Industriavtalet är färdigt. Parterna har kommit överens om ett treårigt avtal med ett avtalsvärde om 6,5 procent. Det rör sig om löneökningar på 6 procent samt 0,5 procent till avsättningar för deltidspension.
I princip handlar det om löneökningar på 2 procent per år. Avsättningarna till delpensionen ökar med 0,2 procent i år och 0,3 procent 2019.
Fackförbunden har alltså kammat hem mer än det bud om 5,9 procent som avvisades tidigare i veckan. Men det är inte allt facken tar med sig hem från förhandlingarna. Den låglönesatsning som satte som ett hårt krav och som initialt avvisades helt av arbetsgivarsidan finns också med i överenskommelsen.
IF Metalls Anders Ferbe svävar lite på målet om hur stor skillnad det blir för de medlemmar som tjänar mindre än 24.000 kronor i månaden och säger att det beror på avtalskonstruktionen på arbetsplatsen.
”Låglönesatsningen innebär någonstans mellan 1.500 och 1.600 kronor, i vissa fall mer, under en treårsperiod”, säger han.
Arbetsgivarsidan gör ingen hemlighet av att de hellre hade velat se lägre löneökningar och sluppit låglönesatsningen. Inte heller den egna stridsfrågan, åtgärder för flexiblare arbetstider, kom tillräckligt långt i förhandlingarna.
"Jag vill inte säga att vi inte alls nått fram i arbetstidsfrågorna, däremot har vi haft tuffa krav som vi inte fått igenom", säger Per Widolf, förhandlingschef för Industriarbetsgivarna.
Han säger att åtgärderna för mer flexibel arbetstid nu går vidare till arbetsgrupper och att man inom basindustrin har goda förhoppningar om att nå framgångar under det nu klubbade avtalet.
Samtidigt poängterar Per Widolf att avtalets längt är den stora behållningen för arbetsgivarna.
"Vi får ett avtal som innebär att företagen kan jobba med det de ska göra, det vill säga att skapa värde. Det är någonting vi alla behöver och är nöjda med", säger han.
Anders Weihe, förhandlingschef för Teknikföretagen, riktar kritik mot så väl politiker som ekonomer som argumenterat för högre löneförhöjningar för att få fart på inflationen. Han får medhåll från Per Widolf, förhandlingschef för Industriarbetsgivarna.
"Det är klart att det stör när det finns aktörer utanför industrin som egentligen lägger sig i förhandlingarna", säger han.
"Ansvaret för inflationsmålet är Riksbankens och bara Riksbankens. Vårt ansvar är att träffa konkurrensmässiga avtal."
Men trots att arbetsgivarna alltså känt sig pressade av politiska utspel om inflationsmålet är fredagens avtal inte goda nyheter för riksbankschefen Stefan Ingves enligt Nordeas analytiker Susanne Spector och Torbjörn Isaksson.
I en kommentar skriver de att uppgörelsen stärker bilden av att lönetillväxten förblir låg de kommande åren.