Johan Björnstad har precis dykt ner i Klarälven för att påbörja arbetet med att renovera luckorna på en vattenkraftstation utanför värmländska Deje. Ovanför honom, på en ponton som flyter vid dammen, sitter Tony Steen i en kranmaskin. Tillsammans ska de röja dammbotten från stenar och dy – en uppgift som inte är helt ofarlig.
”Kommunikationen är helt central. Men Tony och Johan känner varandra väl”, säger Stefan Hammerlind, som är dykarskötare för dagen.
Dykaren är nämligen kranförarens ögon under vattnet, det är han som säger till var kranen ska gå ned. Men det gäller att vara uppmärksam – vattnet är grumligt och det är omöjligt att se var dykaren befinner sig, bortsett från de luftbubblor som färdas upp till ytan från syrgastuben.
”Vanligtvis går våra dykare ned 20-30 meter under ytan. Vid kraftstationer är det ofta fyra-fem meter djupt. De har ljussättning men ser inte särkilt långt framför sig. I mitt tycke så är de riktigt tuffa, det är ett svårt arbete men någon behöver göra det”, säger Per Berg, medgrundare och delägare i dykerifirman Dykeriet i Kil.
Tillsammans med de andra delägarna, brodern Lars Berg och Tony Steen, fick han nyligen ta emot utmärkelsen Årets företagare i Kil. Priset delades ut av Föreningen Kilsam och snart väntar en länstävling mot andra företag i Värmland.
”Det är roligt att man får lite uppskattning, även om det är svårt att ta till sig. Men visst, det har blivit en himla massa gratulationer. Det känns väl också lite lustigt att åka till landshövdingen och få medalj”, säger Per Berg.
Men allt har inte varit frid och fröjd under det senaste året. Efter att coronapandemin slog till i fjol växte osäkerheten i branschen, men konsekvenserna blev inte kännbara med en gång.
”Vi fick känning först i höstas. Det blev liksom bomstopp. Projektet i Deje skulle vi ha börjat med efter semestern i fjol, men det är först nu som vi dragit igång. När pandemin kom blev det en lång väntan på olika beslut, det blev ett slags dödläge.”
Nu har firman åter fullt upp. Utöver luckbytena i Deje arbetar företaget med ett liknande projekt vid Göta älv och i Mora finns ett dyklag på plats för att konstruera fisktrappor vid en damm.
”Nu måste vi nästan vara försiktiga. Det har börjat komma en hel del förfrågningar, så det är väl tur. Vi är glada för varje dag som går.”
Per Berg och hans bror Lars har båda en bakgrund inom verkstadsbranschen, fadern var smed och sönerna följde i hans fotspår. Strax efter millennieskiftet kom de i kontakt med Tony Steen, som var anställd på ett konkurshotat dykeriföretag i Karlstad. Då föddes idén att ta över verksamheten och flytta den till Kil.
”Vi tog över bolaget den 26 mars 2005. Det kommer jag ihåg väl, det kändes stort för oss att göra det förvärvet”, minns Per Berg.
”Jag och min bror smidde på somrarna och byggde motorcyklar på vintrarna. Det livnärde vi oss på tills vi blev bekanta med Tony. Han jobbade på Dykaren, som det hette, i Karlstad. Firman skulle avyttras och det var så vi kom i prat med varandra. Det var mycket som gick hand i hand helt enkelt.”
I dag har företaget 10 anställda och en omsättning på drygt 14 miljoner kronor. Kontoret ligger inhyst i en gammal byggnad där Scan tidigare bedrev slakteriverksamhet. På bottenvåningen driver de en butik och i huset ryms även en mopedverkstad.
På området finns också en rad andra verksamheter, stora som små. Företagen här hjälper varandra och Per Berg liknar det vid en slags Gnosjöanda.
”Det finns cirka 1 500 företag här på orten och vi är runt 13 000 invånare i kommunen. Vi försöker ta hjälp lokalt så gott det går. Ibland behöver vi tillverka speciella stålkonstruktioner i arbetet och då går vi bara tvärs över här till en stor verkstad, där jag själv jobbade förut. Det är viktigt att vi samarbetar, för det pågår ett krig om priserna hela tiden.”
Att verka inom dykarbranschen innebär att man måste vara lösningsorienterad. Svårighetsgraden i de olika projekten varierar, men det är nästan alltid så att oväntade hinder uppstår under arbetets gång, säger Per Berg.
”Det är ett kostsamt arbete så pengarna trillar iväg ganska fort. Vi får hitta på nya saker hela tiden. Men där vinner man mark, genom att visa att ingenting är omöjligt och genom att visa att man kan lösa det mesta.”
Verksamheten är i huvudsak koncentrerad till Värmland, men firman har deltagit i projekt utomlands vid två tillfällen – i Norge och i Singapore. Resan till Asien var på uppdrag av Rolls-Royce och gick ut på att byta bogpropeller på större fartyg som låg till sjöss.
Men framöver finns inga fler utlandsplaner – i stället hägrar Värmlands sjöar och forsar. Det finns över 150 kraftstationer i länet som är i behov av renoveringar, enligt Per Berg, och han hoppas att firman ska kunna knyta till sig fler projekt. Inte ens pensionen, som ligger tio år bort, verka kunna stoppa honom från att fortsätta bedriva dykeriverksamhet.
”Jag har kanske inte tid att vara pensionär. Och om jag orkar så kommer jag att fortsätta längre”, säger han.
