Nu har vi lämnat 2022 bakom oss. Ett av de mer märkliga år man upplevt. Ett fruktansvärt krig i Ukraina som gett höga energipriser, ökade priser på livsmedel och som resultat en mycket hög inflation.
Och klimatförändringar som gett den varmaste vinter man haft i södra Europa. I Italien har 300 skidanläggningar tvingats stänga, och i Frankrike är hälften av de 7.500 skidorterna stängda på grund av snöbrist och mycket regn.
Så vi behöver verkligen arbeta hårt för att minska våra utsläpp. Och där är transporterna en väsentlig del.
Vår nya regering har tyvärr fattat flera beslut, till exempel reseavdrag och slopad reduktionsplikt, som ökar utsläppen i stället för att minska dem. För infrastrukturminister Andreas Carlsson (KD) är bilen det centrala färdmedlet, och han säger att det bör planeras för mer bilar i städerna i takt med att de blir utsläppsfria.
Problemet är att den pågående elektrifieringen av bilarna inte räcker för att lösa transporternas utsläppsproblem. Idag är ca 3,5 procent av landets bilflotta elbilar. Och forskningen säger att det kommer att ta cirka 35 år innan all världens bilar är elektriska. Och den tiden att vänta har vi inte.
Under 2022 har både IPCC och den svenska Klimaträttsutredningen pekat på viktiga åtgärder inom transportområdet.
Det intressanta är att båda utredningarna säger att det inte räcker med elektrifiering av transportsystemet för att nå klimatmålen, utan vi måste också jobba för transporteffektivitet. Vi måste planera för mindre trafik, och inte mer. Och detta har forskningen visat i mer än 10 år.
Det finns flera sätt att göra detta:
Hur får vi då detta att hända? Det krävs att våra beslutsfattare tar till sig det som forskningen visat i tiotals år: Det räcker inte med elektrifiering.
Men vill vi verkligen skapa ett samhälle där vi begränsar folks resande? Nej, det handlar inte om att begränsa resandet och transporterna. Det handlar om att bygga samhället så smart att det behövs färre resor och transporter. Och det tjänar alla på!
Det är inte mobiliteten, rörligheten, som är det väsentliga. Utan det är tillgängligheten, det vill säga, att nå det mål man vill nå. Rörligheten, mobiliteten är bara ett medel och som kostar pengar.
Transporteffektivitet kan beskrivas som att sambandet mellan tillgänglighet och ökat transportarbete minskar och försvinner. I ett mer transporteffektivt samhälle kan tillgängligheten öka samtidigt som det trafikarbete som krävs för att uppnå motsvarande tillgänglighet kan minska.
En av de viktigaste åtgärderna är transporteffektiv samhällsplanering. Var vi placerar olika verksamheter kan betyda väldigt mycket för hur mycket transporter det blir. Ett exempel är placeringen av ett sjukhus, som är bland de verksamheter som genererar mest trafik. Placeras det centralt och nära bra kollektivtrafik, så kan det totala resandet som det genererar minska rejält.
Att arbeta med transporteffektivitet ser olika uti städer och på landsbygd. I städer finns oftast bra förutsättningar att flytta en del transporter från bil till kollektivtrafik och gång och cykel. På landsbygd och mindre orter är dock bilen ofta en förutsättning för att få god tillgänglighet till arbete, utbildning, service osv. Här behöver man utveckla nya former för transporteffektivitet, som anropsstyrd kollektivtrafik, samåkning osv.
Det största dilemmat är att vi lever i en värld där bilen är norm. Men elbilens intåg tror många politiker att bilens problem med buller och utsläpp är lösta. Och det är nog det som gör att infrastrukturministern vill ge bilen mer utrymme i staden.
Men ser vi bredare på frågan så är det många städer världen över som tagit till sig Sorbonne-professorn Carlos Morenos idé om 15-minutersstaden. Tanken är att göra det möjligt att nå allt man behöver på femton minuter, med aktiv mobilitet – dvs gång och cykel.
Så skall vi klara klimatet, så måste våra beslutsfattare klara att hålla mer än en tanke i huvudet samtidigt. Elektrifieringen av transportsystemet är viktig och bra. Men den räcker tyvärr inte.
Vi behöver också jobba med transporteffektivitet. Som kommer att öka vår frihet – inte minska den.
Christer Ljungberg är grundare och senior advisor för konsultbolaget Trivector. Han har arbetat med strategiska transportfrågor i över 30 år. Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna.
