Citatet kommer från Oliver Bulloughs bok ”Moneyland” från 2018, i dagarna mer aktuell än någonsin. Den brittiske journalisten har levt många år i Ryssland efter Sovjetunionens fall i en tid då världen trodde, och hoppades att kapitalismens införande skulle leda till demokrati, öppenhet, välstånd och ett närmande till väst. Han själv var en av dem som trodde på den utvecklingen. I dag är han en av de västliga observatörer som bäst har analyserat vad som gick snett.
”Moneyland” är historien om en gränslös, närmast laglös dimension i det globala rättssystemet. Genom en väv av kryphål i lagstiftning i olika länder har oligarker, kleptokrater och korrupta ledare – inte bara i Ryssland utan i land efter land i utvecklingsvärlden – kunnat gömma undan enorma tillgångar i väst.
London har så till den grad blivit en fristad för ryska oligarker att många nu kallar den Londongrad. Medborgarskap i EU-länder som Cypern eller skatteparadis som St Kitts och Nevis eller Belize kan köpas dyrt, och inte bara det: till och med diplomatisk status, det vill säga rättslig immunitet finns på marknaden. Oliver Bullough beskriver hur extremt drillade affärsjuridikkonsulter hjälper till att skriva lagar i länder, och hur fattiga länder med extremt liten egen rättslig, institutionell kapacitet är lika försvarslösa inför de intressen som driver utvecklingen som ”fredliga, flygokunniga fåglar i ett i ett land där man introducerar tigrar”.
Oliver Bulloughs bok är måste-läsning, inte bara på grund av utvecklingen i Ryssland och Ukraina, utan för att den belyser ett ständigt aktuellt och bråddjupt problem som håller diktaturer och korrumperade regimer vid liv över hela världen. Länder i Afrika åderlåts oupphörligen på sina rika tillgångar genom att korrumperade ledare på många nivåer i regering och förvaltning har möjlighet att flytta tillgångar till ”Moneyland”. Skalbolag bildas, anonyma konton skapas, lyxfastigheter och penthouses kan köpas i New York och Schweiz.
Inför hotet om en rysk invasion av Ukraina diskuterar världen nu olika tänkbara sanktioner, och olja och gas står i fokus. Det är förstås helt rätt. Men västvärlden, inklusive Sverige och svenska företag, behöver också se sig själv i spegeln och fråga sig hur vi på ett djupare plan kan hindra samvetslösa despoter från att ta makten och behålla den.
Bara genom de hittills uppdagade skandalerna vet vi att Swedbank under lång tid agerat tvättomat åt ryska pengar, att Telia begått mutbrott i Uzbekistan, och nu att Ericsson troligen betalat mutor till terrorgruppen IS. De här händelserna kan inte ses isolerat, eller betraktas som någon typ av pinsamheter i hanteringen, utan de måste ses för vad de är, nämligen stora hot mot demokratin och freden.
Korruption är nämligen ett gift som långsamt infiltrerar hela samhället, som sprider sig på lägre och lägre nivåer, så att till slut så många i samhället känner sig som medbrottslingar att risken för tjallare blir liten – därmed sitter den högsta ledningen trygg. Åtminstone tills det sociala kontraktet mellan politiskt styre och folket helt har eroderat, och då bli övergången oftast blodig - eftersom makten inte har rena händer.
Sverige som land behöver också se sig i spegeln. Socialdemokraternas motstånd mot land-för-land-rapportering av företagens betalning av skatt i olika länder och försök att stoppa insynen i EU:s arbete mot skatteparadis är en verklig skamfläck. Lagar måste gälla över gränserna, även för företag, och de extremt rika. Det blir ett viktigt steg för att förhindra nästa krig.
