Utgångspunkten för den här texten var att lista fem svenska bolag eller företeelser som utmärker sig på den globala mobilitetsmarknaden. Och det finns en hel del: batteritillverkaren Northvolt, som har samlat ihop en orderbok på hisnande 247 miljarder, Voi, vars elscootrar sprider sig över Europa och Einrides självkörande lastbilar som skapar rubriker i internationell press. För att nämna några.
Sverige har också en tung fordonstradition att luta sig tillbaka på med Volvo Cars, AB Volvo och Scania. Kring dessa bjässar har ett stort kluster av specialistkompetens byggts upp, och högskolorna Chalmers och KTH har säkrat tillgången på rätt teknisk kompetens, vilket gjort Sverige världsledande.
Men det som ständigt återkommer som unikt, i samtal med människor i branschen som jobbat utanför Sveriges gränser är något helt annat. Och det är vårt otvungna sätt att arbeta tillsammans – över discipliner och mellan företag.
I stället för att inleda samarbetet med att först skriva buntvis med juridisk text som ska nagelfaras av bolagsjurister, så kör den svenska modellen bara igång. I botten ligger en grundläggande tillit till varandra – vilket bidrar till ett unikt samarbetsklimat.
Modellen som kanske är den vanligaste när innovationsprojekt drivs i Sverige kallas för Triple Helix – där näringsliv, akademi och offentlig sektor samarbetar. I flera fall kompletteras denna trio med till exempel startups, ideella organisationer eller entreprenörer som tillsammans bildar en så kallad Quadruple Helix.
Ett av de mest lyckade samarbetsprojekten är Electricity i Göteborg, där Volvokoncernen, Västra Götalandsregionen, Västtrafik, Göteborgs Stad, Chalmers, Energimyndigheten och flera andra företag och institutioner gick samman för att hitta en väg framåt när det gäller elektrifierade resor och transporter. I dag rullar 150 nya elbussar från Volvo på 34 linjer i Göteborgsområdet som ett direkt resultat av detta.
Ett annat exempel på ett välfungerande samarbete mellan näringsliv och akademi är Asta Zero, en av världens första fullskaliga oberoende testmiljöer för trafiksäkerhet hos autonoma och uppkopplade fordon. Här byggs bland annat världens längsta tunnel för att testa självkörande teknik. Asta Zero ägs av det statliga forskningsinstitutet Rise tillsammans med Chalmers. Bland de industripartners som regelbundet använder anläggningen finns Veoneer, Scania, AB Volvo och Volvo Cars.
Exemplen är många fler. Projekt Autopiloten i Kista, som drivits av innovationsprogrammet Drive Sweden, resulterade bara efter några månader i att autonoma bussar sattes i kommersiell drift med SL i Barkarby. Här spelade telekomjätten Ericsson och KTH nyckelroller.
Vi har också SEEL – ett samarbete mellan Rise, Chalmers Volvo, Volvo Cars, Scania och Cevt som ska resultera i tre stora testbäddar som inbjuder till ytterligare samarbeten. Räkna med att bolag från hela världen kommer att komma dit.
Och det är med stolthet som aktörerna visar upp sina samarbeten. Ett aktuellt exempel är Elektrifieringspakten i Stockholm. Där går Stockholms stad, Ellevio, Scania och Volkswagen ihop för att med gemensamma krafter göra det enklare för stockholmarna att skaffa elbil. Även infrastrukturminister Tomas Eneroth sträcker på sig lite extra när han talar om sin Elektrifieringskommission där både Northvolt och Scania ingår.
Politisk vilja i kombination med industriella muskler och akademiskt vetande – och gärna lite hungrigt entreprenörsskap på det – så har vi hittat en kraftfull modell för framtiden. Det kan visa sig vara en enorm fördel då samarbetsförmågan kan vara det som avgör om du blir förvisad till historien som en dinosaurie eller blir den som visar riktningen mot framtiden.
