Annons

Hon släpper debutbok om svenskarnas sopfusk

På Återvinningscentralen har kunden alltid fel. Det, och många sanningar om svenskarnas bristande kunskap om sopsortering, står i centrum i Ulrika Linders tecknade debutbok ”Återvinningscentralen”.

Tecknaren Ulrika Linder.
Tecknaren Ulrika Linder.Foto:Gustaf Månsson

Kunder som vägrar låta sig övertygas om att en sopborste är tillverkad i aluminium, blandade sopsäckar som smygs ner i fel container och ihoptejpade kylskåp fulla med ruttnande mat som någon har dumpat. Serieromanen ”Återvinningscentralen” (Galago) tar ett järngrepp om svenskarnas sopfusk – och vår okunskap.

”Jag ville slå ett slag för alla vi som sliter på i serviceyrken, som har oräkneliga chefer men inga underordnade. Vårt perspektiv är så osynligt och jag vill att folk ska se den större bilden, inte bara sig själva, när de besöker en sådan inrättning”, säger Ulrika Linder.

Hon syftar på de som tröstar sig själva med att just deras lilla osorterade sopsäck väl inte utgör något stort problem. ”Återvinningscentralen” skammar åt höger och vänster, nästan ingen går fri. Men hon har också en upplysande baktanke med boken.

”Jag kan se att det finns ett kunskapsglapp som det väl är dags att ta tag i om vi menar allvar med att ställa om till en cirkulär ekonomi. Det finns en del regler med sopsortering som många inte förstår, till exempel varför det är skillnad på en ketchupflaska och en toalettborste, fastän båda är av plast.”

Ulrika Linder är tecknare, utbildad bland annat på Akademi Valand i Göteborg, men som många andra konstnärer försörjer hon sig även med hjälp av ett serviceyrke. Av och till i sex år har hon arbetat på en återvinningscentral i Örebro. Från första dagen där har hon fotograferat vackra och udda saker som människor har lämnat på tippen. I boken blandas dessa bilder med tecknade berättelser om dem, men även en hel del konsumentupplysning och reflektioner kring hur det har blivit som det har blivit.

”När jag var liten tittade alla på Anslagstavlan och i stort sett hela befolkningen fick samma samhällsinformation. Idag har vi tusentals kanaler, många av dem anpassade till det du redan tycker.”

Ulrika Linder.
Ulrika Linder.Foto:Gustaf Månsson

Undertecknad är en trogen gäst på en av Stockholms återvinningscentraler, men tvingas under läsningen ändå inse att jag aldrig har hört talas om producentansvaret. Jag har också sett förpackningsåtervinningen i kvarteret som en liten enklav till tippen. Det är det fler som gör, eftersom bostadsområdets egen Facebooksida ofta innehåller bilder på folk som dumpat diverse saker bredvid.

”Producentansvaret innebär att den som säljer förpackade varor ska betala för sin egen återvinning. Det tvingades fram av miljörörelsen för 25 år sedan och gör att det är vattentäta skott mellan förpackningar och de andra soporna vi har hemma. I soptunnan ska du lägga sånt som ingen vill ha, typ snus, tandtråd, blöjor och bindor. Och matavfallet, om det inte ska sorteras separat.”

Förpackningar som plastemballage, mjölkförpackningar, konservburkar, toarullar och annat ska sorteras och lämnas i de lokala insamlingssystem som finns utplacerade och som bekostas av de som tillverkar produkterna, och indirekt av de som köper dem.

”Det är bara föremål som ska till Återvinningscentralen och de är kommunens ansvar. Jag vill att fler ska ställa sig frågan innan de sorterar hemma”, säger Ulrika Linder och syftar på en av sina teckningar som är en parodi på den klassiska scenen i Hamlet: ”Är detta ett föremål eller en förpackning?”. 

”Om du kommer med en salig blandning till ÅVC i Örebro måste du tömma ur din säck på plats, och vi är med och håller koll. Då har du att göra och det är inte läge att ha bråttom. Det är där som vi har många konflikter”, säger Ulrika Linder.

En av hennes poänger i boken är att på ÅVC har kunden alltid fel. Alltid. Och det skapar en ojämn maktbalans som hon gärna driver med i sina teckningar.

Vad gör er mest irriterade?
”När folk uppenbarligen inte vet var något ska slängas, men ändå inte frågar.”

Ulrika Linder.
Ulrika Linder.Foto:Gustaf Månsson

 


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?