Annons

Gustaf Douglas - en frispråkig framgångssaga

Årets företagare 2016 är Gustaf Douglas, en frispråkig greve som på drygt 30 år har byggt upp investmentbolaget Latour till ett börsvärde på 65 miljarder kronor.
”Vår styrka har varit att hitta bra människor”, säger han.

KOLL PÅ KONKURRENTERNA. När Gustaf Douglas började skapa sin sfär var målet att bygga ett mindre Investor eller Industrivärden. ”Jag har lärt mig mycket av att läsa årsberättelser hos dem som sysslar med liknande saker, något annat vore dumt. Men jag hoppas förstås att de aldrig läser mina”, säger han, här framför en målning av Olle Baertling.
KOLL PÅ KONKURRENTERNA. När Gustaf Douglas började skapa sin sfär var målet att bygga ett mindre Investor eller Industrivärden. ”Jag har lärt mig mycket av att läsa årsberättelser hos dem som sysslar med liknande saker, något annat vore dumt. Men jag hoppas förstås att de aldrig läser mina”, säger han, här framför en målning av Olle Baertling.

Efter drygt 15 år som tjänsteman på konsultfirman Bohlin & Strömberg, Sveriges Television och Dagens Nyheter gjorde Gustaf Douglas en omtalad vd-sorti från DN-skrapan i Marieberg 1980.

Det var DN:s dåvarande ordförande Jan Wallander som gav honom respass från den Bonnierägda tidningen. Jan Wallander ansåg att det fanns en intressekonflikt mellan Gustaf Douglas egna fastighetsaffärer och de affärer han gjorde för DN:s räkning.

Nu får Gustaf Douglas Albert Bonniers pris till Årets företagare.

Det måste kännas som en revansch?
”Ja, det är klart. Senare skulle i och för sig Abbe Bonnier komma att kalla Jan Wallander för ’en parentes i Dagens Nyheters historia’, och det var jag ganska så nöjd med. Och jag var aldrig fiende med familjen Bonnier, det var ju inte de utan Wallander som avskedade mig under grymma former.”

”Jag är oerhört glad över det här priset, det är den finaste utmärkelse en företagare kan få i Sverige och det sluter en cirkel kring en stor del av mitt liv.”

Efter vd-jobbet på DN ville Gustaf Douglas skapa något eget, och de omdiskuterade fastighetsaffärerna hade gett honom en grundplåt på 40 miljoner kronor.

”Jag ville bygga ett mindre Investor eller Industrivärden, och jag ville bli ekonomiskt oberoende.”

Det har han lyckats med, även om starten blev dramatisk.

1985 ville han köpa bolaget Hevea, en del av det krisande konglomeratet Skrinet, men finansmannen Robert Weil la ett bud på en stor del av aktierna. En maktkamp uppstod som närapå ruinerade Gustaf Douglas, som var högt belånad.

SE-bankens Jacob Palmstierna kallades in som medlare, och Gustaf Douglas kom ur uppgörelsen med aktieinnehav i bland annat Securitas, Trelleborg och Boliden.

Hevea namnändrades till Latour, och med åren har Gustaf Douglas byggt upp ett imperium som består av dels en helägd industrirörelse, dels en värdefull börsportfölj.

Sedan starten har totalavkastningen stigit med över 100.000 procent, medan totalavkastningen för aktierna på Stockholmsbörsen har ökat med närmare 6.000 procent under samma period.

Ett snilledrag var när Gustaf Douglas 1987 lyckades övertala Melker Schörling att bli vd och delägare i Securitas. Sedan dess har de två skapat var sin framgångsrik sfär på börsen, där de äger aktier i delvis samma företag.

Securitas utgör fortfarande ett av kärninnehaven i Latour, liksom låsföretaget Assa Abloy som uppstod då Assa förvärvades och slogs ihop med finska Abloy.

Vad är du mest nöjd med efter ett långt företagarliv?
”Att vi har varit lyckosamma med att hitta bra människor, och utveckla dem. Man ska ta hand om sin personal. Jag vill påstå att det har varit ont om abrupta avskedanden och slängigheter hos oss, vi har inte kört med några Stenbecksfasoner.”

Han nämner särskilt rekryteringen av Johan Molin, som blev vd för Assa Abloy 2005.

”Jag och Georg Ehrnrooth, som hade byggt upp finska Abloy, visste direkt att vi ville ha Johan Molin när vi intervjuade honom. Han berättade att han tänkte sluta som vd för danska Nilfisk-Advance, för efter många år utomlands ville han flytta hem och låta barnen växa upp i Sverige. Att han gjorde den uppoffringen för sina barn övertygade oss om att han hade rätt värderingar, han hade rätt inställning till livet”, säger Gustaf Douglas entusiastiskt.

En annan lyckad rekrytering var Jan Svensson, som har varit vd för Latour sedan 2003. Innan dess var han vd för familjeföretaget Stenbergs, som köptes av Latour 1994. Stenbergs importerade och sålde verktygsmaskiner.

”Jan Svensson är smålänning, och han är född i en familj som har skapat flera företag från scratch. Att han kommer från en entreprenöriell miljö såg jag som en stor tillgång, och det har ju blivit väldigt bra”, säger Gustaf Douglas.

Hur delaktig är du själv i Latours affärer i dag?
”Jag finns nära, det är roligare så. Men jag är inte den som ringer runt till cheferna varje dag, klåfingrig är jag inte. Långtgående delegering genomsyrar hela företaget.”

Teknikkonsultföretaget Sweco utgör, vid sidan om Securitas och Assa Abloy, det tredje benet i Latours gruppering, enligt Gustaf Douglas. Samarbetet inleddes 1997 då Latour förvärvade 16 procent av kapitalet i Sweco, en andel som har ökat till 27 procent.

”Det började med att Gunnar Nordström, Swecos grundare, och jag fann varandra. Han gick nyligen bort, det är väldigt tråkigt. Men han var ett geni och nu fortsätter samarbetet i nästa generation med Olle Nordström, som även är ordförande i Latour.”

Den mycket historieintresserade Gustaf Douglas kan prata länge om de 3.000 år gamla templen i Abu Simbel i Egypten, som på 1960-talet flyttades av svenska VBB som senare gick upp i Sweco. En ny damm skulle dämmas, och utan en flytt hade templen hamnat under vatten. Räddningsaktionen av templen var ingenjörskonst på mycket hög nivå.

”Det är så stort att jag gråter när jag tänker på det”, säger Gustaf Douglas medan rösten stockar sig.

”Jag har själv varit där och tittat, och kan man flytta Abu Simbel-templen kan man göra vad som helst. Jag är så kolossalt stolt över det företag som har lyckats bevara flertusenårig kultur på det sättet.”

Han började tidigt fundera över successionen i sin sfär, och redan vid 55 års ålder släppte han majoritetsägandet i familjens ägarbolag Wasatornet.

De två sönerna Carl och Eric, födda 1965 respektive 1968, äger 24 procent var medan hustrun Elisabeth äger 10 procent.

”Familjen skulle kunna rösta omkull mig om det behövdes. Det har kommit bra saker ur vårt upplägg, vi har tagit det på allvar. Vi har haft olika syn på saker och ting vid några tillfällen, men det har vi löst”, säger Gustaf Douglas.

Sönerna har varit kompanjoner i Wasatornet sedan tonåren, men de är inte operativa i sfärbolagen. Däremot sitter de i styrelsen för Latour och några av de viktigaste innehaven.

De sköter också var sin gård. Carl driver Rydboholm, som är moderns släktgård, och Eric driver Stjärnorp som är familjen Douglas släktgård.

Gustaf Douglas har ibland kallats renässansmänniska, tack vare sina stora kunskaper om flera områden utanför näringslivet. Dit hör historia, politik, konst och litteratur.

Han har också gjort sig känd för sin slagfärdighet och sitt hetsiga temperament. Finansmannen Sven Hagströmer har han till exempel kallat både ”salongslejon” och ”mupp”.

Varför gjorde du det?
”Jag tänker inte sitta här och försvara mina dumheter. Jag var väl sur på honom, eller på dåligt humör, och då är det lätt hänt att någon får en smäll.”

Var det sagt i stridens hetta, menar du?
”Ja, det kan man säga.”

I en intervju med Veckans Affärer från mitten av 1980-talet gjorde Gustaf Douglas ett annat klassiskt uttalande:

”Det fungerar som hajstim, du simmar med de andra hajarna och är en kompis liksom. Man har kul tillsammans, äter upp en annan firre som kommer i vattnet och simmar vidare. Men sen råkar någon skada en och det rinner blod, och då märker man de där jävla kompisarna, de börjar äta upp en själv i stället. Det är för hajen en kort upplevelse, men för mig var den utdragen. Det är då det föds en insikt som inte är särskilt angenäm: Jag själv är ett affärstillfälle.”

Vad säger du om det citatet i dag?
”Det var en stökig period, när vi höll på att stöpa om Hevea. Men det stämmer ju att när rovfiskar blöder är det slut med dem, då tar kompisarna hand om dem.”

Är det så det funkar i affärsvärlden?
”Ja, men det finns ett sätt att undgå det, och det är att bygga upp en buffert. Det är rätt bra att ha en portfölj så att man inte tvingas till det ena eller det andra. Det säger jag alltid när folk frågar mig om råd: Man ska se till att ha en frihet. Riskera aldrig den.”


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?