Under andra världskriget uppfann finlandssvensken Nils Eriksson hydrokoptern, en amfibiefarkost designad för att kunna ta sig fram till öar och andra svårtillgängliga miljöer i skärgården. Hydrokoptern ser ut som en spejsad båt, med en luftpropeller för framdrivning över vatten, is och snö. Skrovet har en plan botten med pulkaliknande medar för att kunna färdas över vinterlandskap.
Stefan Erikssons första minne av hydrokoptern är när hans farfar testade olika prototyper i Pargas i Åbolands skärgård.
”Det var en spännande tid. Ibland gick det bra, ibland gick det sämre”, säger han.
Den första startklara hydrokoptern såg dagens ljus 1969. Tre år senare levererades det första exemplaret till den finska sjöbevakningen. Barnbarnet Stefan Eriksson var då tio år och fick ledigt från skolan för att följa med.
Under 20 år, mellan 1970 och 1990, tillverkade Erikssons familjeföretag drygt 130 stycken ”Amphibian 3000”, som köptes av den finska försvarsmakten, sjöbevakningen och brandkåren. I Sverige var Sjöfartstyrelsen en kund.
”Verksamheten tog slut av många olika skäl. Isarna på vintern försvann, sedan kom det helikoptrar och allt möjligt. Människor flyttade bort från skärgården”, säger Stefan Eriksson.

Han bor numera i Estland, men har gjort det till sin hobby att leta upp exemplar av sin farfars gamla uppfinning. Tillsammans med pappa Raimo Eriksson, 86 år, köper han upp och renoverar hydrokoptrar. Under åren som familjeföretaget var verksamt arbetade Raimo Eriksson som arkitekt och utvecklare i verkstaden i Lielax i närheten av Pargas.
”När man blir äldre vill man göra något på fritiden. Hydrokoptrarna är intressanta med tanke på att det ligger i släkten”, säger Stefan Eriksson.
Han har precis ropat hem en tredje hydrokopter för 68.000 kronor via auktionssajten Klaravik, och har span på en fjärde. Målet är fem stycken.
”Tanken är att alla i familjen ska få varsin”, säger Stefan Eriksson skämtsamt.
Han uppskattar att det finns sammanlagt 20-30 hydrokoptrar kvar i körbart skick. Många har skrotats, och med tanke på hur ovanliga de är finns det ont om reservdelar.
”Det är en unik farkost. De som har dem i körbart skick vet vad de är värda, de kan begära hur mycket som helst för dem. Priserna brukar ligga på mellan 6.000 och 10.000 euro”, säger Stefan Eriksson.
Men för hydrokopterarvingen väger affektionsvärdet tyngst.
”Det är roligt att ha en vid stranden och köra på vintern. Jag kommer inte sälja iallafall, det vet jag.”