1515
Annons

Företagen och produkterna som tar skogen till framtiden

Vindkraftstorn av trä, byggreglar i papp och skogsbaserad oljesanering. Värmländska Paper Province ser till att medlemmarna gör en hållbar råvara ännu hållbarare med Agenda 2030 som mål. 

Maria Hollander, vd i Paper Province.
Maria Hollander, vd i Paper Province.

”Det var Sune Nilsson, en herre som jobbade på Karlstad kommun, som kom med klusteridén. Han var besjälad av tanken att skogsindustrin i regionen hade något speciellt.”

Maria Hollander, vd i Paper Province, berättar om hur det värmländska företagsklustret med över 100 medlemsföretag startade för 20 år sedan.

”I början var kompetensförsörjning den stora frågan medan det i dag handlar mer om att vara proaktiv, att som oberoende aktör möjliggöra, trycka på och flytta fram branschens och regionens positioner. Ett ansvar som annars riskerar att hamna mellan stolarna.”

När Paper Province 2013 fick ett tioårigt stöd om 65 miljoner kronor från Vinnova började arbetet med bioekonomi, det vill säga omställningen till ett fossilfritt samhälle.

”Vi täcker in alla värdekedjor som har sitt ursprung i skogen och flera medlemmar är konkurrenter. Men vi måste samarbeta för att märkas i det stora och dra åt samma håll. Nu väntar vi bara på en bioekonomistrategi från regeringen, något många andra länder har.”

Paper Province har också valt att aktivt jobba mot fyra av FN:s 17 globala hållbarhetsmål. Mål 8, anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt, mål 9, hållbar industri, innovationer och infrastruktur och mål 12, hållbar konsumtion och produktion är de primära medan mål 5, jämställdhet, fungerar som ett horisontellt mål över hela verksamheten. 

”Vi skulle inte jobba med ett bolag som inte bidrar, men det är sällan vi behöver oroa oss eftersom det mesta med skogen går i den riktningen.”

Tre innovativa företag i klustret:

Mål 8 – Wood Tube 

Wood tubes byggregel av kartong
Wood tubes byggregel av kartong

Det finns mycket att göra för att byggbranschen ska bli mer klimatsmart. De värmländska innovatörerna Kurt Härdig, Patrik Kämpe och Tobias Söderblom Olsson har hittat ett sätt genom att tillverka lättviktsreglar av pappersmassa i stället för av plåt. 

”En enda plåtregel har samma koldioxidutsläpp som fjorton pappersreglar”, säger Tobias Söderblom Olsson. 

Wood Tubes pappersreglar kan användas inom många områden, inte minst i produktionen av innerväggar. 

”Reglarna är kostnadseffektiva, klimatsmarta, lätta att kapa och arbeta med. Snickarna slipper tunga lyft, sågspånsdamm på arbetsplatsen och skärskador som annars är vanligt när man skär i plåtreglar”, säger Tobias Söderblom Olsson. 

Wood Tube är nyblivna medlemmar i Paper Province och nära lansering av sin patenterade produkt. 

 

Mål 9 - The Wood Region 

Personalen på The Wood Region. Från vänster: Hans Nilsson, Malin Fleen, Alexsander Nordvall och Roger Andersson
Personalen på The Wood Region. Från vänster: Hans Nilsson, Malin Fleen, Alexsander Nordvall och Roger Andersson

Testbädden The Wood Region i värmländska Sysslebäck kan användas av små och medelstora företag i regionen för att tillverka storskaliga prototyper av biokomposit på 3D-skrivare. Det fiberbaserade materialet utvinns ur skogen och kan användas som ersättning för traditionella plaster. 

Den största skrivaren klarar dimensioner på över sex meter och är en av världens största. Här printas till exempel kajaker åt Paper Province-medlemmen Melker of Sweden.

 

Mål 12 - Biosorbe 

Biosorbes pappersliknande absorbent framställs genom en process som kombinerar cellulosa med ett antal naturliga komponenter.
Biosorbes pappersliknande absorbent framställs genom en process som kombinerar cellulosa med ett antal naturliga komponenter.

Ett annat bolag i Paper Province som börjar närma sig marknaden är Biosorbe som sanerar olja på ett klimatsmart och cirkulärt sätt. 

Bolagets absorbent är framtagen genom en process som kombinerar cellulosa med ett antal naturliga komponenter. Genom att den attraherar olja istället för vatten är den perfekt för att sanera oljespill i blöta miljöer som sjöar och hav.

”Den absorberar 9 till 14 gånger sin egen vikt. Det är mer än konkurrerande absorbenter”, säger Lars-Erik Sjögren, vd på Biosorbe. 

Kapplöpning om biokol när industrin ställer om

Bureå. Biokol kan vara lösningen som gör stål fossilfritt på riktigt. Nu pågår en kapplöpning mellan flera bolag om att vara redo när de nya stålverken tas i drift. 

Marknaden för biokol i Norden bedöms vara värd fem miljarder kronor.

Det är varmt inne i den röda tegelbyggnaden i Bureå söder om Skellefteå. Förr hade Modo ett träsliperi i lokalerna, i dag finns här, lite tillspetsat, en modern kolmila. 

”Du hettar upp veden, eller pellets i vårt fall, utan att tillföra syre. På det sättet drivs fukt och volatiler, det vill säga lättflyktiga oljor ut. I grunden är det kolmileprincipen, på modernt språk kallas det pyrolys”, säger Lars-Gunnar Almryd, vd på Envigas. 

Anläggningen Bureå producerar 5.000 ton biokol per år. Med den produktionen är Envigas stora i sin nisch. Men det är en bara en procent av det biokol som industrin väntas behöva om några år. Envigas vill i ett första steg vilja bygga en biokolsfabrik som är tio gånger så stor som den i Bureå.

”Vi sitter med den största anläggningen i vår del av världen, men den är ingenting. Om vi ska vara relevanta och möta industrins behov som den spelare vi är behöver vi sätta i gång nu”, säger Lars-Gunnar Almryd.

Som i många andra diskussioner om industri och nya satsningar i norra Sverige kommer snabbt H2 Green Steel och Hybrit på tal. Med vätgas ska Sverige bli världsledande på fossilfri järnsvamp och fossilfritt stål. 

Men helt fossilfritt är inte det nya stålet. Under H2 Green Steels miljöprövning i Boden i början av juni framkom att bolaget kan bli den femte största utsläpparen av koldioxid i Sverige. Orsaken är att det kommer att behövas kolatomer i form av naturgas för att klara vissa delar av tillverkningen. 

Inte heller Hybrit, som drivs gemensamt av LKAB, SSAB och Vattenfall, vågar lova en helt fossilfri produktion. Bolaget är förteget om hur mycket koldioxid bolaget kommer att släppa ut, mängderna lär inte klarna på allvar förrän miljöansökan för Hybrits anläggning i Gällivare lämnas in. 

Det är där biokol kommer in i bilden. Med kol tillverkat av träprodukter skulle mängden koldioxidutsläpp kunna pressas ner ytterligare.

”Har du sagt att det ska vara fossilfritt krävs det något annat än fossilt kol. Även om det bara är tre procent av dagens utsläpp”, konstaterar Lars-Gunnar Almryd. 

Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.
Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.Foto:Anders Alm

Envigas är inte ensamt om att ha identifierat den här marknaden. Norska Vow Green Metals har också siktet inställt på metallurgisk industri och samarbetar redan med industrikoncernen Elkem. 

Bakom Envigas finns flera namnkunniga investerare. Joakim Karlsson, tidigare partner på Nordic Capital, är via Imran en av huvudägararna. Storägare är också investmentbolaget Concejo och bland de med en mindre ägarandel finns Karl-Johan Perssons (H&M) riskkapitalbolag Philian. 

Under våren har Envigas fört samtal med fler potentiella investerare. Målet är att få ihop en halv miljard kronor till nästa anläggning. Den nordiska marknaden bedöms vara värd fem miljarder kronor. 

Målet är att vara klar lagom till att de stora nya stålverken tas i drift under andra halvan av 2020-talet. 

”Behoven är så stora och att bygga industri tar tid. Det är så mycket som ska gå snabbt i hela värdekedjan och då måste man börja bygga så snart som möjligt. Vi måste börja nu om det ska bli något sen”, säger Lars-Gunnar Almryd. 

Under året ska bolaget bestämma var biokolsanläggningen ska placeras. Luleå är en het kandidat, men även Bergslagen och Sörmland är tänkbara alternativ. Grunden är att fabriken ska ligga nära stora kunder och att det ska finnas avsättning för den restvärme och energi som uppstår under tillverkningen. 

En annan viktig del är att anläggningen vara nära råvaran. Många branscher vill åt restprodukter från skogsbruket, som ska användas till allt från talldiesel till förpackningar, vilket kommer att bli en utmaning för Envigas och andra intressenter. 

”Man behöver tänka till strukturellt hur råvaran ska användas. Den bör användas till de mest mest förädlade produkterna först och sedan får du ut biprodukter. Är man smart tror jag det kommer finnas tillräckligt med råvara. Däremot kommer det inte att räcka om alla isolerat av varandra säger att vi ska ha si och så mycket”, säger Lars-Gunnar Almryd.

De stora ståltillverkarna är inte de enda som ser biokol som ett alternativ när utsläppen ska pressas. Även för smältverk och mindre gjuterier, som har svårt att gå över till vätgas, är biokol högintressant. Det pågår även försök med inblandningar i plast och gummi, exempelvis i bildäck. 

”Flera biltillverkare pratar inte bara om fossilfritt stål utan om att slutprodukten ska vara fossilfri. Då är det inte bara stål, utan aluminium, plaster och alla möjliga grejer där man vill byta ut kolatomer”, säger Lars-Gunnar Almryd.

 

 

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera