1515
Annons
Denna text publiceras i samarbete med Helsingborgs Dagblad och Sydsvenskan.
Helsingborgs DagbladSydsvenskan

Ingen flygande start för kommunala flygplatsen i Ängelholm

Om en månad lämnar Christian Ziese sitt uppdrag som vd för Ängelholms flygplats. Någon ny har inte rekryterats. Pandemins andra våg drog ur proppen och affärsverksamheten är nere på tio procent. Var går smärtgränsen?

Christian Ziese (till höger i bild) slutar som vd på Ängelholms flygplats om en månad. Flygplatschef Ulf Svensson (till vänster) blir tillförordnad vd med benäget stöd av Theresia Lindkvist, marknadschef.
Christian Ziese (till höger i bild) slutar som vd på Ängelholms flygplats om en månad. Flygplatschef Ulf Svensson (till vänster) blir tillförordnad vd med benäget stöd av Theresia Lindkvist, marknadschef.Foto:Sven-Erik Svensson

Två morgonflighter med Air Leap och SAS har nyss avgått mot Stockholm och flygplatsen i Ängelholm är åter tom och tyst. Ett plan står kvar och väntar på eftermiddagens avgång, dagens tredje och sista.

”Den 12 maj vänder det. Då återkommer Bra med sin linje till Stockholm. Tre bolag som trafikerar Stockholm, det har vi aldrig haft förut”, säger Christian Ziese med optimism i rösten.

När han lämnar vd-stolen och Ängelholms flygplats den 28 maj är det flygplatschefen Ulf Svensson som tar över som tillförordnad. Det är inte läge att rekrytera någon ny. Nu handlar det om att överleva och vända på varenda krona.

Det såg dystert ut redan i september när sju NV-skånska kommuner gick samman och räddade flygplatsbolaget från nedläggning. Ägaren Peab fick 20 miljoner kronor. Ytterligare 30 kommunala miljoner skulle täcka förluster på vägen till vinst. Det fanns hopp.

Den första tiden som kommunal flygplats gick det hyggligt, trots pandemin. Prognosen i november pekade på att man skulle uppnå 35-40 procent av normal verksamhet.

Men det blev bara 10 procent.

”Andra vågen kom, och den slog undan benen på oss”, säger Christian Ziese.

Han blickar tillbaka till tiden strax före pandemin. Flygplatsen hade 60–65 årsarbetare som jobbade tvåskift. Och även om statistiken visade minskat flygresande var det 13–14 avgångar per dag från Ängelholm.

”Jag minns hur vi tänkte, att pandemin inte kommer att beröra oss, vi har ju bara inrikestrafik. Sedan blev det totalt stopp för flygtrafiken. Det kändes ganska brutalt.”

En tredjedel av personalen sades upp. Sedan fick resten gå. Under två månader var flygplatsen helt nedstängd.

”Det blev en hemsk vår. Vi försökte ingjuta förtröstan hos de uppsagda. Det här var ju personer med specialistkompetens som skulle behövas när vi kunde öppna upp igen”, säger Christian Ziese.

Sedan i somras är de flesta tillbaka, 40–45 årsarbetare, men bara på deltid. Samtliga är permitterade i olika grader, även Christian Ziese.

”Men samma funktioner måste göras oavsett antal flighter per dag. Vi skulle kunna haft åtta flighter per dag med samma personalstyrka. Problemet är att det inte är jämn efterfrågan över dagen, folk vill flyga på samma tider, morgon och eftermiddag”, säger han.

Planen som trafikerar Stockholm är långt ifrån fullsatta. Men de som upprätthåller trafiken är inte från näringslivet eller de sju ägarkommunerna – de som främst ville rädda flygplatsen kvar. Utan privatpersoner.

”Under påsken peakade flyget och på helgerna reser många för att besöka familj och vänner. Jag tror det finns ett uppdämt behov av fysiska möten, men så länge Stockholm inte öppnar för evenemang och mässor kommer arbetsrelaterade resor att fortsätta ersättas av digitala möten”, säger marknadschefen Theresia Lindkvist.

Hon tror på ett uppsving i sommar med ökat privatresande. I veckan aviserade Bra att man kommer starta en sommarlinje mellan Ängelholm och Sälen.

”På sommaren är det också många som vill åka hit. Vi hade en fantastisk sommar i fjol och bokningarna ser bra ut i år”, säger Theresia Lindkvist.

”Från och med den här månaden har vi 50 procent prognostiserad trafik. Folk är sugna på att resa nu när de blivit vaccinerade”, fortsätter Christian Ziese.

Men det är en skör lina som spänts. Ekonomin är ansträngd. För en månad sedan uppgavs att 26 miljoner kronor återstår av de 30 miljoner som ägarkommunerna skjutit till.

”En privat ägare hade aldrig klarat en sådan långvarig dipp. Jag tycker att en flygplats bör vara offentligägd. Vi kommer att klara den ekonomiska ram som vi fått”, säger Christian Ziese.

Anders Williamsson, ordförande i driftbolaget Ängelholms Flygplats AB, säger:

”Det känns jäkligt gungigt. Vi har legat på 10 procent av normal verksamhet för länge. Det är ohyggligt svårt att budgetera. Efter styrelsemöte med bolagsstämma den 11 augusti får vi en riktig siffra.”

Är smärtgränsen nådd?

”Nej, vi är en bra bit därifrån. Vi är framme i 2022–23 i våra tankar och har startat en process med scenarier framåt för teknisk utveckling som kan göra flyget bättre miljömässigt”, säger Anders Williamsson.

Innehåll från AccentureAnnons

Bransch i omvandling: Det här krävs för partnerskap med den nya elkunden

Vinterns elpriser har, minst sagt, fått konsumenterna att lägga märke till sin elräkning. Nu måste elbolagen visa kunderna att de erbjuder något mer än bara en faktura, och det finns framförallt fem områden som krävs för att skapa partnerskap med den nya elkunden.

Läs mer om vad som krävs för att bli framtidens elleverantör 

Det är mycket el på agendan just nu. Efter en vinter med rekordhöga elpriser har Rysslands invasion av Ukraina satt kniven mot strupen på den europeiska energianvändningen, samtidigt som klimatkrisen kräver en omställning från fossila bränslen i varenda bransch, från transport till ståltillverkning.

– Energi är verkligen en bransch under stark omvandling, och det sker brett i hela samhället, konstaterar Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

– Framförallt ser vi att kunderna, oavsett om det är privatkunder eller företagskunder, i dag ställer helt andra krav på sin elleverantör än vad de har gjort tidigare.

Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.
Fredrik Engdar, ansvarig för affärsområde energi på Accenture.

Rapporten ”The New Energy Consumer” från Accenture konstaterar att relationen mellan kund och elleverantör tidigare var i princip transaktionsbaserad. El kom ur två hål i väggen, räkningen betalades, ingen tänkte mer på det än så.

– Men både det höga elpris vi ser nu och den höga medvetenhet som finns kring hållbarhet har ändrat det här markant. Slutkunden idag vill vara med och bidra till energi-omställningen genom att köpa grönare el, men de vill också ha hjälp från elbolagen med att effektivisera sin egen elkonsumtion.

Perspektivskifte av stora mått

Och det här ställer elbolagen inför ett perspektivskifte av stora mått. Inte minst kräver det en ny syn på vad som egentligen skapar värde för både dem själva, och för kunden. Enligt rapporten är det framförallt fem områden som elbolagen behöver fundera över för att skapa en känslomässig, snarare än transaktionsbaserad, relation med sina kunder: Syfte, Produkter, Teknikplattformar, Talang och Partnerskap.

– Alla de här fem är lika viktiga, men att ha ett ambitiöst och genuint syfte som fylls med reellt innehåll snarare än floskler är grunden. Syftet skall sedan driva åtgärder, för det är utan tvekan så att kunder och företag vill köpa tjänster och produkter från företag som bidrar till omställningen kring hållbarhet.

Det är med ett tydligt syfte företagen kan hitta riktningen för att utveckla nya produkter och tekniska plattformar, det är med ett tydligt syfte de kan attrahera anställda och kunder, och det är med ett tydligt syfte de hittar de partnerskap som blir avgörande för att kunna bli en viktig spelare, inte bara på elmarknaden, utan i den energiomställning som nu sker inom hela samhället. Och här ser Fredrik Engdar att de svenska bolagen ligger bra till.

– Många svenska elbolag ligger redan långt framme, för de vet vad de vill åstadkomma och de verkar vara genuina i sin önskan att nå dit. Nu gäller det att ta nästa steg och fortsätta driva omvandlingen mot ett hållbart samhälle.

Rapporten visar även att konsumenterna vill ha hjälp att själva ställa om sin energikonsumtion. Dels via råd och tips, dels också via nya produkter och miljövänliga alternativ. 

– De svenska bolagen ligger bra till när det gäller att erbjuda grön el, men sen behöver de hjälpa kunderna i deras omställning och effektivisera elanvändningen. För att åstadkomma detta behövs både större insikt i kunders beteende och behov, samt nya typer av produkter. 

Nya former av partnerskap

En annan viktig aspekt av omställningen är nya former av partnerskap för att i nära samarbete med företagskunder och andra aktörer på marknaden förändra energianvändningen. 

– Partnerskap är en hjärtefråga för mig. Energiomställningen har redan lett till helt nya sorters gränsöverskridande samarbeten mellan branscher som vi inte har sett så ofta tidigare.

Till exempel möbelföretag som säljer solpaneler, snabbmatskedjor som blir laddstationer för elbilar, oljebolag som köper kraftbolag – kombinationerna är många, ibland överraskande och uppstår överallt.

– Det är den ökande kundinsikten, och självinsikten, som ligger bakom. Företagen inser att de inte kan göra allt själv, utan att de måste ingå partnerskap både med aktörer i andra branscher och med snabba, digitala startups som kan hjälpa till att utveckla nya förmågor och snabba på energiomställningen. De här konstellationerna kommer att vara avgörande för att klara av att vara relevant på den nya energimarknaden.

Läs mer om elbranschens omställning 

 

Mer från Accenture

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Accenture och ej en artikel av Dagens industri

Tyskland: Lönerna väntas öka med 4 procent

Hög inflation, brist på arbetskraft och den massiva höjningen av minimilönen gör att lönerna i Tyskland stiger snabbare. 

Detta gäller även de kommande löneförhandlingarna inom stora sektorer som metall- och kemisk industri samt offentlig sektor. De kollektivavtalade lönerna väntas därför öka med 3,5-4 procent under det kommande året, även om det kommer att finnas betydande skillnader mellan sektorerna även i fortsättningen, skriver Ralph Solveen, senior ekonom på Commerzbank, i ett kundbrev på fredagen.

Inflationen i Tyskland ökade i juli med 7,5 procent, vilket gröper ur arbetstagarnas reala löner. Dessutom finns det en växande övertygelse om att detta inte är något som snabbt kommer att gå över, utan att priserna sannolikt kommer att stiga kraftigt de kommande åren.

Arbetskraftsbristen i Tyskland börjar nu kännas av i allt fler sektorer. Enligt den kvartalsvisa undersökningen från Institutet för arbetsmarknads- och yrkesforskning, IAB, finns det nu nästan 2 miljoner lediga jobb på tyska företag och offentliga institutioner, en siffra som har stigit dramatiskt speciellt under de senaste kvartalen.

Hälften av de tyska företagen uppger att de saknar kvalificerad personal vilket påverkar deras verksamhet, enligt IFO:s undersökning. Än större är personalbristen i tjänstesektorn.

Den 1 oktober kommer minimilönen i Tyskland att höjas till 12 euro per timme, vilket motsvarar en höjning med drygt 22 procent jämfört med i början av året och, i vissa sektorer, kommer den också att bli högre än lönerna för den lägsta lönegruppen.

I de flesta fall kommer inte bara dessa löner att höjas – i vissa fall betydligt – utan även lönegrupperna över dem, för att bibehålla ett visst gap mellan lönegrupperna.

Ralph Solveen konstaterar att även om de flesta kollektivavtal som slutits i Tyskland under året innebar högre löneökningar än i tidigare avtal så finns det betydande skillnader mellan olika sektorer. 

Inom två grupper av företag har löneökningarna blivit speciellt höga – en inkluderar dem med löner under den genomsnittliga nivån, där ökningen av minimilönen fått speciellt stort genomslag. Här handlar det bland annat om städare och bemanningssektorn.

Den andra gruppen företag inkluderar sektorer vars företag också har gynnats av krisen eftersom deras priser stiger snabbare än deras kostnader. Här ingår stålsektorn, där löneökningar om 6,5 procent har förhandlats fram.

Däremot har jämförelsevis måttliga löneökningar på 2-3 procent per år förhandlats fram för vissa andra sektorer, som bank och försäkring, men även textil- och tryckeribranscherna.

Enligt ekonomen kan en faktor, förutom problem i dessa sektorer, ha varit att när dessa avtal slöts trodde vissa fortfarande att inflationen snabbt skulle falla tillbaka.

De måttliga löneavtalen i vissa sektorer har bidragit till att den underliggande trenden i de kollektivavtal som hittills har slutits endast har stigit svagt.

Borträknat de ibland mycket betydande engångsutbetalningarna steg de kollektivavtalade lönerna kraftigare under årets fem första månader än under stora delar av förra året. Fram till slutet av året var dock tillväxttakten fortfarande något lägre än före pandemin, noterar ekonomen.

Ralph Solveen räknar dock med att detta sannolikt kommer att förändras gradvis under de kommande månaderna eftersom de stora löneökningar som redan beslutats (för tillfällig personal) inte träder i kraft förrän i höst.

”Dessutom kommer årets stora löneförhandlingar – för metall- och kemiindustrin och offentlig sektor på federal och kommunal nivå att inledas de kommande månaderna, vilket kommer att ha stor inverkan på den övergripande löneutvecklingen i ekonomin”, framhåller ekonomen.

När det gäller metallindustrin har IG Metall redan gjort klart att de vill se lönehöjningar på 8 procent, för att kompensera de anställda för minskad köpkraft.

Inga konkreta lönekrav har ännu lagts fram från kemiindustrin, men fackförbundet IG BCE sade redan i våras att målet för löneförhandlingarna var att säkra köpkraften. Förhandlingarna sköts upp till i höst, och de anställda fick en engångsutbetalning på 1.400 euro i kompensation.

Commerzbank-ekonomen noterar samtidigt att miljön för fackförbunden troligtvis kommer att försämras de kommande månaderna när förhandlingarna fortsätter. Exempelvis kommer den nuvarande mixen av rekordhöga energipriser, betydande flaskhalsar och en svagare global ekonomi att bidra till att sätta ökad press på företagen och knuffa ner den tyska ekonomin i recession. Dessutom kommer ransoneringen av naturgas fortsätta vara åtminstone ett hot som kommer att påverka industrin i stort och kemiindustrin i synnerhet.

”I denna miljö är det osannolikt att IG BCE, som är känt för sitt ganska samarbetsvilliga tillvägagångssätt, kommer att försöka driva igenom sina maximala krav med strejker”, enligt Solveen.

Icke desto mindre tror han att de löneavtal som sluts nu sannolikt kommer att bli betydligt högre än under tidigare förhandlingar.

Sammantaget räknar Commerzbank med att de kollektivavtalade lönerna (inklusive engångsersättningar) stiger med knappt 3 procent i år. Nästa år kommer ökningen sannolikt att stiga till 3,5 till 4 procent på grund av de nya kollektivavtalen som då börjar gälla. 

”Det innebär att lönerna släpar efter inflationen, vilket gör att reallönerna fortsätter att sjunka under det kommande året, där arbetsgivare och anställda i slutändan delar på de högre energikostnaderna”, skriver han. 

Men detta ändrar inte det faktum att företagens lönekostnader kommer att stiga snabbare och att de på sikt kommer att försöka föra över de högre kostnaderna på konsumenterna.

Även om inflationstakten kan sjunka avsevärt under det kommande året kommer alltså inflationsriskerna på medellång sikt att öka på grund av den starkare löneutvecklingen.

”Eftersom detta även gäller för euroområdet som helhet kommer trycket på ECB att normalisera sin penningpolitik att öka ytterligare”, konstaterar ekonomen.

Om eurozonen faller ner i recession kan ECB avbryta sina räntehöjningar i början på 2023.

”Men ett starkare lönetryck tyder på att centralbanken kommer att återuppta räntehöjningar redan mot slutet av nästa år, det vill säga relativt snart efter att recessionen är över”, enligt Ralph Solveen.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera