Annons

Emma Stenström: Östling lyckades med det medierna inte klarade

Nej, jag tänker inte försvara Leif Östlings uttalanden. Tvärtom tycker jag att han uttryckte sig både klantigt och arrogant – och jag delar inte alls hans åsikt. Men jag tror ändå att en del av folkstormen beror på hela upplägget av rapporteringen av den så kallade paradisläckan.

Först var där en oändligt lång uppladdning, där vi fick höra att det var något gigantiskt på gång. Hundratals journalister som arbetat i månader; nu väntade makalösa avslöjanden av makten. Som så många andra, satt jag på söndagskvällen fastklistrad framför SVT, med datorn i knä, för att samtidigt kunna följa den internationella rapporteringen. Här skulle något stort avslöjas.

Men vad? Efter att ha sett programmet, och den efterföljande diskussionen, kändes det rätt oklart vad det egentligen handlade om. En massa skatteplanering, javisst, men det är kanske inte någon jättenyhet att världens rika ägnar sig åt sådant. Och vill man gå på djupet med det ämnet - vilket jag absolut tycker att man ska - krävs det en annan typ av mindre sensationslysten och mer kunskapsbaserad journalistik.

Nu framstod det istället som om ett antal medier försökte spinna en nyhet av ingenting – och att så många dessutom samarbetade, kändes enbart obehagligt. I en tid av fejkade nyheter vill vi inte känna oss lurade av medierna.

Ta till exempel nyheten om att Kanadas premiärminister Justin Trudeau är vän med en skatteplanerare. The Guardian, som storsatsade, slog upp den nyheten stort och andra hängde på.

Men vad var det egentligen som kom fram? Att Trudeau känner företagseliten? Och är det i så fall dåligt? Eller förvånande? Är det verkligen en världsnyhet?

Ju längre programmet pågick, desto mer förvirrad blev jag. Vad var det egentligen som avslöjades? Var det något jag inte förstod? Om SVT slog upp det så stort, tillsammans med mängder av andra trovärdiga medier, måste det ju vara viktigt. Men vad var det?

Det var i det läget Leif Östling kom in. Och äntligen fanns det något att reagera på, något det gick att förstå. Sådär borde inte en ordförande för Svenskt Näringsliv uttrycka sig på bästa sändningstid, det är korkat!

Jag tror faktiskt att dramaturgin är en av anledningarna till den starka reaktionen. De högt uppskruvade förväntningarna i kombination med tomgången i själva programmet, gjorde att Östlings uttalanden framstod i ännu starkare dager.

Reaktionen lät inte vänta på sig. Precis som vid #metoo verkar det finnas en uppdämd ilska, som forsar fram. Vi diskuterar skattefrågor som aldrig förr. Vi pratar om växande klyftor och elitens roll, om välfärd och ansvar, skattetryck och mediemakt.

Och såhär efteråt tänker jag att vi nog ändå ska tacka Leif Östling för att han drog igång diskussionen. Det hade knappast rapporteringen av själva läckan lyckats med.


Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.
Läs mer

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?