1515
Annons

Eniros vd Magdalena Bonde slutar

Efter två år på posten avgår Eniros vd Magdalena Bonde, meddelar bolaget i ett pressmeddelande.

Magdalena Bonde.
Magdalena Bonde.Foto:Pressbild Eniro

Eniro ENRO -2,45% Dagens utveckling skriver i pressmeddelandet att hon själv väljer att lämna vd-tjänsten.

”Jag tillsammans med alla på Eniro har arbetat väldigt hårt för att ta bolaget till den plats det är på i dag. Min bedömning är att det nu är rätt tillfälle att tillsätta en ny vd som med förnyad kraft och energi tar vid och fortsätter arbetet framåt”, säger Magdalena Bonde enligt pressmeddelandet.

Bonde kommer att fortsätta arbeta som vd tills en efterträdare tillträder tjänsten, dock längst till och med den 17 september i år.

Innehåll från SEK Svensk ElstandardAnnons

Bakom kulisserna i det uppkopplade samhället

Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.
Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Framtidens standardisering stavas elbilar och smarta kläder. Den fossilfria omställningen väntar runt hörnet – och det är standarder som gör den möjlig.

 – Vi kommer prata betydligt mer om standarder i framtiden. Det blir ännu viktigare när vi ska ställa om till solceller, vindkraft och batterier, säger Thomas Korssell, vd på SEK Svensk Elstandard.

Alla kommer i kontakt med standarder – men få vet om det. Idag tar vi knappar, larmsystem, automatiska belysningssystem och självkörande vattenspridare för givet. Enligt Thomas Korssell är det tack vare standarder vi kan göra det.

– Det finns en anledning till att du kan starta din elvisp hemma när du sitter i bilen och ha sockerkakan färdig när du kommer hem, skrattar han.

Ett ännu mer uppkopplat samhälle

Enligt Thomas Korssell behöver inte alla förstå de bakomliggande orsakerna till varför saker fungerar som de gör, eftersom han tror att standarder i framtiden allt mer kommer paketeras som färdiga lösningar.

– Snart kommer fler vara sina egna elproducenter, utan att man för den sakens skull måste vara en expert i frågan. Produkterna och tjänsterna räknar exempelvis ut energianvändning, energislag och vädertecken – för att man enklare ska kunna optimera sin egen energiförbrukning, säger han.

Vidare menar Thomas Korssell att bilpooler och laddstationer i förlängningen är standarder. Likaså smarta klockor och andra ”wearables”. Det finns många faktorer som spelar in för att olika smarta system ska kunna kommunicera med varandra – allt från cybersäkerhet till funktion och design.

– Man kan säga att standarder egentligen är tekniska regler för samverkan – både mellan varandra och i olika system. Men det är nog lite enklare att förklara det som anledningen till att man kan fjärrstyra sitt sockerkaksbak, säger Thomas Korssell.

Läs det senaste från SEK Svensk Elstandard här.  

Högaktuellt engagemang

Även om inte alla behöver förstå de bakomliggande principerna, är det desto viktigare att engagera sig tidigt i standardiseringsarbetet om man arbetar i branschen. För att Sverige ska kunna fortsätta vara ett framgångsrikt innovationsland krävs det att man har koll på omvärlden så att man kan attrahera rätt sorts kompetens.

– Dessutom skapar det förutsättningar för ett stort nätverk, som i sin tur leder till en bättre förståelse för energisituationen i världen.

Nyfiken på att påverka elstandarder? Anmäl dig här.  

Fakta:
SEK Svensk Elstandard är en ideell organisation, utsedd av regeringen att ansvara för all elektroteknisk standardisering i Sverige. SEK är svensk nationalkommitté i IEC och alla svenska företag, myndigheter, organisationer, högskolor och universitet kan delta i standardiseringsarbetet.

Besök SEK Svensk Elstandards hemsida.  

Mer från SEK Svensk Elstandard

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med SEK Svensk Elstandard och ej en artikel av Dagens industri

Kapplöpning om biokol när industrin ställer om

Bureå. Biokol kan vara lösningen som gör stål fossilfritt på riktigt. Nu pågår en kapplöpning mellan flera bolag om att vara redo när de nya stålverken tas i drift. 

Marknaden för biokol i Norden bedöms vara värd fem miljarder kronor.

Det är varmt inne i den röda tegelbyggnaden i Bureå söder om Skellefteå. Förr hade Modo ett träsliperi i lokalerna, i dag finns här, lite tillspetsat, en modern kolmila. 

”Du hettar upp veden, eller pellets i vårt fall, utan att tillföra syre. På det sättet drivs fukt och volatiler, det vill säga lättflyktiga oljor ut. I grunden är det kolmileprincipen, på modernt språk kallas det pyrolys”, säger Lars-Gunnar Almryd, vd på Envigas. 

Anläggningen Bureå producerar 5.000 ton biokol per år. Med den produktionen är Envigas stora i sin nisch. Men det är en bara en procent av det biokol som industrin väntas behöva om några år. Envigas vill i ett första steg vilja bygga en biokolsfabrik som är tio gånger så stor som den i Bureå.

”Vi sitter med den största anläggningen i vår del av världen, men den är ingenting. Om vi ska vara relevanta och möta industrins behov som den spelare vi är behöver vi sätta i gång nu”, säger Lars-Gunnar Almryd.

Som i många andra diskussioner om industri och nya satsningar i norra Sverige kommer snabbt H2 Green Steel och Hybrit på tal. Med vätgas ska Sverige bli världsledande på fossilfri järnsvamp och fossilfritt stål. 

Men helt fossilfritt är inte det nya stålet. Under H2 Green Steels miljöprövning i Boden i början av juni framkom att bolaget kan bli den femte största utsläpparen av koldioxid i Sverige. Orsaken är att det kommer att behövas kolatomer i form av naturgas för att klara vissa delar av tillverkningen. 

Inte heller Hybrit, som drivs gemensamt av LKAB, SSAB och Vattenfall, vågar lova en helt fossilfri produktion. Bolaget är förteget om hur mycket koldioxid bolaget kommer att släppa ut, mängderna lär inte klarna på allvar förrän miljöansökan för Hybrits anläggning i Gällivare lämnas in. 

Det är där biokol kommer in i bilden. Med kol tillverkat av träprodukter skulle mängden koldioxidutsläpp kunna pressas ner ytterligare.

”Har du sagt att det ska vara fossilfritt krävs det något annat än fossilt kol. Även om det bara är tre procent av dagens utsläpp”, konstaterar Lars-Gunnar Almryd. 

Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.
Företaget Envigas i Bureå. Lars-Gunnar Almryd, vd.Foto:Anders Alm

Envigas är inte ensamt om att ha identifierat den här marknaden. Norska Vow Green Metals har också siktet inställt på metallurgisk industri och samarbetar redan med industrikoncernen Elkem. 

Bakom Envigas finns flera namnkunniga investerare. Joakim Karlsson, tidigare partner på Nordic Capital, är via Imran en av huvudägararna. Storägare är också investmentbolaget Concejo och bland de med en mindre ägarandel finns Karl-Johan Perssons (H&M) riskkapitalbolag Philian. 

Under våren har Envigas fört samtal med fler potentiella investerare. Målet är att få ihop en halv miljard kronor till nästa anläggning. Den nordiska marknaden bedöms vara värd fem miljarder kronor. 

Målet är att vara klar lagom till att de stora nya stålverken tas i drift under andra halvan av 2020-talet. 

”Behoven är så stora och att bygga industri tar tid. Det är så mycket som ska gå snabbt i hela värdekedjan och då måste man börja bygga så snart som möjligt. Vi måste börja nu om det ska bli något sen”, säger Lars-Gunnar Almryd. 

Under året ska bolaget bestämma var biokolsanläggningen ska placeras. Luleå är en het kandidat, men även Bergslagen och Sörmland är tänkbara alternativ. Grunden är att fabriken ska ligga nära stora kunder och att det ska finnas avsättning för den restvärme och energi som uppstår under tillverkningen. 

En annan viktig del är att anläggningen vara nära råvaran. Många branscher vill åt restprodukter från skogsbruket, som ska användas till allt från talldiesel till förpackningar, vilket kommer att bli en utmaning för Envigas och andra intressenter. 

”Man behöver tänka till strukturellt hur råvaran ska användas. Den bör användas till de mest mest förädlade produkterna först och sedan får du ut biprodukter. Är man smart tror jag det kommer finnas tillräckligt med råvara. Däremot kommer det inte att räcka om alla isolerat av varandra säger att vi ska ha si och så mycket”, säger Lars-Gunnar Almryd.

De stora ståltillverkarna är inte de enda som ser biokol som ett alternativ när utsläppen ska pressas. Även för smältverk och mindre gjuterier, som har svårt att gå över till vätgas, är biokol högintressant. Det pågår även försök med inblandningar i plast och gummi, exempelvis i bildäck. 

”Flera biltillverkare pratar inte bara om fossilfritt stål utan om att slutprodukten ska vara fossilfri. Då är det inte bara stål, utan aluminium, plaster och alla möjliga grejer där man vill byta ut kolatomer”, säger Lars-Gunnar Almryd.

 

 

 

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera