Konkurrensen kunde knappast vara hårdare. Det återinvigda Nationalmuseum på Blasieholmen har kallats "decenniets konsthändelse" och besökarna vallfärdar just nu dit. Kommer några att passera museets entré, fortsätta över Skeppsholmsbron och uppför Svensksundsvägen som leder fram till Moderna museet?
"Vilken fråga! Det tror jag absolut", utbrister Joa Ljungberg som tillsammans med Santiago Mostyn curerar Modernautställningen.
”För konstvärlden är det här en jätteviktig utställning. Jag föreställer mig att det kommer att bli en utställning som känns relevant i sin tid och som kommer att väcka många funderingar och tankar som är viktiga. Jag hoppas verkligen att många hittar hit.”
Den som styr kosan mot Moderna i morgon lördag, när utställningen invigs, kommer längs vägen att möta en gatumusikant, John Willgren. Han är konstnär och hans version av den tyska melodin "Die Fahne hoch", som framförs i valstakt på dragspel, är hans bidrag till utställningen. Vad de flesta knappast anar är att det är en tysk marschsång från Tredje Rikets dagar, förklädd till en behaglig vals som den tiggande gatumusikanten framför. Som sådan blir den en kommentar till vår samtid, där strömningar från den tiden åter växt sig starka.
Modernautställningen arrangeras i år för fjärde gången, premiäråret var 2006.
"Den ursprungliga tanken var att presentera en översikt som visar vad som händer på konstscenen för närvarande", säger Santiago Mostyn, själv konstnär och gästcurator.
Emellertid har de båda curatorerna tolkat uppdrag ganska fritt visar det sig.
"Det ingår också i uppdraget att fundera på vad som ingår i den svenska konstscenen: var börjar och slutar den?", frågar sig Joa Ljungberg.
Som exempel på att konstvärlden inte begränsas av landsgränser nämns att en del av de närmare 40 konstnärer som är representerade i grupputställningen har anknytning till Sápmi, som sträcker sig över Norge, Sverige, Finland och in i Ryssland.
"Vi har framför allt velat lyfta fram konstnärer som borrar i den svenska historien och som belyser hur vårt samhälle har förändrats på olika sätt. Med tanke på den tid vi lever i just nu med politiska strömningar och klimathot har vi känt att det är viktigt att lyfta fram konstnärskap som har ett sociopolitiskt budskap och engagemang”, säger Joa Ljungberg.
Årets Modernautställning, som visas över julhelgerna in på det nya året, har den lite dystra rubriken "Med framtiden bakom oss".
”Vi kände att vi kanske mer än någonsin befinner oss i en tid som kräver av oss att vi blickar tillbaka mot det förflutna och funderar kring vilka värderingar och politiska prioritering som avgjort var vi står i dag", säger Joa Ljungberg.
"Det var något som vi upplevde starkt i mötet med flera konstnärer, det var många som blickade tillbaka mot historien. Det var också tydligt att det finns ett starkare intresse än tidigare att göra det utifrån ett lokalt perspektiv.”
Det första som möter museibesökaren är en sju meter lång målning, "Hanging", av Helena Lund Ek, placerad intill entrén till utställningen, men som ännu inte kommit upp när Di är på besök. Det första vi möter är i stället Muhammad Alis teckningar "366 days of 2012" gjorda i Damaskus. Efter fem år av krig i hemlandet Syrien flydde han 2016 över Medelhavet och kom till sist till Sverige.
"Han har bevittnat hela det Syriska samhällets sönderfall", säger Joa Ljungberg.
Ett annat starkt konstverk är textilkonstnären Britta Marakatt-Labbas "Händelser i tid". Hon har använt sig av gamla tyska vetesäckar som skeppades genom Sverige under andra världskriget och som bevarats. Emblem med den tyska örnen syns på säckarna, liksom årtal.
"När attentatet mot Utøya inträffade funderade Britta Marakatt-Labbas på hur hon skulle förhålla sig till det och började brodera motiv från Utøya på säckarna", berättar Joa Ljugberg.
Tillsammans med Santiago Mostyn träffade hon närmare 200 konstnärer varav ett knappt 40 tal alltså är representerade på Moderna museet.
”Vi mötte rika och spännande konstkretsar i alla städer i besökte", säger Santiago Mosyn, och poängterar att norra Sverige är starkt representerat i utställningen.
Det enda historiska konstverk som visas är Sven X-et Erixsons målning "Flyktingar i Malmö Museum, 1945", som i det här sammanhanget blir en historisk kommentar till vår samtid.
