Dokument: Sovjetunionen föll på sitt eget grepp

Tillsammans drev de Sovjetunionens ekonomiska politik i en mer liberal riktning. Men när maktspelet mellan Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin intensifierades föll inte bara en långvarig arbetsrelation samman – utan också ett helt land.

Boris Jeltsin och Michail Gorbatjov.
Boris Jeltsin och Michail Gorbatjov.

Michail Gorbatjov hade alltsedan han tillträdde som Sovjetunionens president 1985 blivit hyllad av västvärldens politiska marknadsliberaler. Tillsammans med USA:s president Ronald Reagan kom han överens om en nedtrappning av det Kalla kriget.

De sovjetiska ledarna hade slutligen insett hur dyrbar ännu en vända i kapprustningen skulle bli. Flera decennier av upprustning mot världens största ekonomi hade nämligen lämnat stora hål i statskassan.

Samtidigt sjösatte Gorbatjov och de senare ikoniska reformerna Perestrojka och Glasnost i mitten på 1980-talet. De första investeringarna gjordes i modern teknik inom verkstadsindustrin, en åtgärd som var tänkt att öka tillväxt i hela ekonomin. Ett annat inslag i reformerna blev förbudslagar som skulle stoppa den utbredda alkoholismen och dess skadeeffekter på ekonomin. 

Vid hans sida fanns då Boris Jeltsin, en uttalad supporter till Gorbatjovs reformer, som handplockades till tjänsten som partichef i huvudstaden Moskva 1986. 

Men när Boris Jeltsin tillåtit två icke-sanktionerade demonstrationer på stadens gator krävde flera medlemmar i den sovjetiska partitoppen hans avgång. Jeltsin lyssnade på kritiken och skickade följaktligen in sin avskedsansökan hösten 1987. En chockad Gorbatjov ringde därefter upp Jeltsin för att personligen be honom att omvärdera sitt beslut.

En arg och frustrerad Boris Jeltsin vägrade dock fortsätta i ren protest. Han tyckte att de ekonomiska reformerna gick för långsamt fram och att Gorbatjov fortfarande höll det planekonomiska systemet för nära sitt hjärta. 

”Låt oss inte prata om kommunism. Kommunismen var bara en idé, en utopi”, sa Jeltsin.

Omkring 1990 gick det att konstatera att reformerna Perestrojka och Glasnost inte gett önskad verkan. Spridningseffekterna hade uteblivit och den ryska ekonomin gick istället in i en allt djupare kris.

Framstående sovjetiska ekonomer började samtidigt förespråka en begränsning av den offentliga sektorn och minskat statligt ägande. Man ansåg att det var just planhushållningen och det kollektiva ägandet – grundbultarna i det sovjetiska systemet – som hämmade en ekonomisk tillväxt. 

Boris Jeltsin var en av de som anslöt sig till de mer marknadsliberala tankegångarna. Tack vare en stark personvalskampanj hade han också lyckats ta sig tillbaka till politikens finrum efter flera år i kylan. Efter att Sovjetunionen beslutat att tillsätta lokala presidenter tog han nämligen över styret för den ryska federationen i juli 1991.

Samtidigt kämpade den starkt ifrågasatta Gorbatjov med att hålla baltiska utbrytarrörelser i schack utan att bruka våld. Osäkerheten gjorde att flera gammalmodiga kommunister också såg sin chans. De gick samman i ett kuppförsök att störta Gorbatjov.

Den 19:e augusti rullade så kuppmakarna stridsvagnarna in på Moskvas gator. Men Sovjetunionens president Gorbatjov syntes inte till vid partihögkvarteret Kreml. Han befann sig på semester på annan ort.

I stället var det Boris Jeltsin som satte upp motstånd. Livligt påhejad av Moskvaborna, som anslöt sig i motståndet mot statskuppen, klättrade han upp på en av stridsvagnarna och proklamerade:

”Era befälhavare har gett order om att storma partihögkvarteret och arrestera mig. Men som den valda presidenten i Ryssland beordrar jag er att vända era stridsvagnar och sluta slåss mot ert eget folk.”

Hans tappra avstyrningsförsök lyckades. Men snart skulle Michail Gorbatjovs dagar vid makten ändå vara räknade. Jeltsin såg nämligen själv sin öppning, en mer marknadsliberal politik skulle bli det nya svarta och Sovjetunionen en del av det förgångna.

Via en tv-sändning från det ryska parlamentet den 23:e augusti förklarade han för Gorbatjov att kommunistpartiet förbjudits i Ryssland. En förödmjukad och redan på förhand slagen Gorbatjov tvingades kapitulera.

I december samma år skriver Jeltsin och hans ukrainska och vitryska kolleger på ett självständighetsavtal som konstaterar att Sovjetunionen inte längre existerar. Gorbatjov avgår snart formellt som president och förklarar posten avskaffad. Sovjets flagga vajar för sista gången vid Kreml och till årsskiftet stänger samtliga statliga myndigheter ner sina verksamheter.

Boris Jeltsin skulle senare stanna på posten som Rysslands president i nästan ett helt decennium framåt. När han 2007 avled i hjärtproblem adresserade Michail Gorbatjov dödsfallet på ett något barskt manér.

”Jag vill uttrycka mina djupaste kondoleanser till den avlidnas familj. Han har gjort många stora saker för landets bästa, men han har också många stora misstag bakom sig. Det är ett tragiskt öde.”

Källor: Forskning & Framsteg, The Independent, The Last Day of the Soviet Union, The Guardian, Reuters, Svenska Dagbladet och Sveriges Radio.


Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder Dagens industri möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten. De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till di.se. Dagens industri granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen di.se. Läs mer om kommentering här.

Det verkar som att du använder en annonsblockerare

Om du är prenumerant behöver du logga in för att fortsätta. Vill bli prenumerant kan du läsa Di Digitalt för 197 kr inkl. moms de första 3 månaderna.

  • Full tillgång till di.se med nyheter och analyser

  • Tillgång till över 1100 aktiekurser i realtid

  • Innehållet i alla Di:s appar, tjänster och nyhetsbrev

3 månader för
197 kr
Spara 1000 kr

Prenumerera

Redan prenumerant?