EU-parlamentet godkänner frihandelsförhandlingar med Australien och Nya Zeeland

Designen är djärv och egensinnig, både utanpå och inuti. Den stående skärmen, som hos Volvo, känns modern och är enkel att hantera. Det finns totalt 63 liters förvaring i kupén, imponerande. Passagerarna kan njuta av ljus och rymd, särskilt om man betalat extra för det väldiga glastaket. Men den låga midjelinjen och den väldiga vindrutan bidrar också. Instrumenten kan ställas in så att de visar hastigheten, både analogt och digitalt, men inte varvtalet.

Mindre klok är utformningen av armarna till pedalerna, som gör att jag gasar och bromsar samtidigt. Uppenbart konstruerat för mindre skor än mina 44,5:or. En smula överraskande har Renault slopat de tre individuella sätena i mellanraden och satsat på 2/3-fällning – som precis som hos Espace kan skötas från skärmen på instrumentbrädan. Utrymmet i baksätet är godkänt, axelavståndet har vuxit med över tre centimeter, men hade de hårda borden på baksidan av framsätena slopats skulle benutrymmet ha ökat med tre-fyra centimeter.

Tyvärr lider Scénic också av de brister vi kunnat notera i vanliga Mégane och storebröderna Talisman och Espace. Bilen rullar en smula oroligt på vägen och är alltför känslig för ojämnheter i underlaget. Resan på den dåliga vägen är allt annat än behaglig. Styrningen hade dessutom gärna fått vara mer exakt och bilen kan kännas otymplig. Renault går äntligen fullt in med säkerhetssystem i Scénic, med autobroms också för fotgängare. Bilen klarar dock bara 35 km/tim, mot utlovade 45 km/tim.

I undanmanöverprovet kränger Scénic och kasar på hjulen, med klarar banan i 70 km/tim med bara en konträff. I högre farter blir understyrningen för svår att hantera. Testet kördes också med sju åkande, dock utan att uppträdandet förändrades.