funäsdalen. 

Marcus Rensberg ser sig i första hand som renägare:

”Som renägare lovar jag renkalven när jag märker den; jag ska ta hand om dig, jag ska sköta om dig, jag ska se till att du har ett bra liv till den dag jag ska slakta dig.”

Slakteriet och styckeriet är ett sätt att ta löftet vidare genom att ta kontroll över hela kedjan. Tidigare ägare startade verksamheten 1994. Lokalerna var då byggda för att ta hand om 1.500 renar om året, men som mest har man hanterat 5.000 renar på ett år. Renköttet som hanteras på Jillie kommer i huvudsak från de fyra sydligaste samebyarna. Nuvarande nivå på 3.500 renar är den man vill ha. För två år sedan stod ägarna i ett vägskäl: 

”Antingen skulle vi minska verksamheten eller så måste vi uppgradera till större lokaler för att klara av att hantera den volym vi ligger på”, säger Marcus Rensberg.

Målet var inte att öka volymen utan att göra arbetet smidigare och att öka livsmedelssäkerheten. I höstas stod de dubbelt så stora lokalerna på 900 kvadratmeter färdiga. 

”Tidigare jobbade vi med en massa externa containrar och lastbilssläp som vi frös in renkroppar i. Det var väldigt tungjobbat, sista året hade vi flera hundra tusen i utgifter på ’brandsläckning’. Vi ville satsa pengarna i nånting i stället för att elda upp dem.” 

Almi och banken sa ja till finansiering, men när alla beslut var tagna kom pandemin. Ägarna stod i valet och kvalet, broms eller gas? Med facit i hand var det rätt att trycka ner gaspedalen. 

75 procent av Jillies produkter går till kunder, mestadels restauranger, som går att nå från Funäsdalen på en förmiddag, som Sundsvall, Åre och norra Dalarna. Vår och höst når man 300 till 600 slutkunder i Stockholmsregionen genom att köra ner varor för utlämning. Företaget säljer också via grossisten Martin & Servera, egna webbshoppen och butiken i Funäsdalen.

”Det är framför allt för att ha ett skyltfönster inne på byn och visa på den samiska närvaron av ett företag i rennäringen.”

Under ägarnas andra år med Jillie försvann plötsligt en stor kund, som tidigare köpt in 20-25 procent av den totala volymen. Kontrakt saknades. 

”Vi hade tre eller fyra pall som skulle gå iväg, var ska vi göra av det här? Att hitta en frys mitt under säsong för att ställa undan en 15-16 ton kött är inte lätt. Det tar lite utrymme.” 

Men motgången ledde till att man själv hittade sätt att förädla produktionsköttet och dessutom fann nya kunder.

”Då kom vi in på Finlandsbåtarna. Fram till pandemin hade vi mycket skavat renkött på båtarna.”

Det är svårt att hitta kunnig personal inom slakt och styckning i Sverige enligt Marcus Rensberg. Medarbetarna Adam och Pawel kommer från Polen.
Det är svårt att hitta kunnig personal inom slakt och styckning i Sverige enligt Marcus Rensberg. Medarbetarna Adam och Pawel kommer från Polen.Foto:Malin Palmqvist

I dag är efterfrågan så pass stor att man ibland får tacka nej till nya kunder. 

Målet för Jillie är att varje liten del av renen ska tas tillvara. När Marcus Rensberg och Josefin Sandgren tog över företaget slängdes två containrar med slaktavfall i veckan under högsäsong.

”Nu tar vi hand om allt. Putset går till hundmat och benen till fondkokning. Vi skickar iväg en liten soptunna typ varannan vecka”, säger Marcus Rensberg

Priset på ben har dubblats mot fjolåret och efterfrågan på svenskt vilt som råvara i hundmat har ökat. Jillies puts går till Vårgårda och märket Doggy. 

Men för att kunna ta reda på allt på renkroppen måste kunderna vara villiga att köpa annat än de mest eftertraktade detaljerna. Där för de en dialog med kunderna. 

”Vi kan inte bara ta ut innanlår på en ren. Ska vi slakta en ren måste vi ta alla detaljer.”

Köttbitarna ska vara så noga putsade att de ska kunna gå rätt ner i stekpannan hos kunden. 

”För mig som renägare känns det bra att det är så. Det är en väldigt fin produkt som förtjänar att bli väl omhändertagen.”

Renarna kommer slaktade till Ljusnedal för styckning, men i det nybyggda älgslakteriet kan älg, men också björn, tas emot för slakt.

”I år har vi tagit emot en björn. Nästa år ska vi exportera björn till Norge, vi ska se om vi får snurr på det.”

Märkningen av renkropparna i kylrummet berättar om ett bra år för renen med god tillgång på mat. Men klimatförändringarna påverkar rennäringen och gör arbete och slakt mindre förutsägbara. När vi ses i november ligger Funäsdalssjön fortfarande öppen. 

”Det ska vara is på sjöarna nu så att man ska kunna färdas i terrängen och som renskötare ska kunna hämta renarna. Det går inte nu”, säger Marcus Rensberg. 

 

 

Uppgift: Ryssland kommer att stänga gränsen

Enligt uppgifter i fria medier kommer Ryssland att stänga gränserna för militärpliktiga män som försöker lämna landet, kanske redan om några dagar.

I Ukraina har den ukrainska arméns motoffensiv i nordöst bromsat in på grund av regn.

De ryska myndigheterna kommer att börja begränsa resorna ut från landet, förmodligen från och med onsdag nästa vecka, rapporterar den oberoende ryska nyhetssajten Meduza, som verkar i exil i Lettland.

Sajten hänvisar till två anonyma uppgiftslämnare som beskrivs som närstående det ryska presidentkansliet. De gör gällande att gränsrestriktionerna kommer att införas om några dagar, då processerna kring så kallade folkomröstningar har avslutats på ockuperad ukrainsk mark.

Efter det kommer män som berörs enligt källorna att behöva ett särskilt tillstånd, ett slags utresevisum, för att få lämna landet.

De ukrainska styrkorna har hastigt och överraskande tagit tillbaka kontrollen över stora områden i Charkiv i en blixtrande motoffensiv, men nu har framryckningen bromsats.

Orsaken uppges vara regn och motstånd från de ryska styrkorna, som försvårat för ukrainarna i området utanför Kupiansk, enligt AFP.

”Regnet gör det svårt att använda tunga vapen överallt. Vi kan bara använda asfalterade vägar”, säger sergeanten Roman Malyna till AFP och fortsätter:

”För närvarande är det svårt att röra oss framåt på grund av vädret, vi siktar in oss på deras pansarfordon, ammunitionsdepåer och grupper av soldater.”

Enligt den amerikanska tankesmedjan ISW:s senaste lägesuppdatering kan vädret förklara varför de ukrainska styrkorna främst avancerat längs med större vägar, för att inte riskerar att behöva ta sig fram i lerig terräng under rysk beskjutning.

Men det innebär att de ryska styrkorna lättare kan bromsa framfarten.

”Det faktum att ukrainska styrkor fortsätter att ha framgångar tyder ändå på att de ryska styrkorna längs med den här linjen är svaga och sårbara”, skriver ISW.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera