1515
Annons

Hon vill belysa ett krig som utspelade sig nära inpå

OSLO. Micael Bindefeld-stipendiaten Anna Florén vill belysa ett krig som utspelade sig nära inpå, men som ofta hamnat i historiens periferi. Förintelsens minnesplatser i Norge står i centrum för ett nytt projekt på nationalgåvan Voksenåsen i Oslo.

”En berättelse kan vara i förändring, även om händelserna är desamma”, säger Anna Florén.

Anna Florén.
Anna Florén.Foto:Thomas Ekstrom
Det Judiska Museet i Oslo.
Det Judiska Museet i Oslo.Foto:Thomas Ekstrom
Snubbelstenar för familjen Moritz.
Snubbelstenar för familjen Moritz.Foto:Thomas Ekstrom

Den över 160 mil långa riksgränsen mellan Sverige och Norge från Idefjordens västra strand i Bohuslän till Treriksröset i norr utgjorde under andra världskriget en livsavgörande nödutgång. På flykt undan Nazitysklands ockupation tog sig norska motståndsmän och kvinnor över gränsen, kurirpost levererades, förföljda människor sökte skydd och fristad. Åt andra hållet skickades mat, kläder och förnödenheter. Den svenska neutraliteten har kritiserats, men även hyllats.

”Nästan 60.000 norska flyktingar tog sig över gränsen till Sverige under kriget. Om inte den där nödutgången hade funnits, vart hade man då tagit vägen? Den humanitära hjälpen var omfattande och präglade bilden av kriget, men det finns väldigt lite skrivet om det idag”, säger Anna Florén, programchef på Voksenåsen, Norges nationalgåva till Sverige.

Hennes arbetsplats är en påminnelse om norsk-svensk historia och samhörighet. På minnesdagen den 27 januari tilldelas hon årets stipendium från Micael Bindefelds stiftelse till minne av Förintelsen.

”Voksenåsen är en direkt produkt av den svenska hjälpen och solidariteten under kriget och det är vårt uppdrag att prata om det. Det finns flera sidor av historien – det går att berätta om människor som blev stoppade vid gränsen eller den tyska permittenttrafiken genom Sverige, men det går även att berätta om den jättestora humanitära hjälpinsatsen”, säger hon.

Foto:Thomas Ekstrom

Våren 1940 tog tyskarna makten över Norge. Regering och kungahus tvingades i asyl. Omkring 400.000 tyskar – soldater och civila – levde i ett land med 2,9 miljoner invånare. Tyskarna etablerade sjukhus och polisstationer, anlade kyrkogårdar och tog över viktiga samhällsfunktioner. Rättssäkerheten försvann och personlig frihet inskränktes.

Krigets offer är många, vissa mer synliga än andra. Motståndsmän har hyllats och fallna soldater sörjts i krigets spår medan andra delar av historien har hamnat mer i skymundan. Än i dag kan det vara svårt att utmana det kollektiva minnet av kriget, så som det dokumenterades under åren efter ockupationen, enligt Anna Florén.

”En berättelse kan vara i förändring, även om händelserna är desamma. Den norska krigsskildringen har varit väldigt dominerad av hjältarna, det var deras historia om hjältemod och motstånd som präglade efterkrigssamtalet. Förintelsen hade inte så stor plats i historien till en början”, säger hon.

Edel Gorvitz var 14 år när hon deporterades tillsammans med sina föräldrar, fyra bröder och en syster till Auschwitz. Direkt vid ankomsten den 1 december 1942 mördades hon i gaskammare. Ingen av de deporterade familjemedlemmarna överlevde koncentrationslägret. Deras snubbelstenar finns utplacerade nära vad som var deras hem i korsningen vid Arups gate i stadsdelen Gamle Oslo.

Edel Gorvitz var en av de 532 norskjudiska kvinnor, män och barn som den 26 november 1942 tvingades ombord på fartyget Donau i Oslos hamn med destination Stettin i nuvarande Polen och slutmål Auschwitz. Totalt deporterades 773 judar från Norge, bara 38 överlevde. 1.200 av de som lyckades fly tog sig över gränsen till Sverige.

”Minnesplatserna finns överallt i Oslo. Det hände här. Minnet av kriget är fortfarande väldigt levande och känslorna ligger närmare ytan i krigshistorien. Folk pratar fortfarande om ’kriget’ i bestämd form singular”, säger Anna Florén.

På höjden Ekeberg på Oslos östkant låg omkring 3.000 fallna, tyska soldater begravna. I dag låter Osloborna sina hundar leka på den historiska slätten, nedanför den trappa som påminner om vad som varit. Victoria Terrasse i centrala Oslo inrymmer i dag det norska utrikesministeriet, men var under kriget Gestapos högkvarter. Trandumskogen strax norr om flygplatsen Gardermoen användes som övningsskjutbana och avrättningsplats under ockupationen. Grini, ett nazistiskt interneringsläger för politiska fångar strax utanför Oslo, är nu ett museum.

Hösten 2018 inledde Anna Florén tillsammans med Forum för levande historia ett projekt för att visa upp dessa minnesplatser – och många fler – med svenska skolelever som främsta målgrupp. I takt med att allt fler vittnen går ur tiden, blir de fysiska bevisen på vad som faktiskt hände allt viktigare.

”Det kan vara lättare att se Sveriges roll i Förintelsen om vi studerar den utifrån våra grannländer, än om vi säger att det var något som hände där borta i Polen. Det finns många strömningar i världen som går åt fel håll. I Sverige har vi levt i vårt trygga hörn nästan opåverkade av krig i 200 år och då är det kanske inte så lätt att sätta sig in hur det är att vara på flykt eller förstå att en rättstat kan undergrävas nästan obemärkt”, säger Anna Florén.

Projektet tilldelas den största summan som Micael Bindefelds stiftelse någonsin har delat ut – totalt 650.000 kronor – varav merparten går till en fond där privatpersoner och skolklasser kan söka bidrag för att kunna genomföra sin hågkomstresa under Voksenåsens vingar.

”Våren 2020 stod vi redo att rulla ut projektet på riktigt, innan allt stoppades av pandemin. Nästa steg nu, där stipendiet är en otrolig hjälp, är att erbjuda detta direkt till skolelever så snart det är möjligt. Tanken är att Voksenåsen ska kunna förbereda allt det som lärarna inte hinner, ge förslag på pedagogik och perspektiv och dessutom kunna finansiera resorna”, säger Anna Florén.

Di möter henne i Voksenåsens lokaler på Voksenkollen högt ovanför Oslo. Platsen är en gåva till svenska staten som tack för all hjälp under krigsåren och överlämnades till dåvarande statsminister Tage Erlander i maj 1955. Hotell- och konferensverksamhet drivs parallellt med svensk-norska samarbeten och kulturutbyten. När Di möter henne står anläggningen tom. Pandemin har pausat ännu ett verksamhetsår i Voksenåsens över 60 år långa historia.

 


Kritik mot blankningsregistret efter Di:s avslöjande

Ägardatatjänsten Holdings tycker att Finansinspektionen gör fel som inte offentliggör alla blankningar som finns registrerade hos myndigheten. 

”Som investerare antar man ju att all data som finns också är publik”, säger Carl Holfve, datachef på Holdings.

Finansinspektionen, Norrlandsgatan.
Finansinspektionen, Norrlandsgatan.Foto:Oskar Omne
Carl Holfve, datachef på Modular Finance
Carl Holfve, datachef på Modular FinanceFoto:Picasa

Blankningspositionerna i flera av landets största börsbolag är betydligt större än vad som syns i den officiella statistiken, något Di rapporterade om i lördags. Den officiella statistiken från Finansinspektionen, FI, summerar alla blankningspositioner från 0,5 procent och uppåt. Positioner på mindre än 0,5 procent syns inte. 

Men uppgifter om aggregerade blankningar över 0,1 procent går att begära ut. Di:s granskning visar då att den totala blankningsgraden i till exempel fastighetsbolaget SBB stiger från 2,1 till 10,6 procent om de inofficiella blankningspositionerna på 8,5 procent inkluderas.

Carl Holfve, datachef på ägardatatjänsten Holdings som tillhandahåller finansiell bolagsinformation, är mycket kritisk till FI.

”Som investerare antar man ju att all data som finns också är publik. Är det så att det finns massa information som man bara kommer åt genom att kontakta FI så känns det ju inte speciellt transparent”, säger han.

Carl Holfve säger att trots en 'lång dialog' med myndigheten om blankningsregistret har det aldrig framgått att den sammanlagda statistiken inte omfattas av sekretessen. Att den är möjlig att begära ut stod klart för Holdings först efter lördagens artikel i Di.

”Vi har haft en lång dialog med FI om blankningar, och om vad som går att begära ut. Dock har det tyvärr aldrig framgått att man kan få ut den här statistiken.”

FI svarar i ett mejl till Di att myndigheten fortfarande gör bedömningen att enskilda korta positioner omfattas av utrikessekretess. Finansinspektionen har valt att sekretessbelägga alla enskilda korta positioner som inte överstiger 0,5 procent av aktiekapitalet och aktörerna bakom positionerna mot bakgrund av EU:s blankningsförordning. 

Men när det kommer till den samlade blankningsgraden i ett specifikt bolag gäller inte den bedömningen.

”När det gäller aggregerade positioner gör vi en annan bedömning då det finns andra länder som också publicerar aggregerade positioner”, skriver Susanne Ellegård, biträdande chef på kapitalmarknadsrätt på FI.

Med hjälp av offentlighetsprincipen kunde Holdings tidigare begära ut både vilken aktör som låg bakom en blankning – och hur mycket som var kortat i bolaget. Men till följd av FI:s sekretessbeslut försvann möjligheten att se namnen på de aktörer som låg bakom de korta positionerna under 0,5 procent.

”Det visade sig att väldigt mycket data låg dolt i de mindre positionerna – mer än 30 gånger fler positioner. Det är tråkigt dels ur ett affärsperspektiv för oss, men även för de som använder tjänsten och alla aktieintresserade”, säger Carl Holfve på Holdings.


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?