ANNONS:
Till Di.se
TISDAG 17 OKT Sveriges bästa finanssajt 2017
MENY
START DI TV BÖRS & MARKNAD
Start Nyheter

Godis-vd:n kopplar aldrig av

  • ”Det finns ingen manual för det vi gör och det tar tre, fyra år att bli självgående. Dessutom är det fysiskt krävande, jag behöver inte gå till gymmet”, säger Roger Jonsson. Foto: Henrik Lenngren

Varför åka till Gran Canaria när man kan tillbringa årets enda semesterdag med skurmopp och hink i produktionen? Sedan 1993 har jobbet varit livet för ”Roger i chokladfabriken”

Med hörselkåpor tätt åtsittande mot öronen rör Robin Jonsson runt i en kopparfärgad drageringspanna. När han vänder blicken mot bortre delen av rummet ser han sin pappa Roger ivrigt gestikulerandes. Vänster pekfinger mot tinningen, två vajande fingertoppar i riktning mot en panna intill.

”Vi har ett internt teckenspråk. Nu behöver luftflödet och temperaturen i panna två justeras, så att chokladen inte klabbar till sig”, förklarar Roger Jonsson.

Han är vd för Narr Konfektyr som sedan 1993 dragerat choklad av nötter och frukter. Att son och dotter i högsta grad börjat involvera sig i familjeföretaget är egentligen något av en paradox.

”De avskydde jobbet när de var små. Jag antar att det berodde på att de alltid blev först lämnade och sist hämtade på dagis. Vi var nästan aldrig hemma på helger och semestrar var inte att tänka på. En gång reste vi i och för sig till Gran Canaria men det var en skitvecka, jag kunde bara tänka på vad som hände här hemma i produktionen”, säger Roger Jonsson.

I vuxen ålder har ändå Robin och Nathalie Jonsson gjort aktiva val – att bli mer delaktiga i verksamheten. Och de går i viss mån i sin fars fotspår.

”Förra sommaren unnade vi oss en ledig dag, men det slutade med att vi åkte till fabriken och städade. Jobbet har blivit vår livsstil, och man måste kämpa om man vill någonstans.”

Engagerad i produktionen är också hustrun Anne-Lie Jonsson, även hon delägare.

Även om företaget haft en fin tillväxtkurva de senaste åren har resan i stort varit långt ifrån friktionsfri. När Roger Jonsson grundade bolaget 1993, efter att ha jobbat som karamell- och polkagristillverkare i Gränna, tog han en ordentlig chansning.

”Jag saknade helt erfarenhet av att tillverka choklad och det första året fick vi köra extremt mycket godis till sopstationen. Det var riktigt frustrerande och kostsamt.”

I ett läge när många andra kanske hade gett upp entreprenörsdrömmen förlitade sig Roger Jonsson till sin envishet.

”Jag är en sådan som vägrar att ge upp. Dessutom är jag ett pedantiskt kontrollfreak och arbetsnarkoman.”

I snart 25 år har Roger Jonsson tillbringat otaliga timmar om dagen på sin arbetsplats.

”Jag jobbar själv i produktionen mellan klockan 7 och 20, innan och efter är det kontorstid. Jag vågar påstå att det finns få som lagt ned så mycket tid som jag gjort. Jag är jättetacksam för att det har lossnat för oss – men det har inte gått av sig själv.”

Numera producerar Narr Konfektyr cirka 1.700 ton chokladdragéer per år. Slutprodukterna hamnar i lösviktshyllorna hos exempelvis Candy King och Hemmakväll.

Kunderna finns i Sverige och övriga Norden, Tjeckien, Spanien, Ungern, Tyskland samt Storbritannien, och smakpreferenserna åtskiljer sig markant beroende på land.

”Här i Sverige är exempelvis lakrits väldigt hippt, men det spottar de åt i Ungern och Tjeckien. En av nycklarna till att vi har lyckats beror nog på att vi är ganska idérika när det gäller produktutveckling. Många har tummat på kvaliteten bara för att anpassa priserna då allt hela tiden ska bli billigare i lösviktssegmentet, men vi går mot strömmen”, säger Roger Jonsson.

Nyligen investerade företaget 30 Mkr i en ny tomt och fabrik utmed E4:an i Ödeshög. Med bättre flöde och dubbel kapacitet är siktet inställt på att öka omsättningen med 100 procent ”inom några år”.

”Jag har gett mig attan på att lyckas. Trots att verksamheten stod still i nästan två månader i samband med flytten går vi från 41 till cirka 50 Mkr i omsättning. Drivkraften är att tjäna pengar så att vi kan fortsätta investera och erövra fler marknadsandelar. Jag är den som tar ut minst lön här”, säger Roger Jonsson.

Han erkänner att han ”nog har slitit lite väl mycket” genom åren, men att han har svårt att hitta sin broms.

”Det är inte normalt att investera så mycket tid på ett jobb. Om inte skallen säger ifrån kanske hjärtat gör det istället. Jag har lätt för att få tunnelseende och skulle må bra av lite mer återhämtning. Men jag har en mekanism inbyggd i mig som säger att jag måste fortsätta ösa på. Dessutom har jag förmånen att sällan bli trött. Får jag bara mina sju timmar på natten har jag inga problem att träla på.”

Har det varit värt alla uppoffringar?
”Så länge företaget går bra – absolut. Ungarna säger att jag inte har något liv och det är mycket möjligt att de har rätt. Det finns en anledning till att min telefon har slutat ringa, att kompisarna inte längre hör av sig. Samtidigt är det ju det här mitt lilla liv.”

Tyck till