ANNONS:
Till Di.se
START BÖRS DI LIVE BEVAKNINGAR
ANNONS

Få mutmisstankar ger fällande domar

  • Av tio fall gällande tagande eller givande av muta som avgjordes i domstol 2015 blev det bara en fällande dom. Foto: Pontus Lundahl

Riksenheten mot korruption skapar rubriker med utredningar som berör många toppar inom det svenska näringslivet.

Men statistiken visar att fällande domar är ovanliga och myndigheten kämpar med bristande resurser.

 

”Det är inte särskilt många som döms för mutbrott”, konstaterar Erik Skoglund, korruptionsexpert på revisionsjätten EY.

”Ingen av parterna har något incitament för att samarbeta med myndigheterna. Både givare och tagare begår en brottslig handling, så det finns ett mycket begränsat intresse att bistå en utredning.”

Statistik från Brottsförebyggande rådet, Brå, stöder den tesen. Under 2015 – det senaste året som det finns statistik för – fälldes bara en person för grovt tagande eller givande av muta.

Tio fall av tagande eller givande av muta lagfördes samma år.

”När det gäller trolöshet mot huvudman är det vanligare, då är det i regel någon som blåst sin arbetsgivare”, säger Erik Skoglund.

Samma år sågs 110 fällande domar för någon form av trolöshet mot huvudman – för övrigt samma brottsmisstanke som riktas mot skogs– och hygienkoncernen SCA:s tidigare vd Jan Johansson.

Kim Andrews är chefsåklagare och kammarchef på Riksenheten mot korruption, en avdelning inom åklagarmyndigheten som riktar in sig just på mutbrott och trolöshet mot huvudman.

Han håller med om att andelen misstänkta mutbrott som leder till fällande domar är begränsad – men ser flera förklaringar.

En sådan är att anmälningar och inkomna tips inte alltid går att bygga vidare på.

”Det finns mycket som allmänheten uppfattar som korruption, men som inte är nödvändigtvis är brottsligt. Därför kan man kanske tycka att det är få anmälningar som leder till åtal”, säger han.

Statistik över handlagda brott, också från Brå men för 2016, visar på en uppklaringsprocent för blygsamma 3 procent för tagande av muta.

Krävande utredningar och begränsade resurser är andra svårigheter för Riksenheten mot korruption, som består av tio åklagare och tre ekorevisorer.

Många fall av mutor kopplas till företag med verksamhet i flera länder, vilket gör utredningar svåra. Dessutom är upplägg med dotterbolag i olika länder och konsulter vanliga.

”Det är resurskrävande och gör att utredningar tar längre tid”, säger Kim Andrews.

Polisen är dessutom en trång sektor. Till skillnad från Ekobrottsmyndigheten har Riksenheten mot korruption inte egna poliser eller utredare. I stället är man beroende av den vanliga polismakten, som dras med problem i form av bristande resurser.

”Vi har särskilt stora behov när det gäller kompetens inom it-relaterade utredningar”, säger Kim Andrews.

Robert Engstedt, också han åklagare på enheten, konstaterar att terrordådet i Stockholm är ett färskt exempel på en händelse som har tagit stora delar av polisens kapacitet i anspråk, med försenade mututredningar som resultat.

”Man blev tvungen att sätta in alla resurser som fanns”, säger han.

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies