Annons

IF Metall: Normeringen har blivit för rigid

I de senaste avtalsrörelserna har synen på industrins normerande avtal blivit alltför strikt. Förhandlingarna skulle underlättas om man kunde acceptera att alla avtal inte måste ha exakt på decimalen samma kostnadsökningar.
Det säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson i en intervju med Nyhetsbyrån Direkt.

IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.Bild:Marie Ullnert/IF Metall

"Industrinormeringen har blivit för rigid, både när det gäller hundradelar på löneökningar och löneglidningen. Det blir en lite för militant syn emellanåt, så var det inte tidigare. Jag tror att vi behöver ha en något mjukare tolkning än hur det har blivit de senaste avtalsrörelserna", säger hon.

Tidigare tyckte hon att det fanns en större acceptans för att alla avtal inte måste vara precis lika och hon tycker att det att det vore önskvärt återgå tillbaka till en sådan ordning.

"Det handlar om förhandlingar, då kan inte allt vara exakt lika utan man måste ha lite gummiband för att kunna landa rätt", säger hon.

Marie Nilsson är tydlig med att det handlar just om tolkningen av industriavtalet, hon ser inget behov av några förändringar i själva avtalet.

"Jag tänker mig inga konkreta förändringar i avtalsinnehållet. Detta handlar inte om texterna i sig utan om tolkningen", säger hon.

Hon vänder sig därför tydligt emot tankegångarna från Lars Calmfors, professor emeritus i internationell ekonomi och ordförande i Arbetsmarknadsekonomiska rådet, att industrinormen borde luckras upp så att den möjliggör högre löneökningar i hemmamarknadssektorer med arbetskraftsbrist, som bygg, privat tjänstesektor och offentlig sektor.

"Det är möjligt att löneglida mer på lokal nivå än man har gjort, men man ska inte ha mer i de centrala avtalen. Vi skulle vara ute på svag is om vi börjar rucka på den modell vi har nu. Den är stabil och har gett reallöneökningar nästan varje år. Marknadsanpassade löner är inget vi vill ha", säger hon.

Löneglidningen, det vill säga löneökningar utöver centrala avtal, har sjunkit på senare år och är nu i stort sett obefintlig. Det vore önskvärt om den ökade, menar Marie Nilsson.

"Det har blivit en norm att inte betala mer än det centrala avtalet. Det är inte riktigt bra. Löneglidningen skulle behöva öka, för att exempelvis kunna anställa kompetent personal", säger hon.

Löneglidningen i Sverige har minskat stadigt de senaste åren och är nu mer eller mindre noll. Annat var det för 15–20 år sedan, då löneglidningen ofta utgjorde en stor del av de totala löneökningarna.

"Vi ska inte tillbaka dit, men jag tycker att pendeln har slagit för långt åt andra hållet", säger Marie Nilsson.

LO har som mål att löneglidningen ska vara låg och att en stor del av löneutrymmet ska tas ut i de centrala avtalen. Marie Nilsson instämmer, men påpekar att "det är skillnad på en låg löneglidning och noll".

Marie Nilsson säger att det varierar över tiden vilka grupper som har en stark ställning på arbetsmarknaden. Ibland har industrins normerande avtal lyft dem som haft svårt att annars få ut några löneökningar alls och den andra sidan av myntet är att grupper som skulle kunna få ut mer får hålla tillbaka.

Hon är positiv till låglönesatsningen i årets avtalsrörelse, där de som tjänar under 24.000 kronor i månaden ger ett högre bidrag till lönepotten som ska fördelas.

"Det handlar inte om några stora summor, men det är en viktig princip som vi har fått på plats. Vi får se efter tre år och göra en utvärdering av vad det gett i slutänden", säger hon.

Hon varnar dock för en övertro på vad lönebildningen kan åstadkomma när det gäller löneskillnader mellan män och kvinnor.

"Det är många andra saker man måste jobba med parallellt. Vi har exempelvis en väldigt könssegregerad arbetsmarknad i Sverige", säger hon.

Hon nämner också det extra lönelyft som undersköterskorna fick i förra avtalsrörelsen, vilket IF Metall ställde sig bakom. Hon tycker att det fungerat väl att på detta sätt lyfta upp en grupp och kan inte se att det lett till kompensationskrav från annat håll.

"Kommunal har sagt att de vill gå vidare med andra grupper. Vi får se vart det leder", säger hon.

Marie Nilsson vill även öppna en diskussion om att industrinära delar av tjänstesektorn, som olika konsulter, skulle kunna vara med och träffa de normerande industriavtalen.

"En växande del av tjänstesektorn jobbar åt industrin. Kanske skulle en del av de branscherna också vara med i lönenormeringen. Det är diskussion jag tycker att vi ska ha", säger hon.

Den praktiska förändringen av detta skulle bli att arbetsgivarorganisationen Almega blir en del av industriavtalet, vilket de tidigare motsagt sig när liknande tankegångar förts på tal.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera