Annons

”En av Sveriges mest framstående företagsledare”

Anders Nyrén har gått bort vid 65 års ålder. 

Han var en av de mest framstående företagsledarna i den 1950-talsgeneration som inledde sina karriärer då Sverige slog om från industrikris till börsyra i början av 1980-talet, ”yuppiegenerationen”. 

Foto:Jack Mikrut

Till skillnad från de flesta andra hade Anders Nyrén god koll tidigt eftersom pappa Lars var vd för Göteborgs Bank och storebror Jonas gjorde karriär i Bonniergruppen. 

Efter Handelshögskolan började han med att erövra ett exklusivt nyinstiftat stipendium ”ITT International Fellowship”, med vilket han kunde genomföra en tvåårig MBA-kurs i finansiering på UCLA i Kalifornien med lön och alla kostnader betalda. Han valde själv universitet.

Första jobbet 1979 som ekonom blev i färgbolaget Becker, som ingick i Anders Walls Beijerinvest. Inom sfären gick han fyra år senare vidare till det omsusade oljehandelsföretaget STC där han blev vice vd och fick vara med och rensa upp efter en mycket stor felspekulation. Då hade Beijerinvest och Volvo gått samman och alltså fått en mycket olycklig start på sitt äktenskap. För ett tag befann sig Nyrén alltså i Volvo-Skanska-sfären.

Sommaren 1987 var det dags för ett oväntat steg. Den 33-årige Nyrén engagerades för att leda OM International som var ett svenskt projekt i elektroniska transaktionssystem- och clearingsystem över hela världen. Olof Stenhammars Optionsmäklarna, OM, hade, stött av Wallenbergarna och andra, först varit en satsning på handel i optioner men utvecklats till elektronisk börshandel över huvud taget. Lilla Sverige blev, med en fantastisk tajmning, världsledande på att leverera sådana system och Nyrén hade en nyckelroll.

År 1992 var det dags för en ny dramatisk utmaning. Alla svenska banker och finansföretag, utom Handelsbanken, hamnade efter en av historiens värsta finanskollapser i ett så prekärt läge att de behövde räddas med nytt kapital, antingen av staten eller av privata ägare. Staten startade en ”bad bank” för att samla upp och hantera dåliga finansiella projekt. I detta bolag, Securum, utsågs Anders Nyrén till CFO och vice vd. Och efter fyra arbetssamma år rekryterades han som chef för företagsaffärerna på den nya expansiva Nordbanken, som flaxade upp som fågel Fenix ur askan. Sveriges ekonomi räddades lyckligtvis genom chockterapi när omvärlden fick värdera ned den svenska valutan med mer än 25 procent.

Sejouren i Nordbanken blev dock kort eftersom Nyrén snart värvades över till byggkoncernen Skanska som CFO och vice vd. Den stora byggkoncernen hade Industrivärden som storägare efter en aktiefinansierad försäljning dit av JM år 1987. 

Detta var alltså fjärde ägarsfären för Nyrén och nu kunde han snabbt 2001 kröna sin karriär genom att bli verkställande direktör i Industrivärden, landets näst största ägarbolag efter Wallenbergs Investor. Han var 47 år och såg rimligen detta som ett mycket långsiktigt åtagande. En av de få i en redan förmögen generation företagsledare och konsulter som tänkte jobba för fullt till 70 med tunga styrelsejobb, i stället för att syssla med egna affärer.

Industrivärden i ”Handelsbanksfären” hade 57 år på nacken och byggde, efter familjen Browaldhs utträde i samband med en kris i Handelsbanken 1970, inte på några familjelogiker. Banktjänstemän som Jan Wallander, Per Lindberg, SCA-chefen Bo Rydin, promotionchefen Carl-Erik Feinsilber och dennes efterträdare Claes Reuterskiöld hade i olika konstellationer som ordförande och vd format ägarföretaget. Nu var det ”Mr Handelsbanken”, Tom Hedelius, som tillsammans med den 15 år yngre Nyrén skulle leda en ny era och mejsla ut en ny affärsidé.

Till skillnad från Wallenbergarnas Investor hade Industrivärden få anställda och långsiktigheten i det aktiva ägandet bars av tjänstemannalojalitet och korsägande med bankens olika stiftelser. Återväxten var någorlunda tryggad. SCA-chefen Sverker Martin-Löf och ordföranden i Handelsbanken Arne Mårtensson deltog redan i styrelsearbetet.

Industrivärden hade aldrig varit något rent investmentbolag utan hade i början av 1990-talet haft hälften av tillgångsmassan i helägda bolag. Men det råkade bli så att nästan alla helägda bolagen såldes. 

Under vd Anders Nyrén och styrelseordförande Tom Hedelius fortsatte fokuseringen till ”rent investmentbolag” ungefär, samtidigt som konkurrenten Investor snarare valde den andra vägen. Redan 2002 fattades beslutet att aktieportföljen skulle vara transparent och koncentrerad, med få stora nordiska bolagsinnehav. Vinsten med detta var att det det skulle bli lättare att utöva aktivt ägarskap över styrelserna och analysarbetet mer kostnadseffektivt för ägarna. Investmentbolag var, till skillnad från i dag, en mycket misstrodd ägarform men Industrivärden hade genom historien visat både låga kostnader för ägarstyrning och hygglig avkastning. En aktie för änkor och faderlösa, precis som Investor.

År 2007 beskrevs Anders Nyrén som som en av landets mäktigaste företagsledare, kanske den allra mäktigaste i kraft av sitt stora kontaktnät. Så väntades det alltså förbli i lång tid framåt. Det var ingen tvekan om att makten i Handelsbanksfären låg förankrad hos honom och Hedelius.

I näringslivet och finansmarknaden kan så kallade ”perfekta stormar” blåsa upp när den ena faktorn efter den andra hakar i varandra. Det började nog blåsa upp redan året innan när ordföranden i Handelsbanken Arne Mårtensson vid sin pensionering i banken meddelade att han tänkte bli långfärdsseglare. Mårtensson hade investerat i en stor segelbåt istället för att bilda ägarstiftelse för sina bonuspengar, som Wallander och Hedelius. Nu kastade han loss och stävade ut på de sju haven. 

Bakom sig på banken lämnade han en ett ledarpar som inte riktigt hade samma syn på banken, den nye ordföranden Lars O Grönstedt och den nya vd:n Pär Boman. ”Wallanders bank” var inte den framgångsrikaste banken längre, orsaken var oklar. Grönstedt ville expandera genom förvärv medan Boman ville hantera den beprövade organiska tillväxtmodellen ännu bättre. I bakgrunden fanns den nye styrelsemedlemmen i både banken och Industrivärden, som hade börjat köpa upp sig i Industrivärden och snart skulle kontrollera 15,5 procent av rösterna. Det handlade naturligtvis om finansmannen Fredrik Lundberg som nog hade bästa kontakten med den jordnära Pär Boman, inte bara för att denne hade varit en dynamisk kontorschef i Norrköping tidigare. 

År 2010 avgick Tom Hedelius, med ålderns rätt, som ordförande i Industrivärden och efterträddes av Sverker Martin-Löf som bara hade tre år kvar till 70-strecket. Lite oklarare blev det om var den verkliga makten skulle hamna.

Nästa kaosfaktor blev kollapsen för Lehman Brothers hösten 2008. På några månader torkade all kredit upp så att världshandeln sjönk med 25 procent. Industrivärden var värst utsatt av de svenska ägarna och det skulle ta tid att återhämta sig. Industrivärden hade, förutom Handelsbanken och delägda Ericsson, främst huvudägarskap i stora konjunkturkänsliga bolag som Volvo, SCA, Sandvik, SSAB, Skanska och Indutrade samtidigt som skuldsättningen ökat. 

Sandvik till exempel drabbades hårt, särskilt om man jämförde med tidigare samarbetspartnern och senare konkurrenten Atlas Copco. Sandvik hanterade fler varumärken och tillverkade mer i egen regi. Det blev svårare att försvara kassaflödet. 

Nyrén som kände Sandvik väl via styrelsearbetet gick snabbt in och tog själv ordförandeskapet innan han bytte chef. Nu skulle Sandvik renodlas, få färre varumärken och flytta sitt huvudkontor för att kunna rekrytera andra chefer än tekniker. Sandvikorganisationen svarade med något som liknade uppror.

Nästa ödesfråga var kvinnornas makt i näringslivet. Att mäta resultatet i jämställdhetsarbetet med antalet kvinnliga styrelseplatser istället för antalet kvinnliga chefer var något som mer passade politikernas syn på företagsmakt. Men både de stora ägarfonderna och Wallenbergsfären hade bestämt sig för att ”gilla läget” och försöka leverera. Lagstiftad kvotering var ju sämre. Men Industrivärdens nya radarpar gjorde nästan fingret mot övriga ägaretablissemanget. En förtroendeklyfta öppnade sig snabbt.

Så kom den sista och utlösande faktorn för stormvirveln. Vem hade trott att några jaktstugor och privatflygplan kunde fälla en av Sveriges främsta ägarbastioner? Någon matade journalister med underlag för hur representationslivet i SCA gick till. Till och med ärkebiskopen deltog i presstormen mot lyxlivet som till slut fällde ledningarna i både SCA och Industrivärden. Ägarfonderna visade ingen nåd när den bäst behövdes. Så våren 2015, två veckor innan Nyrén skulle bli styrelseordförande brände hans kometkarriär ut, 9 år tidigare än väntat. Inte nog med det. Till och med korsägandet mellan banken och Industrivärden löstes upp. 

”Det finns en annan dynasti i Sverige som har en bank och Fredrik Lundberg vill väl inte vara sämre”. Så löd Nyréns bittra förklaring i en senare intervju.

Själv skulle han snart utkämpa en ännu bittrare kamp, mot den sjukdom som tog hans liv.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Detta är en krönika av en fristående kolumnist. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?