1515
Annons

Hon föreslås bli ny LO-ordförande

LO:s valberedning föreslår Susanna Gideonsson, i dag ordförande för Handels, som ny ordförande för LO, enligt ett pressmeddelande.

Susanna Gideonsson.
Susanna Gideonsson.Foto:Alexander Larsson Vierth/TT

Hon föreslås väljas på kongressen den 15 juni och tar därmed över efter Karl-Petter Thorwaldsson.

Som förste vice ordförande föreslås omval av Therese Guovelin. Som ny andre vice ordförande föreslås Lisa Bengtsson, förbundssekreterare i Kommunal.

”Det är en stark och mycket kompetent LO-ledning som vi föreslår från valberedningen. Det finns bra bredd och djup i förslaget både vad gäller kunskaper och erfarenheter”, säger valberedningens sammankallande Malin Ackholt i pressmeddelandet.

”Det här laget kommer att kunna leda LO på ett tryggt och bra sätt de kommande åren.”

Susanna Gideonsson har tidigare offentligt berättat att hon är villig att ta över LO-klubban, även om hon då till följd av sin ålder bara skulle vara aktuell för en kongressperiod på fyra år. Susanna Gideonsson fyller 57 år i dag, 19 maj.

”Det var inget lätt beslut. Men om vi vill något som förbund måste vi också vara beredda att ta ansvar”, sade hon till den egna tidningen Handelsnytt i mitten av mars.

15 juni håller LO sin 29:e ordinarie kongress. Men i coronakrisens spår är den rejält nedbantad. Det digitala mötet ska i stort sett bara behandla valet av ny LO-styrelse, resten av frågorna skjuts till höstens representantskap och en återupptagen kongress nästa vår.

Kapplöpning om biokol när industrin ställer om

Bureå. Biokol kan vara lösningen som gör stål fossilfritt på riktigt. Nu pågår en kapplöpning mellan flera bolag om att vara redo när de nya stålverken tas i drift. 

Marknaden för biokol i Norden bedöms vara värd fem miljarder kronor.

Det är varmt inne i den röda tegelbyggnaden i Bureå söder om Skellefteå. Förr hade Modo ett träsliperi i lokalerna, i dag finns här, lite tillspetsat, en modern kolmila. 

”Du hettar upp veden, eller pellets i vårt fall, utan att tillföra syre. På det sättet drivs fukt och volatiler, det vill säga lättflyktiga oljor ut. I grunden är det kolmileprincipen, på modernt språk kallas det pyrolys”, säger Lars-Gunnar Almryd, vd på Envigas. 

Anläggningen Bureå producerar 5.000 ton biokol per år. Med den produktionen är Envigas stora i sin nisch. Men det är en bara en procent av det biokol som industrin väntas behöva om några år. Envigas vill i ett första steg vilja bygga en biokolsfabrik som är tio gånger så stor som den i Bureå.

”Vi sitter med den största anläggningen i vår del av världen, men den är ingenting. Om vi ska vara relevanta och möta industrins behov som den spelare vi är behöver vi sätta i gång nu”, säger Lars-Gunnar Almryd.

Som i många andra diskussioner om industri och nya satsningar i norra Sverige kommer snabbt H2 Green Steel och Hybrit på tal. Med vätgas ska Sverige bli världsledande på fossilfri järnsvamp och fossilfritt stål. 

Men helt fossilfritt är inte det nya stålet. Under H2 Green Steels miljöprövning i Boden i början av juni framkom att bolaget kan bli den femte största utsläpparen av koldioxid i Sverige. Orsaken är att det kommer att behövas kolatomer i form av naturgas för att klara vissa delar av tillverkningen. 

Inte heller Hybrit, som drivs gemensamt av LKAB, SSAB och Vattenfall, vågar lova en helt fossilfri produktion. Bolaget är förteget om hur mycket koldioxid bolaget kommer att släppa ut, mängderna lär inte klarna på allvar förrän miljöansökan för Hybrits anläggning i Gällivare lämnas in. 

Det är där biokol kommer in i bilden. Med kol tillverkat av träprodukter skulle mängden koldioxidutsläpp kunna pressas ner ytterligare.

”Har du sagt att det ska vara fossilfritt krävs det något annat än fossilt kol. Även om det bara är tre procent av dagens utsläpp”, konstaterar Lars-Gunnar Almryd. 

Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.
Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.Foto:Anders Alm

Envigas är inte ensamt om att ha identifierat den här marknaden. Norska Vow Green Metals har också siktet inställt på metallurgisk industri och samarbetar redan med industrikoncernen Elkem. 

Bakom Envigas finns flera namnkunniga investerare. Joakim Karlsson, tidigare partner på Nordic Capital, är via Imran en av huvudägararna. Storägare är också investmentbolaget Concejo och bland de med en mindre ägarandel finns Karl-Johan Perssons (H&M) riskkapitalbolag Philian. 

Under våren har Envigas fört samtal med fler potentiella investerare. Målet är att få ihop en halv miljard kronor till nästa anläggning. Den nordiska marknaden bedöms vara värd fem miljarder kronor. 

Målet är att vara klar lagom till att de stora nya stålverken tas i drift under andra halvan av 2020-talet. 

”Behoven är så stora och att bygga industri tar tid. Det är så mycket som ska gå snabbt i hela värdekedjan och då måste man börja bygga så snart som möjligt. Vi måste börja nu om det ska bli något sen”, säger Lars-Gunnar Almryd. 

Under året ska bolaget bestämma var biokolsanläggningen ska placeras. Luleå är en het kandidat, men även Bergslagen och Sörmland är tänkbara alternativ. Grunden är att fabriken ska ligga nära stora kunder och att det ska finnas avsättning för den restvärme och energi som uppstår under tillverkningen. 

En annan viktig del är att anläggningen vara nära råvaran. Många branscher vill åt restprodukter från skogsbruket, som ska användas till allt från talldiesel till förpackningar, vilket kommer att bli en utmaning för Envigas och andra intressenter. 

”Man behöver tänka till strukturellt hur råvaran ska användas. Den bör användas till de mest mest förädlade produkterna först och sedan får du ut biprodukter. Är man smart tror jag det kommer finnas tillräckligt med råvara. Däremot kommer det inte att räcka om alla isolerat av varandra säger att vi ska ha si och så mycket”, säger Lars-Gunnar Almryd.

De stora ståltillverkarna är inte de enda som ser biokol som ett alternativ när utsläppen ska pressas. Även för smältverk och mindre gjuterier, som har svårt att gå över till vätgas, är biokol högintressant. Det pågår även försök med inblandningar i plast och gummi, exempelvis i bildäck. 

”Flera biltillverkare pratar inte bara om fossilfritt stål utan om att slutprodukten ska vara fossilfri. Då är det inte bara stål, utan aluminium, plaster och alla möjliga grejer där man vill byta ut kolatomer”, säger Lars-Gunnar Almryd.

 

 

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera