I mars 2020 droppade avbokningarna in till restaurang Hävvi i Glen i jämtländska Oviksfjällen.
”Det var fruktansvärt, som att vrida på en strömbrytare”, säger Elaine Asp som har drivit den uppmärksammade restaurangen med sydsamisk meny sedan 2009.
Hon tog ett snabbt beslut att lämna över restaurangen till ex-mannen och medgrundaren Thomas Johansson, som är renskötare, och hans sambo Malin Karlsson direkt. Det skulle ha skett i september i fjol, men som ett resultat av pandemin kom skiftet ett halvår tidigare.
I stället valde hon att bygga upp en ny restaurang och butik på den egna gården i Lockåsböle, en timmas enkel resa från Glen. Beslutet gjorde att hon kunde samla livet hemma med två barn varannan vecka, sex kor, ett åttiotal får, en fårvaktande lama, hundar och höns.
I den gamla ladugården nere vid grusvägen växte restaurang Hävvi Elaine snabbt fram i fjol i vår. Allt är inte helt klart än, men det har fungerat bra. Sommaren var dåligt bokad, men blev mycket bättre än väntat.
”Folk hade inte samma framförhållning utan bokade två dagar innan eller samma dag, men vi var nog fullbokade i stort sett varenda kväll faktiskt”, säger Elaine Asp.
Hävvi betyder självklart på sydsamiska och restaurang Hävvi Elaine i Lockåsböle har samma grundkoncept som i Glen; sydsamisk mat tolkad av Elaine Asp och lagad från grunden. På menyn finns bland annat frasig blodpannkaka, tataki på renfilé eller fjällfisk, smörslungade kantareller, märgsmör och picklad kvanne.
”I Glen var jag mer bunden till samiska råvaror som ren och älg. Här nere har jag tillgång till lite andra råvaror och kan också lyfta in rätter på bra, lokala råvaror som nötkött och fårkött”, säger hon.
Hon har samiska rötter, men är själv inte uppvuxen med samiska traditioner.
”Min farmor var same, men hon hör till den generation som flydde det samiska.”
Hennes matintresse kommer i stället från mormodern vars matlagning baserad på självhushållning liknar den sydsamiska matlagningen.
”Det är andra råvaror, men mycket av rätterna och sättet att göra, salta och torka är exakt likadant som det gamla bondesamhällets som jag blev lärd.”
Ända sedan starten för restaurangen i Glen har hon velat göra en kokbok om sydsamisk matlagning. När hon firade sin 40-årsdag för tre år sedan mötte hon en spådam som varnade för att någon annan skulle stjäla hennes idé om hon inte tog sig tid till att förverkliga den.
”Då tänkte jag att det är bråttom.”
För två år sedan gav hon ut boken ”Hävvi = Självklart: sydsamisk mat tolkad av Elaine Asp” som utsågs i Gourmand Awards till Sveriges bästa kokbok och tog hem ett silver i den internationella tävlingen. Hon beskriver boken som ett försök att återupprätta sin farmors samiska generation som berövades stoltheten över sitt ursprung.
Under fjolåret började hon också sälja sitt eget mathantverk i gårdsbutiken och via så kallad reko-ring. Där gör köpare och mathantverkare upp i lokala Facebookgrupper utan mellanhänder med gemensam utlämning. I höstas belönades hennes färskkorv Gurpi med ett brons i SM i mathantverk.
Reko-ring blev en viktig del av försörjningen när pandemisommaren gick över i en tuffare höst med enstaka bokningar. Hon valde att inte ha restaurangen öppen över vintern eftersom det inte skulle ha fungerat att glesa ut restaurangens 32 platser ytterligare.
”Jag hade en tanke om att kunna köra julbord eftersom jag alltid har bokade julbordsgäster från året innan. Men redan i september kände jag att vi inte kommer kunna köra julbord på normalt vis i Sverige i år.”
Hon bestämde sig för att i stället erbjuda jullådor och nu i påsk påsklådor. Även om försäljningen av produkter har varit viktig är avansen på mathantverk blygsam.
”Du måste producera så otroligt mycket för att få ut någonting av det.”
I januari tog hon för första gången på mycket länge en anställning på en industri i närheten och under våren har hon varvat arbetet där med bokningar. I maj planerar hon att öppna restaurangen på helgerna för att sedan ha öppet som vanligt till sommaren – om restriktionerna tillåter.
”Det är en året-runt-verksamhet som jag vill ha här hemma på gården och det funkar nog någon gång snart tänker jag. Bara den här sjukan tänker ge sig.”
Ute på gården sprätter hönsen runt i marken som börjat titta fram under snön. Korna reser sig samfällt när de ser oss och umgås sedan nyfiket i kohagen. Kalven Humlan som är född den första december diar sin mamma.
”Det är allt fler som börjar med dikor, jag tycker det ska vara så. Den mjölk som blir över kan jag använda”, säger Elaine Asp.
I hagen intill följer fåren händelseutvecklingen. Även fårmjölken används i viss mån, men framför allt håller de landskapet öppet. Djurens kött och fårens ull används också i verksamheten.
Höghalsade laman Rigoletto sträcker sig uppmärksamt upp ur fårflocken. Han följde med på köpet när fårbeståndet av Åsenfår utökades med uppdrag att vakta fåren.
”Om han känner sig hotad så spottar han.”
