ANNONS:
Till Di.se
Start Nyheter

Esfahan – en persisk pärla

  • Imamtorget i Esfahan. (Bildspel: klicka på pilarna för att se fler bilder) Foto: Jack Mikrut

  • Den berömda Khajubron är en av de största sevärdheterna i Esfahan. Foto: Jack Mikrut

  • Till vänster: Sheikh Lotfollah- moskén är ett arkitektoniskt mästerverk och tog hela 20 år att färdigställa.I mitten: Halakoo Kashefi älskar hästar och har ett sjuttiotal som springer fritt i fruktträdgården. Där odlar han även 30 sorters äpplen, körsbär och nektariner. Till höger: Grand Bazar vid Imamtorget i Esfahan. Foto: Jack Mikrut

  • Teheran omgivningar och snöklädda berg. Foto: Jack Mikrut

Djungelvandring, skidåkning och ett snabbdopp i Persiska viken hinns med i Iran på en och samma dag, bara man är snabb i vändningarna. En smekmånadsresa med sol och bad blir i stället rena öknen. Könsapartheid råder. Strikta lagar gör att kvinnor och män inte får bada ihop på stranden. I stället ska landets rika kulturhistoria locka turister från hela världen.

Landet har en del trösklar:

  • Den religiösa klädkoden där kvinnor måste bära sjal och klä sig enligt islams lagar.
  • Hotellen är alltför få och flertalet håller fortfarande medioker klass.
  • Inga internationella kreditkort fungerar. En riktigt tjock sedelbunt måste tas med från hemlandet, helst i dollar eller euro för att växlas på plats i landet.

Kliver man över, eller snarare rundar dessa trösklar, samt kortar besöket i landets bensinstinkande huvudstad Teheran, kan Iran vara en bottenlös skattkista fylld inte bara av natur och kulturupplevelser men framför allt inspirerande möten med det vänliga och öppna folket.

Människorna på gatan stannar gärna till för att prata. De är nyfikna och trots att språket är långt ifrån gemensamt känns det inte som en barriär. Med lite engelska och mycket handrörelser vet de snart var jag kommer ifrån. De hjälper vänligt till när jag för hundrade gången villat bort mig i tolvmiljonersstaden Teheran.

45 mil söder om Teheran ligger Esfahan, en av Irans verkliga pärlor, och huvudstad i Persien mellan 1598 och 1722. Stadens berömda torg Meidan Emam är inte bara ett av världens största utan också en av många platser i Iran som finns med på Unescos världsarvslista.

Jag bjuds på lunch hos Halakoo Kashefi, en äldre herre som visar sig bo i något av ett slott mitt i myllret av slingriga gränder med putsade hus. På mjuka kuddar dricker vi te från speciella tekannor som håller värmen nedgrävda i varm sand på golvet. Värden visar bilder och berättar om livet.

Farmen Mehr Gerd, familjens ögonsten, ligger bara 15 mil upp i bergen från Esfahan.
”Där, på 2.300 meters höjd, är luften tunn och sval under heta sommrar. På gårdens 11.000 hektar odlar vi 30 sorters äpplen, persikor, nektariner och körsbär”, berättar Halakoo Kashefih, som avslutar historien med valnötter, mandel, päron, plommonträd och 70 hästar som springer fritt i trädgården.

Tillbaka på Imamtorget dominerar den stora Shahmoskén den södra kortsidan, men det är den lilla Sheikh Lotfallah-moskén som är torgets juvel. Byggnaden är ett arkitektoniskt mästerverk och tog hela 20 år att färdigställa. Moskén kallades även för ”kvinnornas moské”. Det lär nämligen finnas en hemlig tunnel som binder samman Ali Qapu, stadens palats, med moskén. Kvinnorna kunde via tunneln komma till moskén för att be utan att synas.

På det iranska energiministeriets hemsida uppges Esfahan ha hela 163 moskéer och 263 publika badhus. Esfahan är också broarnas stad. Kvällstid promenerar man helst till Si-o-seh Pol, De 33 bågarnas bro, som är den längsta av Esfahans elva broar. Det drygt 400 år gamla byggnadsverket är i gott sällskap med Brooklyn Bridge och Golden Gate i San Francisco när världens vackraste broar listas. Hit vallfärdar inte bara turisterna. Stadens ungdomar sitter i klasar under de gyllengula brovalven och kopplar av med att dricka te, lyssna på musik, prata och umgås.

Esfahan är också något av ett shoppingmecka. Förutom basarerna, ligger Esfahan City Center strax utanför stadens centrum. Med sina 450.000 kvadratmeter är det en av världens största gallerior. Här samsas drygt 750 butiker med hotell, restauranger, ett World Trade Center och till och med ett privat museum.

Inrikesflyget mellan Esfahan och Teheran tar bara 45 minuter. Det man går miste om när man flyger är det månlandskap av bergformationer som skiftar i oändliga varianter under den drygt sex timmar långa bilresan. Motorvägen är utmärkt. Då och då passerar vi familjer som stannat vid sidan av vägen. På färggranna filtar äter de middag mitt i det karga landskapet, som stundtals glänser i kopparrött i solnedgången.

Mellan Esfahan och Teheran hittar vi staden Kashan, som är väl värd ett stopp. Enligt arkeologiska fynd är oasen mer än 7.000 år gammal. Ett annorlunda sätt att se staden är att med lite hjälp från lokalbefolkningen ta en tur upp på några av de vackra berömda taken. Det finns ett antal undangömda trappor i den stora basaren som leder upp till den unika världen.

Annars är staden mest berömd för tillverkning av rosenvatten, som exporteras och används vid tillverkning av parfymer och i matlagning. Rosenvattnet firas med en festival som hålls i maj varje år. Vattnet används också vid den ceremoniella tvätten av muslimernas heliga sten Kaba i Mecka.

Sedan sanktionerna mot Iran lyftes 2015 har turismen ökat markant. Enligt officiella iranska källor har antalet turister mer än fördubblats, från 2,2 miljoner 2009 till 5 miljoner 2015. President Rouhani har som mål att öka turistbesöken i landet till 20 miljoner 2025.
I huvudstaden Teheran träffar jag Soheila Pirmoradian, en kvinnlig entreprenör som driver företaget Viaggio In Iran med kontor i Teheran och i Italien. Resebyrån hjälper årligen drygt 5.000 turister att se landet.

”De som åker med oss vill se och lära sig något om den persiska kulturen. Vi skräddarsyr rundresor till historiska platser, och marknadsför oss inte som sol- och badresor”, berättar Soheila Pirmoradian, vars företag är på väg att öppna ett hotell i Esfahan.

Mindre än två timmars bilväg från Teheran ligger skidorterna Dizin och Tochal. Smogfria dagar bildar de vita topparna – några på dryga 3.000 meters höjd – en vacker kuliss till Teherans förorter. Med drygt 30 skidliftar och skidpass för under två hundralappar är det klart prisvärt att prova utförsåkningen här.

Att försöka nå bergen med egen hyrbil är inte att rekommendera. För att ta sig ut ur stadskärnan krävs kamikazementalitet och skidhjälm redan i förarsätet. Trafiken är ingen lek. Lokal chaufför eller arrangerad resa är ett måste för att ta sig upp i bergen för att njuta av pudersnön.

 

Fakta / Esfahan

Flygtid: cirka 5 timmar. Iran Air flyger direkt till Teheran två gånger i veckan. Turkish Airlines och Austrian trafikerar också Iran.

Pris: Från strax under 3.000 kronor. Det är bra att välja ett flyg som landar i Teheran de tidiga morgontimmarna 02.00–04.00 då kommer man snabbt och fram till hotellet, en resa som annars kan ta upp till två timmar. Ett tips är att boka resan via CIP, Commercial Important Person, en tjänst som erbjuds när man bokar sin flygbiljett. Man hämtas vid planet vid ankomst och slipper allt krångel med pass och bagage. Detsamma gäller avresan då man checkar in i en egen terminal helt utan köer. Denna tjänst kostar 900 kronor per resväg.

När ska man åka: Bästa tiden är våren, mars–maj, och hösten, augusti–oktober. Högsäsong är juni–augusti samt iranska nyåret som inträffar i mars.

Åka skidor: Flera researrangörer ordnar specialresor till Iran. Pathfinder Travels har gruppresor med en guide som följer med på äventyret. Det finns också individuellt anpassade resor via Resecentrum som är Iranspecialister. Ägarna kommer från Iran och är väldigt hjälpsamma med speciella önskemål.

Tänk på att: Cash is king i Iran. Inga kreditkort fungerar att betala med i landet, en stor bunt med sedlar är därför nödvändigt att ha med sig. Man kan växla både dollar, euro och svenska kronor i landet.

Roaming: Extremt dyrt, men lokala simkort går att köpa i mobilbutiker.

Köp med dig hem: Saffran och iransk kaviar är populärt att handla. Persiska mattor säljs till priser som inte skiljer sig så mycket från de svenska, men utbudet är desto större i Iran.

Undvik: Att hyra bil och köra själv. Det är alltid rusningstrafik i Teheran men det finns en utmärkt tunnelbana, som dock inte är helt utbyggd.

Tyck till