1515
Annons

Elnätsjätten tar strid mot reglerna – ”oerhört allvarliga konsekvenser”

Långt över 500 miljarder kronor måste investeras i elnäten om Sverige ska klara att möta den enorma ökningen av elbehovet som väntas. Men omställningen är hotad på grund av den hårdare regleringen av elnätsbolagen. Det hävdar elnätsbolaget Ellevios vd Johan Lindehag, som avfärdar kritiken om övervinster. 

Ellevios vd Johan Lindehag.
Ellevios vd Johan Lindehag.Foto:Jesper Frisk

”På kort sikt innebär den nuvarande regleringen av elnätsbolagen sänkta avgifter för elnätskunderna, vilket förstås kan tyckas vara välkommet. Men på lång sikt blir konsekvenserna oerhört allvarliga och negativa”, säger Johan Lindehag. 

Hur då?
”Genom att den tillåtna avkastningen för de svenska elnätsbolagen, som nu med 2,35 procent är en av de lägsta i Europa, blivit så oacceptabelt låg att investeringarna i elnäten på lång sikt riskerar att bli otillräckliga för att klara leveranssäkerheten. Och än mindre möjliggöra den exceptionella ökning av elefterfrågan som förutspås i de senaste prognoserna.”

Den nu gällande elnätsregleringen har lett till kraftigt sänkta incitament för investeringar i elnätet. Konsekvensen blir att omställningen till förnybar elproduktion, elektrifierade transporter och fossilfri industri bromsas, enligt Ellevio. 

Det var under valrörelsen 2018 som dåvarande energiministern Ibrahim Baylan (s) lovade att sätta stopp för nya höjningar av avgifterna för landets elnätskunder. Bakgrunden var att en rad elnätsföretag under flera år höjt priserna. Den ansvariga myndigheten Energimarknadsinspektionen (Ei) argumenterade för att regleringen av elnäten var otillräcklig och gjorde att en del elnätsbolag kunde utnyttja sin monopolställning för att göra oskäliga vinster på elnätskundernas bekostnad. 

Och den nya reglering som trädde i kraft för den nuvarande reglerperioden 2020-2023 fick snabb effekt. För många elnätskunder blev det rejäla avgiftssänkningar. En av de som sänkte var Ellevio, som med sina nästan en miljon kunder, är ett av landets största elnätsbolag. 

”Vi sänkte priserna med cirka 10 procent för att klara den nya regleringen. Konsekvenserna är mycket kännbara”, säger Johan Lindehag. 

”Bland annat tvingades vi minska våra planerade basinvesteringar med 40 procent. Det är djupt olyckligt eftersom investeringsbehoven är större än någonsin med bland annat hotande kapacitetsbrist Stockholm.”

Samtidigt bidrog prissänkningen till att Ellevio fortsätter att göra stora förluster. Enligt den färska årsredovisningen för 2020 blev resultatet efter skatt minus 776 Mkr. De senaste två åren har Ellevio gjort förluster på sammanlagt cirka 2 miljarder kronor. 

Förlusterna visar tydligt att anklagelser om övervinster är helt grundlösa och rent missvisande, anser Johan Lindehag. 

I likhet med ett stort antal andra elnätsbolag har Ellevio tagit juridisk strid mot de så kallade intäktsramarna som beslutas av Ei. Och i februari kom beskedet att Förvaltningsrätten gick på elnätsbolagens linje.  

”Det var ett välkommet steg i rätt riktning. Men Ei har överklagat så tyvärr blir de nuvarande orimliga villkoren kvar, samtidigt som osäkerheten om framtiden kvarstår”, säger Johan Lindehag. 

Nyligen röstade dock riksdagen igenom ett lagförslag som innebär att elnätsbolagen ska få använda tidigare outnyttjade intäktsramar på totalt 28 miljarder kronor från perioden 2012-2015. Detta trots hårt motstånd från bland annat remissinstanser och experter.

”Jag förstår inte invändningarna, och välkomnar det här riksdagsbeslutet. För vår del handlar det om 2 miljarder kronor och vi kommer oavkortat att använda dem för viktiga investeringar i våra elnät”, säger Johan Lindehag.

Han understryker att de omstridda pengarna bara motsvarar en bråkdel av de investeringar som såväl Ellevio som andra elnätsföretag står inför. 

”Enligt Energibranschens färdplan för ett fossilfritt Sverige krävs det investeringar för 500 miljarder kronor i elnäten till 2045, varav vi bedömer att vår andel är 100 miljarder kronor”, säger Johan Lindehag, som uppger att siffrorna sannolikt kommer att bli långt högre än så. 

”Vi har inte hunnit uppdatera för exempelvis de enorma nya elvolymer som behövs till de nya planerna för fossilfritt stål i Norra Sverige.”

Och om Sverige ska klara den historiska utbyggnaden av bland annat elnäten som krävs för att klara klimatmålen, så behövs reformer, enligt Ellevio.

”Vårt tydliga budskap inte minst till lagstiftare och myndigheter är att det kommer att krävas såväl bättre incitament för investeringar som andra reformer, inte minst väsentligt kortare tillståndsprocesser”, säger Johan Lindehag.

Innehåll från Dassault SystèmesAnnons

Elbilsrevolutionen kräver nytänkande kring batterilivscykeln

Thomas Lindström, Nordenchef på Dassault Systèmes.
Thomas Lindström, Nordenchef på Dassault Systèmes.

I takt med att elbilar blir allt mer populära måste vi även ta höjd för hur uttjänta batterier hanteras. Lösningen finns i mer avancerade metoder för planering och design.

Få länder kan matcha den omställning från fossila bränslen till el som sker i Sverige. Branschorganisationen Mobility Sweden rapporterar att de laddbara bilarna stod för 45 procent av nyregistreringarna under 2021.

Ökningen för laddbara bilar är positivt ur miljösynpunkt och en del av lösningen på klimatkrisen, men inte helt och hållet. Boven i dramat är hanteringen av de laddbara bilarnas batterier. 

– Tillverkning och lagring av batterier, och inte minst hantering av uttjänta batterier medför stora miljöproblem, säger Thomas Lindström, Nordenchef på Dassault Systèmes.

Framtidsmodellen: ”9 trender som kommer att förändra fordonsindustrin”

Greenpeace uppskattar att mer än tolv miljoner ton litiumjonbatterier kommer att vara uttjänta under de kommande tio åren. Trycket är hårt på bilbranschen i Sverige att anamma en mer miljövänlig hantering av batteriernas hela livscykler.

– Det börjar med att designa rätt typ av batteri för varje tillämpning och ta fram metoder som underlättar en cirkulär hantering, vilket inkluderar återvinning, förklarar Thomas Lindström.

Att hantera hela livscykler har traditionellt varit en stor utmaning och dyrt för tillverkande industri. Men den ökande digitaliseringen underlättar, genom användning av virtuella miljöer för planering och design. 

– En vanlig metod är att använda digitala tvillingar (kallas ibland virtuella tvillingar). Biltillverkare kan skapa virtuella modeller av alla bildelar och testa olika hypoteser på dem. Det gäller allt från råmaterial, till hur delarna sätts ihop, säger Thomas Lindström.

Virtuell modellering innebär att man kan minska kostnaderna för att bygga prototyper och att förändringar av tillverkningsprocesser kan göras billigare. Virtuella plattformar med samarbetsfunktioner möjliggör inte bara snabbare och billigare utveckling, utan även mer omfattande.

– Vad gäller batteriers livscykler, inklusive återvinning, går det till exempel att skapa modeller på atomnivå av de material som används. Det underlättar arbetet med att välja material som är enklare att återvinna. Och sådana modeller kan kopplas ihop med modeller för hur tillverkningen ska gå till. Modellerna kan också användas för att optimera materialanvändning, med mindre miljöpåverkan som följd, påpekar Thomas Lindström.

Det är ett komplicerat arbete att optimera hela livscykler för produkter som batterier. Utan digitala lösningar är det nära nog omöjligt. I framtiden kommer metoder som digitala tvillingar definitivt att fylla en viktig roll i bilbranschen.

Vill du veta mer om framtiden för fordonsindustrin ladda ner e-boken Framtidsmodellen  

Om Dassault Systèmes
Dassault Systèmes, ledande inom 3D-upplevelser, tar fram virtuella miljöer för hållbar innovation. Dess världsledande lösningar förändrar hur produkter utvecklas, tillverkas och underhålls. Dassault Systèmes lösningar för samarbeten uppmuntrar till innovation och ger utökade möjligheter för den virtuella världen att förbättra den fysiska. Dassault Systèmes ger mervärde till 290 000 kunder av olika storlek och inom olika branscher i fler än 140 länder. Mer information finns tillgänglig på www.3ds.com.

 

Mer från Dassault Systèmes

Artikeln är producerad av Brand Studio i samarbete med Dassault Systèmes och ej en artikel av Dagens industri

Tyskland: Lönerna väntas öka med 4 procent

Hög inflation, brist på arbetskraft och den massiva höjningen av minimilönen gör att lönerna i Tyskland stiger snabbare. 

Detta gäller även de kommande löneförhandlingarna inom stora sektorer som metall- och kemisk industri samt offentlig sektor. De kollektivavtalade lönerna väntas därför öka med 3,5-4 procent under det kommande året, även om det kommer att finnas betydande skillnader mellan sektorerna även i fortsättningen, skriver Ralph Solveen, senior ekonom på Commerzbank, i ett kundbrev på fredagen.

Inflationen i Tyskland ökade i juli med 7,5 procent, vilket gröper ur arbetstagarnas reala löner. Dessutom finns det en växande övertygelse om att detta inte är något som snabbt kommer att gå över, utan att priserna sannolikt kommer att stiga kraftigt de kommande åren.

Arbetskraftsbristen i Tyskland börjar nu kännas av i allt fler sektorer. Enligt den kvartalsvisa undersökningen från Institutet för arbetsmarknads- och yrkesforskning, IAB, finns det nu nästan 2 miljoner lediga jobb på tyska företag och offentliga institutioner, en siffra som har stigit dramatiskt speciellt under de senaste kvartalen.

Hälften av de tyska företagen uppger att de saknar kvalificerad personal vilket påverkar deras verksamhet, enligt IFO:s undersökning. Än större är personalbristen i tjänstesektorn.

Den 1 oktober kommer minimilönen i Tyskland att höjas till 12 euro per timme, vilket motsvarar en höjning med drygt 22 procent jämfört med i början av året och, i vissa sektorer, kommer den också att bli högre än lönerna för den lägsta lönegruppen.

I de flesta fall kommer inte bara dessa löner att höjas – i vissa fall betydligt – utan även lönegrupperna över dem, för att bibehålla ett visst gap mellan lönegrupperna.

Ralph Solveen konstaterar att även om de flesta kollektivavtal som slutits i Tyskland under året innebar högre löneökningar än i tidigare avtal så finns det betydande skillnader mellan olika sektorer. 

Inom två grupper av företag har löneökningarna blivit speciellt höga – en inkluderar dem med löner under den genomsnittliga nivån, där ökningen av minimilönen fått speciellt stort genomslag. Här handlar det bland annat om städare och bemanningssektorn.

Den andra gruppen företag inkluderar sektorer vars företag också har gynnats av krisen eftersom deras priser stiger snabbare än deras kostnader. Här ingår stålsektorn, där löneökningar om 6,5 procent har förhandlats fram.

Däremot har jämförelsevis måttliga löneökningar på 2-3 procent per år förhandlats fram för vissa andra sektorer, som bank och försäkring, men även textil- och tryckeribranscherna.

Enligt ekonomen kan en faktor, förutom problem i dessa sektorer, ha varit att när dessa avtal slöts trodde vissa fortfarande att inflationen snabbt skulle falla tillbaka.

De måttliga löneavtalen i vissa sektorer har bidragit till att den underliggande trenden i de kollektivavtal som hittills har slutits endast har stigit svagt.

Borträknat de ibland mycket betydande engångsutbetalningarna steg de kollektivavtalade lönerna kraftigare under årets fem första månader än under stora delar av förra året. Fram till slutet av året var dock tillväxttakten fortfarande något lägre än före pandemin, noterar ekonomen.

Ralph Solveen räknar dock med att detta sannolikt kommer att förändras gradvis under de kommande månaderna eftersom de stora löneökningar som redan beslutats (för tillfällig personal) inte träder i kraft förrän i höst.

”Dessutom kommer årets stora löneförhandlingar – för metall- och kemiindustrin och offentlig sektor på federal och kommunal nivå att inledas de kommande månaderna, vilket kommer att ha stor inverkan på den övergripande löneutvecklingen i ekonomin”, framhåller ekonomen.

När det gäller metallindustrin har IG Metall redan gjort klart att de vill se lönehöjningar på 8 procent, för att kompensera de anställda för minskad köpkraft.

Inga konkreta lönekrav har ännu lagts fram från kemiindustrin, men fackförbundet IG BCE sade redan i våras att målet för löneförhandlingarna var att säkra köpkraften. Förhandlingarna sköts upp till i höst, och de anställda fick en engångsutbetalning på 1.400 euro i kompensation.

Commerzbank-ekonomen noterar samtidigt att miljön för fackförbunden troligtvis kommer att försämras de kommande månaderna när förhandlingarna fortsätter. Exempelvis kommer den nuvarande mixen av rekordhöga energipriser, betydande flaskhalsar och en svagare global ekonomi att bidra till att sätta ökad press på företagen och knuffa ner den tyska ekonomin i recession. Dessutom kommer ransoneringen av naturgas fortsätta vara åtminstone ett hot som kommer att påverka industrin i stort och kemiindustrin i synnerhet.

”I denna miljö är det osannolikt att IG BCE, som är känt för sitt ganska samarbetsvilliga tillvägagångssätt, kommer att försöka driva igenom sina maximala krav med strejker”, enligt Solveen.

Icke desto mindre tror han att de löneavtal som sluts nu sannolikt kommer att bli betydligt högre än under tidigare förhandlingar.

Sammantaget räknar Commerzbank med att de kollektivavtalade lönerna (inklusive engångsersättningar) stiger med knappt 3 procent i år. Nästa år kommer ökningen sannolikt att stiga till 3,5 till 4 procent på grund av de nya kollektivavtalen som då börjar gälla. 

”Det innebär att lönerna släpar efter inflationen, vilket gör att reallönerna fortsätter att sjunka under det kommande året, där arbetsgivare och anställda i slutändan delar på de högre energikostnaderna”, skriver han. 

Men detta ändrar inte det faktum att företagens lönekostnader kommer att stiga snabbare och att de på sikt kommer att försöka föra över de högre kostnaderna på konsumenterna.

Även om inflationstakten kan sjunka avsevärt under det kommande året kommer alltså inflationsriskerna på medellång sikt att öka på grund av den starkare löneutvecklingen.

”Eftersom detta även gäller för euroområdet som helhet kommer trycket på ECB att normalisera sin penningpolitik att öka ytterligare”, konstaterar ekonomen.

Om eurozonen faller ner i recession kan ECB avbryta sina räntehöjningar i början på 2023.

”Men ett starkare lönetryck tyder på att centralbanken kommer att återuppta räntehöjningar redan mot slutet av nästa år, det vill säga relativt snart efter att recessionen är över”, enligt Ralph Solveen.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

spara
1090kr
Prenumerera