ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Hon gick från löntagare till vd – och fabriksägare: ”Jag gillar fullt ös”

  • Tillsammans med tvillingsönerna Emil (grå mössa) och Oskar (svart mössa) förvaltar Åsa Rydén arvet i familjeföretaget Bonaj. Foto: Di

ESKILSTUNA. När hennes pappa dog i cancer gick Åsa Rydén från att vara löntagare till att bli vd – och fabriksägare.

Genom ett hierarkilöst ledarskap vill hon nu ta familjeföretaget Bonaj till nästa nivå, med hjälp av sina tvillingsöner och en nystart i marknadsföringen.

När Åsa Rydéns väckarklocka ringer klockan 04.00 är det nästan som om jobbet i Grönsta industriområde kallar på henne. Eller snarare: som om de maskiner som hela tiden går på högvarv ropar efter henne.

”Ibland kan jag tycka att jag är något av en curlingmamma åt maskinerna. Jag startar dem på morgonen, byter pallar, fyller på med granulatplast och torkar rent luftkanalerna. Jag håller dem sällskap helt enkelt.”

Sedan 2001 är hon vd för familjeföretaget Bonaj, som tillverkar osthyvlar, krattor, matlådor, spadhandtag, matlådor och potatisskalare.  Bland annat. Allra bäst trivs hon i hjärtat av verksamheten – i produktionen.

”Jag har arbetskläder som du ser, det är så jag jobbar. Att sitta still på ett kontor funkar inte för mig, jag är rastlös och vill hela tiden röra på mig. Kollegerna brukar säga att det hörs när jag kommer eftersom jag inte går utan springer. Jag vill skapa ett så bra flöde i produktionen som möjligt”, säger Åsa Rydén.

Kärleken till industrin och produktion föddes på tidigt 1990-tal då hennes pappa Jan Rydén grundade bolaget tillsammans med en kollega.

”I början kommer jag ihåg att jag var orolig. Pappa hade alltid haft jobb och plötsligt skulle han hyra lokal och belåna vårt hus. Men jag insåg ganska snart att han var på rätt väg. Pappa handplockade superpersonal och betalade av på lånet fort som sjutton”, säger Åsa Rydén.

Den strategin gäller för övrigt fortfarande, nästan 30 år senare.

”Vi jobbar stenhårt, sparar pengar och investerar i ny utrustning. Vi är inga storfräsare, det är hårt arbete som gäller.”

För egen del klev hon i familjeföretaget 1996 efter att ha avslutat en tidigare karriär som travtränare och nyligen blivit mamma. Fem år senare tog hon över familjeföretaget.

”Det var skarpt läge när pappa berättade att han hade drabbats av cancer, och att han var på väg att gå bort. Det kändes naturligt att förvalta det vidare för pappas skull, känslobanden var väldigt starka eftersom han själv varit med och startat det.”

På papperet gick hon från vanlig löntagare till vd, men i verkligheten upplevde Åsa Rydén inga större kontraster.

”Jag hade i princip vuxit upp här och kände alla arbetskamrater. Klivet över till att bli ledare var inte så dramatiskt. Jag styr inte med hela handen utan vill ha självgående personal med bra och egna idéer.”

Enligt tvillingsönerna Emil och Oskar är hon en notorisk ja-sägare, ibland skulle hon ”må bra av att inte vara för snäll och våga sätta ned foten”.

”Men samtidigt är hon prestigelös och vet hur hon vill ha det”, påpekar Emil Rydén.

Tillsammans med hunden Stina är han ensam på kontoret om dagarna. Samtidigt som de 14 kollegerna springer runt på industrigolvet är det hans jobb att sköta administrationen.

”När jag började här uppe kände jag press på mig själv, det var ett jätteansvar att betala ut löner och ha kontakt med kunderna. Men nu har jag blivit varm i kläderna, och får det bästa av två världar. Även om Oskar dribblar upp mig på läktarna när det gäller maskinerna hjälper jag också till i produktionen ibland”, säger Emil Rydén.

Han och Oskar har följt varandra genom åren – från att ha fått tänder i exakt samma ordning till att ha lämnat skolan med identiska betyg. Nu gör de varandra sällskap på Bonaj.

”Vi har våra olika ansvarsområden och klampar inte på varandra. Klart att det blir småtjafs ibland, mamma tycker att vi går och träter som ett gammalt äkta par, men över lag fungerar det jättebra”, säger Oskar Rydén.

Varken han eller Emil har något emot att jobba kvällar, helger och nätter. Transportband kan gå sönder, ett vattenläckage kan ske, en maskin kan paja

”En gång när jag kom till jobbet hittade jag dem sovandes på en stor säck med plastgranulat. När man driver eget inom familjen blir jobbet gärna drivkraften”, säger Åsa Rydén.

Men, betonar hon, övertid är egentligen ingenting hon premierar i sig.

”Personalen blir sliten; i längden håller det inte att jobba maxfart först dagtid och sedan fortsätta på kvällen. Vi försöker peppa varandra, spotta i nävarna och jobba på så hårt vi kan under de ’vanliga’ arbetstiderna. Vår utmaning är att hela tiden sträva efter effektivisering.”

Uppdragen är många och spretiga.

”Tidigare har vi varit urusla på att ragga kunder, men sedan Emil och Oskar kom in har vi börjat marknadsföra oss på ett annat sätt. Vi satsar hårt på Google Ads, och varje dag får vi förfrågningar via formuläret på hemsidan”, säger Åsa Rydén.

Att som kvinna driva fabrik är ovanligt, konstaterar hon.

”Men för mig är det inga konstigheter. Fördomen är att det ska vara skitigt, smutsigt och farligt med alla ämnen, men det är relativt skonsamt att jobba med plast. Just nu kan jag inte tänka mig att jobba någon annanstans än i produktionen. Jag gillar fullt ös, och det ska alltid vara lite för mycket att göra.”

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies