Normalt kryllar det av djur som behöver hjälp med allehanda krämpor, i Lapplands djurkliniks lokaler i Gällivare. Den här helgmorgonen ekar salarna tomma, vilket gör det möjligt för Di att titta in i de utrymmen där djur undersöks och opereras på vardagarna.
”Det är precis som på ett sjukhus för människor, i de rum där man opererar ska det vara stängt och sterilt”, säger Julia Engqvist.
Och mycket påminner om den vanliga vården. För en lekman ser operationssalen ut på samma sätt som på ett sjukhus. I ett rum finns till och med en maskin för skiktröntgen.
”Den är helt identisk med de som finns på sjukhusen. Folk som kommer hit från den vanliga vården känner igen sig”, säger Julia Engqvist.
Hon började själv utbilda sig till läkare, men bytte spår på vägen.
”Jag började läsa till veterinär eftersom jag hade en tanke på att vara egenföretagare. När jag pluggade var det inte många läkare som blev sin egna, utan det var landstinget som gällde. Men det har ändrats sedan dess”, berättar Julia Engqvist på klingande skånska.
För 14 år sedan, 2008, kom hon till Gällivare för ett vikariat som veterinär. Kontraktet var på två veckor, och under den korta tiden fick hon mersmak och ville återvända
Det blev fler ”vick” i gruvorten innan Julia Engqvist 2012 flyttade till Gällivare på riktigt och grundade Lapplands Djurklinik. I dag ingår sex djurkliniker i Norrbottens län i koncernen. Till den snabba tillväxttakten har sambon Marius Lyszczarz bidragit starkt. Han kom in i bolaget 2015.
”För mig var det ingen fråga om vi skulle växa. Jag skulle inte sitta här om vi inte hade planer på det. Att bygga är det jag tycker är roligast”, säger Marius Lyszczarz.
Med en ekonomutbildning i botten och en bakgrund inom gruvnäringen är Marius Lyszczarz på sätt och vis ett udda inslag på Lapplands djurklinik. Det egna djurintresset begränsar sig till familjens katt.
”Både här och i Aitik (Bolidens koppargruva) behövs det någon som gillar excel litegrann”, säger han.
En annan orsak till boomen för Lapplands djurklinik och många andra aktörer i branschen är människors känslor för sina husdjur.
”Under de år jag varit i yrket har det hänt mycket. Det beror både på att vi kan göra mer och att djurägarna vill att vi gör mer. Folk är beredda att göra mer för sina djur, då blir marknaden större”, säger Julia Engqvist.
Djurägarnas relation till familjens hund eller katt har förändrats. De ses mer som familjemedlemmar än tidigare.
”För tio år sedan var det många som tog med sig sin jakthund ut i skogen, eller så gjorde jaktkompisen det. Och så sköt man den. I dag vill ingen göra det, alltså behöver du en veterinärtid”, säger Julia Engqvist.
”Och tack vare pengarna kan vi installera mer teknik, höja kompetensen och göra ännu mer”, tillägger Marius Lyszczarz.
Jämfört med i södra Sverige står arbetande hundar för en stor del av patienterna. Det handlar om jakthundar, men också om draghundar som är vanliga inom turistnäringen i norra Sverige.
”Slädhundarna har ökat enormt de senaste tre-fyra åren. Nu får vi se vilka företag som tagit sig i genom pandemin. Vissa har fått reglera och ha färre hundar. Det går inte sätta den typen av hundar åt sidan, de måste matas och tränas”, säger Julia Engqvist.
I början av Lapplands djurkliniks historia åkte hon själv till Ikea för att köpa kontorsmöbler, som hon givetvis skruvade ihop själv. Den tiden är förbi. I dag är företaget för stort för att det ska vara möjligt för ägarduon att hålla koll på allt.
Det är på sätt och vis en lättnad, menar Marius Lyszczarz.
”Nästa steg blir nästan enklare än det vi gjort hittills. När man öppnar sitt andra eller tredje ställe är det fortfarande du själv som springer på allt. Nu har vi en plattform på plats som fungerar och kan koncentrera oss på annat”, säger han.
Att företaget ska fortsätta växa på något sätt är det ingen tvekan om. Ifall bolaget startar fler kliniker söderut, köper upp konkurrenter eller slår sig samman med någon är än så länge oskrivet.
”Det finns en vision för vidare utveckling, men det beror lite på konkurrenterna och hur marknaden förändras”, säger Marius Lyszczarz.
