1515

Fiske lockar allt fler kvinnor – men sporten långt ifrån jämlik: ”Saknas kvinnlig fisketradition”

Älvkarleby har lockat fiskare med sitt goda lax- och öringbestånd i hundratals år. Men från att ha varit ett mansdominerad sport håller vindarna på att vända. Sivan Jansson har i tjugo år välkomnat kvinnor att pröva fiskelyckan.

”Under pandemin ser jag att många fler vill testa på att fiska”, säger hon.

Sivan Jansson, som driver Sivans Fiske.
Sivan Jansson, som driver Sivans Fiske.Foto:Amanda Lindgren

Ta tag i linan, öppna bygeln, ta sats, kasta ut draget, veva in. Ta ett steg åt sidan. Sedan upprepas samma rutin, om och om igen. Sylvia Krapf, 64, är en entusiastisk fiskare som gärna tar med sig papegojan Virre ut på tur. Den 28-åriga amazonpapegojan sitter lugnt på hennes axel medan hon kastar ut draget. Det blir till en slags meditativ rytm. 

”Jag brukar mest flugfiska och är oftast inte här i Älvkarleby, utan längre norrut, ofta i Hårkan. Jag åker ut med husbilen, så kan jag stanna om jag vill. Ta dagen som den kommer”, säger Sylvia Krapf.

Papegojan Virre bidrar också, på sitt sätt, till fiskelyckan.

”Jag gör flugfiske-drag av hans fjädrar, och får mest harr på dem. Men det är bra, det är gott!” säger hon och skrattar.

Sylvia Krapf och papegojan Virre.
Sylvia Krapf och papegojan Virre.Foto:Amanda Lindgren

I dag är hon här ihop med Sivan Jansson och sju andra fiskesugna kvinnor. Sedan mitten av 1990-talet har Sivan Jansson försökt lockat fler kvinnor till fiskesporten, därför startade hon 2003 organisationen Fjällorna, en fiskeförening för kvinnor. Hon driver också sitt eget företag, Sivans Fiske, som förutom fiskeutflykter arrangerar föreläsningar och kurser. 

”Jag har jobbat i många år för ett jämlikt sportfiske, att alla ska ha samma möjligheter att kunna fiska”, säger hon.

Och enligt henne växer intresset. Sivan Jansson berättar att fler kvinnor funnit fisket sedan hon började driva frågan, och i dag finns det till exempel flera tjejer som är fiske-influencers, bland dem Linnea Lönn. Och så Sivan Jansson själv förstås, som var nominerad till Årets Eldsjäl i kategorin hälsa 2021.

Intresset för sporten började när hon träffade sin nuvarande man, Leif Jansson. Han har fiskat lax sedan 1980-talet, och Sivan Jansson bestämde sig då för att ta en kurs i fiske.

”Jag tänkte att det skulle vara kul att ha ett gemensamt intresse, så jag gick en kurs och fick en lax på en gång. Då var jag fast”, berättar hon.

Sivan Jansson, JoAnn Knight och Helen Rost prövar fiskelyckan.
Sivan Jansson, JoAnn Knight och Helen Rost prövar fiskelyckan.Foto:Amanda Lindgren

Hon brukar säga att man får en lax på tusen kast. Men själv hade hon alltså nybörjartur – men så var hon ju inte heller en total nybörjare. Som barn i Jämtland var fiskandet en del av vardagen, ett sätt att se till att man hade middag. Men alla barn hittar inte tillbaka till fiskandet i vuxen ålder, något Sivan Jansson tycker är tråkigt. 

Bland barn under 12 år är det lika många flickor som pojkar som fiskar, enligt Sivan Jansson, men i vuxen ålder ändras det. Enligt Statistiska Centralbyrån fanns det 2019 1,5 miljoner fritidsfiskare i Sverige, och en tredjedel är kvinnor. Med åldern uppstår alltså ett glapp i könsfördelningen.

”Det beror delvis på att det saknas en kvinnlig fisketradition. I Finland till exempel är det fler kvinnor som fiskar, och det tror jag kommer från behovet att försörja sig i krigstid. Sådant har vi inte i Sverige”, säger Sivan Jansson. 

En annan del är något så enkelt som bristande utrustning. Ett par vadarbyxor, som är helt nödvändiga för att kunna flugfiska, kostar på herrsidan från 500 kronor. Men mindre storlekar, som passar kvinnor, är betydligt dyrare.

”Att köpa vadarbyxor för damer är jättedyrt. Du kan inte gå med kängor i storlek 44 om du har storlek 37, det är livsfarligt.”

Plötsligt ropar någon till, linan är spänd som en bågsträng. Vattnet forsar i snabb takt, men fiskelinan rör sig inte. Är det napp? Efter att ha kastat i ett par timmar är tanken på fångst ständigt närvarande. Vem blir först med att dra upp en lax?

Efter en kortare dragkamp konstaterar fiskaren som ropat till att det var falskt alarm – ingen fisk på kroken den här gången. Draget har fastnat i botten, och linan behöver klippas av. Draget är förlorat i Dalälven, intrasslat i vad som förmodligen är en ansenlig mängd sten och lina.

Sivan Jansson.
Sivan Jansson.Foto:Amanda Lindgren

Att man förlorar drag är inte ovanligt, de drygt 1,5 miljoner svenskar som sysslar med fritidsfiske lägger ungefär fem miljarder kronor på sitt fiske årligen, enligt Sten Frohm. Han är generalsekreterare på Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdförbund som organiserar över 65.000 medlemmar. Majoriteten av dem är män.

”Min känsla är att, de som är riktigt intresserade av fiske, är män. Det är i alla fall min upplevelse”, säger han. 

Under 2020 har intresset för fiske ökat, det vittnar både Sivan Jansson och Sten Frohm om. Det finns ingen klar statistik än, men Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund försäljning av fiskekort i Stockholm och Göteborg har nästan fördubblats. 

Det ökade intresset för friluftsliv under pandemin spelar in, och en hel del kvinnor har strömmat till det senaste året. Sivan Janssons företag Sivans fiske och föreningen Fjällorna anordnar med jämna mellanrum fiskevenemang för tjejer och kvinnor, där man välkomnar erfarna fiskare såväl som nybörjare. Älvkarleby sportfiske stöttar verksamheten genom att bjuda på fiskekort.

”Under pandemin ser jag också att många fler vill testa på att fiska”, säger Sivan Jansson. 

Älvkarleby, där Sivan Janssons verksamheter har sin bas, ligger i norra delen av Uppsala län, ungefär 40-minuters bilfärd från Gävle. Historiskt sett har detta varit ett konfliktområde, där ortsbor och de som bor längre uppströms vid Dalälven stridit om vem som har rätt till fisken. I dag är det snarare en konflikt mellan människor, vattenkraftverk, fåglar och sälar. Vem har rätt till vattnet, och vem har rätt till fisket?

”Älvkarleby har haft Europas bästa öringvatten. Nu har vi ju problem med skarvfåglar och sälar som äter upp småfiskar av både lax och öring, så vi har fått dåligt öringsfiske nu. Laxfisket är bättre än öringfisket, men har blivit sämre”, berättar Sivan Jansson.

Foto:Amanda Lindgren

Har vattenkraftverken ställt till med problem i fiskbestånden?
”Ja, när vattenkraften byggdes förstördes lekområden för lax och havsöring. Man behöver bygga vägar runt kraftverken för fiskarna och återställa lekbotten. Vi har haft ett projekt för  att utreda nedre Dalälvens potential för lax- och öringsproduktion, öka kunskapen om fiskbestånden och livsmiljöer och förstå vad fiskarna behöver för att leka bättre”, säger Sivan Jansson.

Fisketraditionen här i området är välförankrad. Sedan 1100-talet har befolkningen i Älvkarleby haft laxfiske som en viktig försörjning. Men med tiden blev fisket mer av en fritidssyssla och sport, där de tävlingar som hölls i Älvkarleö var en av anledningarna till att Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund bildades 1919. 

Det var samma år som åtta timmars arbetsdag infördes, men förbundet startades knappast för att tillgängliggöra fisket för arbetarklassen, menar Benny Lindgren som skrivit boken ”Sportfiskarna och livet under ytan”, och är expert på fiskehistoria.

”Det var från början en väldigt elitistisk organisation, som bildades för att slå vakt om fisket och framför allt motverka engelsmän, som hade arrenderat många fiskevatten i Norge”, berättar han. 

Genom krångliga kontrakt kunde engelsmän i princip styra vilka som fick fiska i de olika vattendragen i Norge, och även i delar av Västsverige. Det ville man alltså hindra.

Till vänster Waldemar Peterson, en drivande gestalt inom organiserat sportfiske, på Älvkarleö. Till höger Knut Malmgren, en av de första styrelseledamöterna i Sveriges Sportfiskeförbund.
Till vänster Waldemar Peterson, en drivande gestalt inom organiserat sportfiske, på Älvkarleö. Till höger Knut Malmgren, en av de första styrelseledamöterna i Sveriges Sportfiskeförbund.
Vykort från Älvkarlebys turisthotell, som byggdes 1898.
Vykort från Älvkarlebys turisthotell, som byggdes 1898.

Fritidsfisket blev inte utbrett bland arbetarklassen förrän lagen om två veckors semester tog form år 1938, och man hade möjlighet att lägga mer tid på hobbyn. I takt med att redskapen blev billigare och mer lättanvända återvände man mer och mer till fisket.

”Människan glömmer aldrig sin längtan till naturen. Man vill fånga sin egen fisk”, förklarar Benny Lindgren. 

Samma sak pratar Sivan Jansson om.

”Naturen har en helande kraft”, säger hon och forsätter:

”Jag fick en stroke för elva år sedan. Jag blev försvagad på vänster sida och det var jag tvungen att träna upp. Då finns det inget bättre än att fiska. Gå i strömmande vatten. Att få vara ute, höra fåglarna… Det är häftigt.”

Plötsligt plaskar det till. Nu har någon fått napp på riktigt, och luften blir plötsligt lite kvav. Det är som finalavsnittet i en tv-serie: vad ska hända nu?

Men det är ingen lax man får ut – utan en gädda! Och dessutom en som är alldeles för liten för att tas upp ur vattnet. Sivan Jansson blöter sina händer innan hon börjar lossa kroken från gäddan.

”Så här små fiskar kan man inte ta upp, den måste få växa till sig”, förklarar hon och släpper tillbaka den i vattnet.

Foto:Amanda Lindgren

 


Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Dagens industri som e-tidning redan kvällen innan

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?