1515
Annons

Fimpa medelmåttor och omfamna negativ feedback – bakom kulisserna på Netflix

Netflix är ett av världens mest hajpade bolag. I en ny bok avslöjar ledargestalten Reed Hastings hemligheterna bakom företagskulturen. Di har talat med medförfattaren, Inseadprofessorn Erin Meyer, som tar läsarna med in bakom kulisserna hos streamingtjänsten.

Erin Meyer har skrivit bok om Netflix.
Erin Meyer har skrivit bok om Netflix.

Nöden har ingen lag. Hennes högst provisoriska arbetsplats visar sig vara ena hörnet av sonens sovrum i familjens, enligt henne själv, trånga lägenhet. Men det är Paris och floden Seine flyter fram alldeles utanför fönstret. Härifrån sköter Erin Meyer under pandemin sina föreläsningar för ledningsgrupper i några av världens största företag.

”Jag körde en dragning för Nike häromdagen om hur Netflix jobbar med feedback”, säger hon, plockar upp den bärbara datorn och ger en 360-gradersvisning av det minimala rummet, varifrån hon som professor på det prestigefyllda universitetet Insead håller sina seminarier.

Bland dem som hyrt in henne till talare finns Världsbanken, Google och Mitsubishi. Erin Meyer har tidigare haft regelbundna uppdrag för svenska Sandvik SAND +0,25% Dagens utveckling -dotterbolaget Seco Tools. 

Så sent som i fjol utsågs hon som en av världens 50 mest inflytelserika affärslivstänkare. Hon hamnade redan för några år sedan på New York Times bästsäljarlista med The Culture Map. Men genomslaget med nya No Rules rules är mångdubbelt större. Den nominerades nyligen av Financial Times som en av årets tio bästa ledarskapsböcker.

”Jag hade inga som helst planer på att skriva en managementbok till, men jag blev så fascinerad över företagskulturen i Netflix. Jag var bara tvungen att ta reda på mer om hur det fungerar där”, säger hon.

Reed Hastings hade skickat ett kort mejl till henne och ville ta en fika. Båda har ett förflutet som volontärer i amerikanska Peace Corps, han i Swaziland på 1980-talet, hon i Botswana i mitten av 1990-talet. Han älskade hennes första bok, som var obligatorisk läsning bland cheferna på Netflix. 

Reed Hastings är entreprenören som var med och startade Netflix 1997 och i dag är dess ordförande och koncernchef. Han har också gjort sig känd för att sätta upp höga mål – till och med innan de ens skissat på hur deras gemensamma bokprojekt skulle kunna se ut.

”Det första han sa var att vi skulle sikta på att hamna på topplistan över årets bästa ledarskapsböcker. Och det ser vi ju faktiskt delvis ut att ha lyckats med”, säger Erin Meyer.

Netflix startades 1997 och hyrde först ut dvd via post. Tio år senare kom man i gång med streaming via nätet. I dag är bolaget en underhållningsjätte med över 190 miljoner abonnenter och egen Oscarsbelönad tv- och filmproduktion. Bland succéerna Netflix står bakom finns Orange is the new black, Stranger Things och nu aktuella The Crown.

Netflix omsätter i dag drygt 20 miljarder dollar och gjorde en vinst efter skatt på 1,7 miljarder dollar. Samtidigt har det mött kritik för skatteplanering som till exempel 2018 innebar att bolaget inte betalade någon skatt i hemlandet USA.

Den sortens sifferexercis lyser med sin frånvaro i den annars väldigt lättsmälta boken, som fritt översatt skulle heta Inga regler regerar.

Reed Hastings går här punkt för punkt igenom hur de burit sig åt för att kontinuerligt stöpa om bolaget för att hänga med i den digitala utvecklingen och människors förändrade tv- och filmkonsumtion.

Boken är som en pingismatch. Varje avsnitt med Reed Hastings följs av reflektioner från Erin Meyer över hans sätt att leda Netflix och hur det påverkar företagskulturen. Hon har djup kunskaper om saken efter att ha intervjuat över 200 medarbetare, på alla nivåer i den världsomspännande koncernen.

Hennes personliga omdöme om Reed Hastings är precist:

”Han är analytisk som en dator, men har djupa psykologiska insikter. Om du ska göra om det han lyckats med måste du vara dramatiskt transparent.”

Grundidén i Netflixkulturen är att kapa bort medelmåttor, omfamna negativ feedback och vända upp och ned på hierarkier. För att lyckas vara ett innovativt och snabbrörligt företag gäller det kort sagt att enbart anställa de absolut bästa och ge dem fria tyglar.

”De flesta riktlinjer och policys företag har finns där för att hantera personal som inte är exceptionellt bra. Men om det är superstjärnor anställda kan regelboken göras om till ett A4”, förklarar Erin Meyer.

Det finns till exempel inga regler för personalens utlägg vid resor eller representation. Vad som gäller ryms i en mening:

”Agera för Netflix bästa.”

Baksidan är att systemet givetvis kan utnyttjas. En chef i Taiwan blev först efter tre år påkommen med att ha rest privat och spenderat närmare 1 miljon dollar. Han fick omedelbart sparken.

”Den stora fördelen med att kasta ut stelbenta regler och tidsödande redovisningsplikt är att man kan koncentrera sig på att vara innovativ istället. Netflix räknar med att deras system ger 10 procent högre utgifter. Men friheten gör att de allra bästa, som verkligen ogillar den sortens övervakning, kan lockas till företaget”, säger Erin Meyer.

För att strömlinjeforma arbetsstyrkan används ”The Keeper Test”. Samtliga chefer uppmanas årligen fundera över vilka i deras team de verkligen, verkligen skulle göra allt för att behålla om dessa vore på väg att byta jobb. I korthet undersöka om det går att hitta ännu bättre personer för vissa positioner. Att förfarandet samtidigt ökar risken för en extremt elitistisk organisation håller Erin Meyer inte med om.

”Jag tycker testet är väldigt humant eftersom det även ger utrymme för att man faktiskt kan välja att behålla personer som kanske inte är de mest högpresterande, men som sprider glädje i gruppen och är värda att slåss för att behålla”, säger hon.

Netflix har inga som helst regler kring hur mycket – eller lite – semester personalen kan ta ut. Reed Hastings hävdar själv att han tar ut sex veckor om året, något Erin Meyer betvivlar starkt efter att ha följt honom under flera år.

För egen del skulle hon inte ens drömma om att ta ut så mycket ledighet.

”Jag blir nervös att vara ledig länge i sträck. Jag tycker om att få saker gjorda”, säger hon.

Vad är det enskilt mest intressant du tagit med dig efter djupdykningen i Netflixkulturen?

”Jag tror att de har förstått att de organisationsstrukturer som finns i många företag i dag kom till under industrialismens era: att ha system för kontroll och minimera felaktigheter i produktionen, och att processen ska kunna upprepas. Men i dag, när många nya företag bygger på kreativitet, är det en modell som inte betyder någonting.”

Men mycket av Netflixkulturen skulle väl inte fungera i traditionella bolag?

”Nej, ett stort etablerat företag med en inarbetat kultur kan inte över en natt plötsligt börja göra på ett annat sätt. Däremot tror jag att vissa av principerna går att införa steg för steg. Feedback är en av dem.”

I Netflix förväntas alla oavbrutet ge – och ta emot – feedback. Det är uttalat att kritik och beröm kan ges utan att någon för den skull riskerar att bli av med jobbet. 

Man använder en teknik med rubriken 4A (Aim to assist, Actionable, Appreciate samt Accept or discard, se faktaruta).

Det finns också speciella så kallade 360-middagar där ett team eller en mindre grupp luftar allt de har att säga om varandra. Något Erin Meyer först ställde sig skeptisk till men nu ändrat uppfattning om.

”Jag älskar den idén. Görs det i grupp och allt kommer upp till ytan undviks prat bakom ryggen på andra. Jag ser ju hur det är här på Insead, där vi definitivt skulle behöva vara mer öppna och raka mot varandra istället för att ge varandra knivhugg.”

Transparens gäller även Reed Hastings själv. Han tvekar inte att skicka massmejl till alla och berätta om feedback han fått från en anställd som kritiserat hur han fungerat under ett visst möte.

Han har även försökt införa öppna löner. Men där satte de anställda stopp.

”Vi fick inte plats med det i boken, men efter att de två högsta nivåerna i företaget börjat visa vad de tjänade för varandra ville Reed fortsätta lägre ned i organisationen. Det slutade med att de anställda i en omröstning valde bort den möjligheten. De ville slippa sitta på möten och bara tänka på hur mycket de andra har i månadslön”, berättar Erin Meyer.

En annan sak som heller inte rymdes på de knappt 300 sidorna är något som hon brukar inleda sina dragningar med.

”De flesta företag sätter upp värdegrunder med en rad positiva ord som respekt och omdöme. Men vad jag verkligen lärt mig är att om du ska utveckla en företagskultur måste du fokusera på de dilemman som anställda ställs inför varje dag, konkret på jobbet, och ge instruktioner för hur de ska agera i svåra situationer. Netflix är provokativt för de har vågat visa att man ska koncentrera sig på teamkänslan.” 

Vilka ledarskapsböcker skulle du rekommendera?

”Jag läser inte managementböcker. Det har hjälpt mig hålla mitt skrivande fräscht. Vill inte läsa något andra skrivit i ämnet. Jag känner att om jag hamnar i andras fack stänger det av min egen kreativitet. Jag är väldigt dömande när jag läser. Det mesta jag läser gillar jag inte eftersom det inte är tillräckligt vasst eller provokativt.” 

Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

Kapplöpning om biokol när industrin ställer om

Bureå. Biokol kan vara lösningen som gör stål fossilfritt på riktigt. Nu pågår en kapplöpning mellan flera bolag om att vara redo när de nya stålverken tas i drift. 

Marknaden för biokol i Norden bedöms vara värd fem miljarder kronor.

Det är varmt inne i den röda tegelbyggnaden i Bureå söder om Skellefteå. Förr hade Modo ett träsliperi i lokalerna, i dag finns här, lite tillspetsat, en modern kolmila. 

”Du hettar upp veden, eller pellets i vårt fall, utan att tillföra syre. På det sättet drivs fukt och volatiler, det vill säga lättflyktiga oljor ut. I grunden är det kolmileprincipen, på modernt språk kallas det pyrolys”, säger Lars-Gunnar Almryd, vd på Envigas. 

Anläggningen Bureå producerar 5.000 ton biokol per år. Med den produktionen är Envigas stora i sin nisch. Men det är en bara en procent av det biokol som industrin väntas behöva om några år. Envigas vill i ett första steg vilja bygga en biokolsfabrik som är tio gånger så stor som den i Bureå.

”Vi sitter med den största anläggningen i vår del av världen, men den är ingenting. Om vi ska vara relevanta och möta industrins behov som den spelare vi är behöver vi sätta i gång nu”, säger Lars-Gunnar Almryd.

Som i många andra diskussioner om industri och nya satsningar i norra Sverige kommer snabbt H2 Green Steel och Hybrit på tal. Med vätgas ska Sverige bli världsledande på fossilfri järnsvamp och fossilfritt stål. 

Men helt fossilfritt är inte det nya stålet. Under H2 Green Steels miljöprövning i Boden i början av juni framkom att bolaget kan bli den femte största utsläpparen av koldioxid i Sverige. Orsaken är att det kommer att behövas kolatomer i form av naturgas för att klara vissa delar av tillverkningen. 

Inte heller Hybrit, som drivs gemensamt av LKAB, SSAB och Vattenfall, vågar lova en helt fossilfri produktion. Bolaget är förteget om hur mycket koldioxid bolaget kommer att släppa ut, mängderna lär inte klarna på allvar förrän miljöansökan för Hybrits anläggning i Gällivare lämnas in. 

Det är där biokol kommer in i bilden. Med kol tillverkat av träprodukter skulle mängden koldioxidutsläpp kunna pressas ner ytterligare.

”Har du sagt att det ska vara fossilfritt krävs det något annat än fossilt kol. Även om det bara är tre procent av dagens utsläpp”, konstaterar Lars-Gunnar Almryd. 

Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.
Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.Foto:Anders Alm

Envigas är inte ensamt om att ha identifierat den här marknaden. Norska Vow Green Metals har också siktet inställt på metallurgisk industri och samarbetar redan med industrikoncernen Elkem. 

Bakom Envigas finns flera namnkunniga investerare. Joakim Karlsson, tidigare partner på Nordic Capital, är via Imran en av huvudägararna. Storägare är också investmentbolaget Concejo och bland de med en mindre ägarandel finns Karl-Johan Perssons (H&M) riskkapitalbolag Philian. 

Under våren har Envigas fört samtal med fler potentiella investerare. Målet är att få ihop en halv miljard kronor till nästa anläggning. Den nordiska marknaden bedöms vara värd fem miljarder kronor. 

Målet är att vara klar lagom till att de stora nya stålverken tas i drift under andra halvan av 2020-talet. 

”Behoven är så stora och att bygga industri tar tid. Det är så mycket som ska gå snabbt i hela värdekedjan och då måste man börja bygga så snart som möjligt. Vi måste börja nu om det ska bli något sen”, säger Lars-Gunnar Almryd. 

Under året ska bolaget bestämma var biokolsanläggningen ska placeras. Luleå är en het kandidat, men även Bergslagen och Sörmland är tänkbara alternativ. Grunden är att fabriken ska ligga nära stora kunder och att det ska finnas avsättning för den restvärme och energi som uppstår under tillverkningen. 

En annan viktig del är att anläggningen vara nära råvaran. Många branscher vill åt restprodukter från skogsbruket, som ska användas till allt från talldiesel till förpackningar, vilket kommer att bli en utmaning för Envigas och andra intressenter. 

”Man behöver tänka till strukturellt hur råvaran ska användas. Den bör användas till de mest mest förädlade produkterna först och sedan får du ut biprodukter. Är man smart tror jag det kommer finnas tillräckligt med råvara. Däremot kommer det inte att räcka om alla isolerat av varandra säger att vi ska ha si och så mycket”, säger Lars-Gunnar Almryd.

De stora ståltillverkarna är inte de enda som ser biokol som ett alternativ när utsläppen ska pressas. Även för smältverk och mindre gjuterier, som har svårt att gå över till vätgas, är biokol högintressant. Det pågår även försök med inblandningar i plast och gummi, exempelvis i bildäck. 

”Flera biltillverkare pratar inte bara om fossilfritt stål utan om att slutprodukten ska vara fossilfri. Då är det inte bara stål, utan aluminium, plaster och alla möjliga grejer där man vill byta ut kolatomer”, säger Lars-Gunnar Almryd.

 

 

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera